Isobel Hadley-Kamptz: I verkligheten kan monstren besegras

Helgens val i Brasilien och Serbien innebär två uppmärksammade bakslag för den auktoritära högerpopulismen. I båda länderna valde en majoritet av väljarna bort sittande maktinnehavare som länge betraktats som nästintill omöjliga att rubba. Valen har därför väckt hopp om att den globala radikalhögern går att besegra.

Brasilien är Latinamerikas största ekonomi och en av världens största demokratier, vilket ger valutgången internationell betydelse. Landet är en tung global aktör inom jordbruk, energi och råvaror, och politiken i Brasília följs noga av investerare världen över. Där blev den sittande vänsterpresidenten Lula da Silva nästan uträknad efter första valomgången. Han hamnade bakom högerpopulisten Flávio Bolsonaro, son till expresidenten Jair Bolsonaro som avtjänar ett 27 år långt fängelsestraff för en planerad statskupp. Ingen kandidat i Brasiliens moderna historia har tidigare gått från förlust i första omgången till seger i den avgörande andra omgången.

Lula lyckades ändå vända valet på bara tre veckor. Han fick ytterligare tio miljoner röster och vann med dubbelt så stor marginal som när han 2022 besegrade Jair Bolsonaro. En nyckelfaktor uppges ha varit mobilisering. Valdeltagandet var högre i andra omgången än i den första, vilket är ovanligt i brasilianska presidentval. Lula nådde också nya väljargrupper och vann i traditionellt högerlutande storstäder som São Paulo och Rio de Janeiro.

Valet kantades av oro över snedvridna villkor. Amerikanska it-jättar tros ha bidragit till att gynna Bolsonaro i den digitala valrörelsen. Konservativa borgmästare i flera stora städer stängde på valdagen ned kollektivtrafiken, vilket av många uppfattades som ett sätt att hindra väljare utan bil från att ta sig till vallokalerna. Trots det lyckades Lula mobilisera bredare än sina motståndare. De digitala plattformarnas betydelse för val är en växande internationell fråga, och helgens brasilianska utslag lär sätta ytterligare fokus på hur sociala medier och techbolag påverkar demokratiska processer.

I Serbien ligger bakgrunden något annorlunda, men också där handlar det om en långvarig maktkoncentration. Aleksandar Vučić och hans Serbiska framstegsparti, SNS, har suttit vid makten i tolv år. Under den tiden har centrala delar av den serbiska demokratin monterats ned. I likhet med Ungerns Viktor Orbán har Vučić fått kontroll över nästan alla medier, och under valrörelsen gavs i praktiken bara regeringspositiva röster utrymme.

Serbien är officiell kandidat till EU-medlemskap, och landets vägval har direkt betydelse för stabiliteten på västra Balkan. Ekonomin är nära kopplad till EU, men samtidigt finns historiskt starka band till Ryssland, vilket gör utvecklingen geopolitiskt känslig. Efter flera år av stora folkliga protester, främst mot utbredd korruption, valde väljarna nu att byta riktning. Vučić erkände sig besegrad på söndagskvällen. Belgrads gator fylldes därefter av jublande folkmassor. Hans erkännande står i kontrast till Flávio Bolsonaro i Brasilien, som ännu inte accepterat valresultatet och kräver att det val där han förlorade ogiltigförklaras. Sedan tidigare har flera EU-länder uttryckt oro över den politiska utvecklingen i Serbien, och en mer demokratisk kurs skulle förbättra landets chanser att komma vidare i medlemskapsprocessen.

Den segrande rörelsen i Serbien går under namnet Studentlistan. Dess politik är ännu vagt formulerad, men den har tydliga krav på stärkt rättsstat, ökad mediefthet och en offensiv mot korruptionen. Det är enligt bedömare en nödvändig start för att vrida landet i en mer demokratisk riktning.

Frågan är om helgens val utgör ett trendbrott i kampen mot den globala radikalhögern. Det är för tidigt att dra säkra slutsatser. Men det faktum att auktoritära krafter förlorat val i två så olika länder under samma helg har gett ny kraft åt demokratiska rörelser. Auktoritära krafter kan komma tillbaka, men helgens val visar att de också kan besegras.