Johan Esk: Skotten i Älvsjö träffade idrottsrörelsens hjärta

En 24-årig kvinna sköts till döds i Kämpetorpshallarna i Älvsjö i södra Stockholm. Det var under en spontanfotbollsträff som Hammarby fotbolls sociala projekt Samhällsmatchen anordnade i hallen. Saba Abraham, 24, var på plats i sin roll som fritidsledare för Stockholms stad. Ungdomar som deltog har berättat att de mitt i matchen hörde skott och att deras ledare låg på golvet.

Saba Abraham arbetade tidigare inom Hammarbys Samhällsmatchen. I ett inlägg på Instagram beskrev hon sin passion för att hjälpa människor, framför allt ungdomar, och berättade att hon ville inspirera unga att komma ut på arbetsmarknaden och minska brottsligheten. Familjen har via stadsdelsförvaltningen godkänt att hennes namn och bild publiceras.

Enligt polisen finns en teori om att mordet var en hämndaktion riktad mot en anhörig med kända kopplingar till kriminella miljöer. Det dödliga våldet har därmed nått en plats som länge betraktats som skyddad – idrottsplatsen. Kämpetorpshallarna är en vanlig samlingsplats för unga i Älvsjö, och just trygghet har varit utgångspunkten för den verksamhet som pågick där.

Hammarby var tidigt ute med att arbeta utanför de allsvenska arenorna. 2018 samlade klubben ihop helgkvällarnas spontanfotboll med andra sociala insatser under namnet Samhällsmatchen. Projektet samarbetar med skolor och utbildar vuxna i att upptäcka kriminell rekrytering bland unga. Förra året fick Samhällsmatchen Stockholms stads trygghetspris. Det var i den verksamheten som Saba Abraham befann sig när hon mördades.

Svensk elitfotboll, Sef, har nyligen lyft fram klubbarnas samhällsarbete i rapporten ”Fotbollseffekten”. Enligt Sef nås 217 000 unga varje år genom de 32 elitklubbarnas arbete, med 6 000 ledare och 170 000 timmar samhällsinsatser. Exempel är nattfotboll på fredagskvällar, läsning i klassrum och första jobb för unga som stått utanför. Sef planerade att uppmärksamma rapporten på reklamtavlor i Stockholm under vecka 43 och 44. Innan dess fick en av verksamheterna uppmärksamhet ingen ville ha.

Idrottsplatsen har en särskild ställning i Sverige. Den är ofta hjärtat i en stadsdel, en plats där barn och unga rör sig spontant och där ideella ledare gör ett omfattande arbete för att hålla koll på vilka som kommer och går. Att idrottsplatser sällan är skådeplats för grov brottslighet är anmärkningsvärt, men inte oförklarligt. Klubbarnas närvaro och vuxnas engagemang har fungerat som ett skydd.

Men det dödliga våldet har vid flera tillfällen nått även idrottsmiljöer. I mars sköts en tonårig pojke till döds intill Vårbyparkens IP i Huddinge. Tre år tidigare inträffade en dödsskjutning på Mälarhöjdens IP i Stockholm. I båda fallen flydde barn i panik. Mälarhöjdens IP hölls stängt i två dagar efter dådet. En stängd idrottsplats har beskrivits som en igenbommad kyrka – en bild som visar hur stor betydelse dessa platser har i dagens samhälle.

Efter dådet i Älvsjö öppnade hallen redan dagen efter. Flera ungdomar återvände för att hämta saker eller för att spela fotboll. En av dem sade att det kändes jobbigt, lite läskigt och skrämmande, men att det inte finns så många alternativ. Det visar både på idrottens betydelse i utsatta områden och på hur svårt det kan vara att bryta de invanda mönstren.

Hammarbys dam- och herrlag spelade under helgen med svarta sorgband. På söndag väntar herrlagets möte med Mjällby i Blekinge. Men den ständigt pågående matchen i samhället är större, svårare och viktigare än någon allsvensk match. Den spelas av klubbar, ledare och ungdomar varje dag – på idrottsplatser som Kämpetorpshallarna. Frågan är hur många fler skott som ska falla innan samhället agerar med samma kraft som det nu reagerar.