Ishockey-VM för damer avgörs i Herning, Danmark, där Sverige spelar i en grupp med Kanada och Finland. Premiären mot Kanada är avklarad. På söndag väntar Finland i den andra gruppspelsmatchen, och en av spelarna som vet vad som krävs i möten med ärkerivalen är Lisa Johansson. Den 34-åriga Frölundaanfallaren har mött Finland otaliga gånger under sin långa landslagskarriär.
– Vi vet att Finland i varje mästerskap har många individuellt skickliga spelare. Det gäller att ligga nära dem och inte ge dem tid eller ytor. När de vill cirkulera i vår zon måste vi sätta stopp för det snabbt, säger Johansson.
Finland har under lång tid varit en av de ledande nationerna inom damhockeyn och har tagit flera VM-medaljer genom åren. Kanada och Finland räknas till de absoluta toppnationerna, och en seger mot Finland skulle ge Sverige en bra start på turneringen. För Damkronorna handlar det om att bygga vidare på premiären och hitta rätt balans mellan defensiv säkerhet och offensiv skärpa.
Sverige har inte tagit en VM-medalj sedan 2007, och de senaste mästerskapen har slutat i besvikelse. Med en ny generation spelare och en allt mer professionell vardag finns dock en växande optimism i truppen.
Johansson är en ovanlig syn i en sport där många spelare tidigare avslutade karriären redan i 25-årsåldern. Hon debuterade i högsta serien säsongen 2007/2008 och har fortsatt att spela på elitnivå år efter år. För något år sedan skämtade hennes pappa om att det kanske var dags att sluta.
– Men jag älskar fortfarande att spela hockey, och när förutsättningarna för oss spelare har blivit så mycket bättre de senaste åren har jag känt att det inte finns någon anledning att lägga av, säger hon.
Utvecklingen av svensk damhockey har varit dramatisk sedan debutsäsongen. Förra året presenterade SDHL siffror som visade att 23 procent av ligans spelare hade en månadslön på minst 22 500 kronor, vilket räknas som att de kan leva på ishockeyn. 41 procent hade en månadslön på minst 14 300 kronor. För Johansson, som var med när elitsatsningen såg helt annorlunda ut, är skillnaden stor. Även om utvecklingen gått framåt innebär siffrorna att en majoritet av spelarna fortfarande inte kan leva på sin idrott. Det är en av anledningarna till att karriärerna ofta var kortare tidigare.
Att inte behöva kombinera elitsatsningen med ett heltidsjobb ger tid för återhämtning. Det gör att kroppen kan ta tillvara på träningen bättre, vilket leder till utveckling. När spelarna håller på längre ökar också möjligheten för publiken att skapa en relation till dem, vilket i sin tur ökar intresset för damhockeyn.
Den relativt nya nordamerikanska ligan PWHL har ytterligare stärkt förutsättningarna för damhockeyn på elitnivå. Johansson tror att den positiva utvecklingen, i kombination med SDHL:s satsning, kommer att höja medelåldern i Damkronorna från nuvarande 24 år. I årets VM-trupp finns en tydlig åldersspridning: de äldsta spelarna är Johansson (34), Josefin Holmgren (33) och Anna Kjellbin (32). De yngsta är Tilde Grillfors (18), Mira Hallin (20) och Hilda Svensson (20).
– Det är fantastiskt att det varje säsong kommer fram duktiga svenska talanger. De är väldigt viktiga för laget, säger Johansson och fortsätter:
– Men det är också viktigt att det i ett lag finns rutin. Oavsett vad det gäller är det enklare när du ska göra något för tionde gången jämfört med den första. Därför brukar en mix av unga och rutinerade spelare ofta vara det bästa.
För Johansson handlar det inte bara om att spela vidare för att hon älskar hockey. Hon har två SM-guld och två JVM-brons på meritlistan, men ingen medalj från OS eller VM. I februari i år var hon nära att bryta den sviten när Damkronorna förlorade bronsmatchen i OS i Milano efter förlängning. Nu hoppas hon att årets VM ska ge Sverige den första medaljen i mästerskapet sedan 2007, då laget tog silver.
– Vi var fruktansvärt nära i OS, och någon gång kommer det tippa över, säger hon bestämt.
