Johan Esk: Normaliseringen av ryska dödandet kommer att synas i Faluns VM

Idrottsrörelsens hållning mot Ryssland håller på att mjukna. Under helgen tilldelades Ryssland VM i tyngdlyftning 2030, och i fredags valde Internationella skidförbundet (Fis) att lägga till fler ryska namn på sin lista över så kallade neutrala åkare som tillåts tävla i världscupen. Ett av namnen stack ut: Natalja Terentjeva, tidigare känd som Neprjajeva. Hon ingick i det ryska stafettlag som vann guld i OS i Peking i februari 2022 – bara dagar innan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina.

Besluten kommer efter en period där flera internationella förbund successivt har öppnat dörren för ryska idrottare. Direkt efter invasionsstarten var uteslutningen närmast total. Nu är bilden mer splittrad. Internationella tyngdlyftningsförbundet (IWF) ser fram emot ett mästerskap på rysk mark 2030, medan Fis gör individuella bedömningar av vilka ryska åkare som ska få tävla. Samma mönster har synts inom andra sporter. I OS i Paris 2024 tilläts ryska och belarusiska idrottare tävla som neutrala, även om antalet var begränsat och många kvaltävlingar genomfördes utan ryskt deltagande.

Terentjeva är en av de mer namnkunniga åkare som nu har godkänts. Hon har inte lika öppet gett sitt stöd till president Vladimir Putin som exempelvis Veronika Stepanova och Aleksandr Bolsjunov, som fortfarande är avstängda. Men för kritiker räcker det inte. Att beskriva ryska elitåkare som neutrala, samtidigt som Ryssland för ett krig som dagligen kräver civila offer, upplevs som en normalisering av landets agerande. Ukrainas idrottsministrar har flera gånger krävt att ryska och belarusiska idrottare stängs av helt från internationell tävling.

En av de ryska åkare som nu tillåts tävla internationellt, Savelij Korosteljov, säger till SVT att det är tråkigt när idrott och politik blandas samman. Uttalandet har mötts av hård kritik. Idrottshistoriskt har Ryssland, och dessförinnan Sovjetunionen, använt idrotten som en förlängd arm av staten. Att hävda att idrotten står fri från politiken blir därför svårt att upprätthålla, menar kritikerna. Internationella mästerskap har länge haft en symbolisk betydelse långt bortom själva tävlandet.

Sverige försöker nu hitta sätt att hindra ryska åkare från att delta i VM. Svenska skidförbundet hoppas att en övergångsregering ska kunna klassificera de ryska åkarna som säkerhetshot. Vägen dit är dock kantad av svårigheter. Liknande försök har tidigare visat hur svårt det är att gå emot internationella förbunds beslut. När Slovenien arrangerade bordtennis-EM tidigare i månaden valde landet att inte utfärda visum till ryska spelare, trots att Europeiska bordtennisförbundet hade öppnat för ryskt deltagande. Flera ryska spelare kom ändå till tävlingen via franska och italienska klubbar. En av dem, Elizabet Abraamian, gick från kvalspelare till Europamästare – en påminnelse om att ryska idrottare fortfarande håller internationell klass.

Debatten väcker också frågor om dubbelmoral och historiska paralleller. Kritiker påminner om att Sverige fortsatte tävlingsutbytet med Nazityskland under andra världskriget ända fram till 1943 – något som i efterhand betraktas som ett av de mörkaste kapitlen i svensk idrottshistoria. Andra framhåller att idrottare från länder som USA och Israel också har uppmärksammats för krig och konflikter utan att det lett till samma krav på uteslutning. Skillnaden förklaras ofta med att Ryssland systematiskt utnyttjar idrotten för politiska syften, medan andra länders idrottsrörelser är mer oberoende.

För idrottsrörelsen innebär den successiva öppningen att Ryssland åter tar plats på den internationella arenan medan kriget i Ukraina fortsätter. Med VM i tyngdlyftning på rysk mark 2030 och flera förbund som uppdaterar sina regelverk tycks utvecklingen gå mot ett ökat ryskt deltagande. Internationella förbund som tillåter ryskt deltagande möter samtidigt krav på transparens kring vilka kriterier som gäller. Hittills har bedömningarna i flera fall framstått som godtyckliga, och frågan kommer sannolikt att fortsätta engagera och splittra både förbund, idrottare och publik under lång tid framöver.