Terins ville inte tävla i Ryssland – valde bort OS 1980

När kriget i Ukraina går in på sitt sjätte år börjar flera internationella idrottsförbund att luckra upp de restriktioner som infördes mot Ryssland efter invasionen. Senast i raden är ishockeyn, där Idrottens skiljedomstol (Cas) har beordrat Internationella ishockeyförbundet (IIHF) att åter släppa in ryska landslag. Beslutet har väckt starka reaktioner, inte minst i Sverige. Flera hockeyförbund, däribland det svenska, har meddelat att man inte tänker spela mot Ryssland om lagen skulle mötas i ett VM. Spelare har signalerat att de stödjer en bojkott, även om det skulle innebära bestraffningar.

Bilden är dock splittrad inom idrottsrörelsen. I skidvärlden tillåts ryska åkare i vinter tävla som neutrala under neutral flagg. Skidskyttet och friidrotten håller däremot fast vid en total avstängning.

– Jag lider ju med idrottsmännen som är duktiga och från fel land, men samtidigt ska Ryssland inte få använda idrotten som propaganda för sin grymhet, säger Martin Terins, tidigare basketspelare i svenska landslaget.

Terins fick själv ta ställning i en liknande situation 1980, när Sovjetunionens invasion av Afghanistan ledde till en omfattande bojkott av sommar-OS i Moskva. Sverige fick trots ett misslyckat kval en friplats i turneringen sedan flera länder valt att stanna hemma. För den 21-årige Terins, som samma år vunnit SM-guld med Hageby, den klubb som senare blev Norrköping Dolphins, och utsetts till årets man i svensk basket, var platsen både en dröm och en moralisk prövning.

Hans föräldrar hade flytt från Lettland i slutet av andra världskriget för att undkomma Sovjetunionens ockupation. Den lettiska kulturen var närvarande under hela uppväxten, och basketen utgjorde en viktig samlingspunkt för många i den baltiska diasporan i Sverige. Släktens historia gjorde beslutet tungt: mormodern deporterades till arbetsläger i Sibirien, morfadern sköts av sovjetiska soldater. Många släktingar som inte lyckades fly drabbades av utrensningar.

– Det var definitivt blandade känslor. Ett OS är ju ändå ett OS. Med alla de här världsstjärnorna man annars bara ser på tv. Jag tror det är väldigt belönande att vara i ett sådant sammanhang som idrottare, säger Terins.

Samtidigt förstod han att chanserna att Sverige skulle kvala in till OS igen under hans karriär var små. Ändå valde han att tacka nej. Officiellt angavs en knäoperation som skäl, men beslutet var i grunden politiskt.

– Jag tackade nej av lojalitetsskäl. Men jag hade ju flera anledningar, säger han.

Bojkotten av Moskva-OS 1980 var bred. Totalt 65 länder avstod helt eller delvis från att delta, med USA i spetsen. Flera västländer valde att tävla under den neutrala olympiska flaggan. Sovjetunionen svarade fyra år senare med att bojkotta OS i Los Angeles, tillsammans med flera andra öststater. Först efter det införde Internationella olympiska kommittén, IOK, regler som tvingar nationella olympiska kommittéer att delta om de blir inbjudna.

Terins säger i dag att hans ställningstagande sannolikt hade sett annorlunda ut om han varit ensam om det.

– Om ingen annan bojkottade så hade jag nog inte själv stannat hemma av de skälen, utan bitit ihop och hängt med. Men som en del av en större bojkott, där det var ett alternativ, så hade jag sannolikt hoppat på det igen. Är man med i en större rörelse tror jag att varje sådan röst kan vara viktig för att påverka.

I dag ser han med oro på hur motståndet mot Ryssland inom idrotten luckras upp.

– Jag fattar inte hur Ryssland kan få vara med när de fortfarande vägrar att dra sig ur Ukraina, säger han.

Han menar att debatten i första hand borde handla om beslutsfattarna, inte om enskilda idrottare som ställs i svåra situationer. Idrottsvärlden 2026 är en annan än 1980, påpekar han. Sporten är betydligt mer professionaliserad, och många idrottare försörjer sig på sitt utövande.

– Nuförtiden är idrotten så mycket mer professionell. Det är många fler som livnär sig på sin idrott i dag än det var förr. Det är så mycket man riskerar att förlora. Även möjligheter, säger Martin Terins.