VM-kvartsfinalen mellan Norge och England avgjordes av en rad tillfälligheter och kontroversiella situationer när England till slut segrade med 2-1 efter förlängning. Matchen präglades av tvivelaktiga domslut, tekniska problem och en avgörande målvaktstabba som kom att bli Norges öde.

Andreas Schjelderup gav Norge ledningen i 36:e minuten med ett vackert skott via bortre stolpen. Huruvida det var ett inlägg eller ett skott förblir oklart, liksom situationen där Harry Kane trillade i uppspelet till målet – frågetecken kvarstår kring om det var en riktig fällning.

Englands kvittering kom genom Jude Bellingham strax före paus, men hela situationen inleddes med en märklig händelse. Den norske målvakten Örjan Nyland gjorde en utspark som enligt många bedömare såg ut att träffa en kameravajer, vilket förändrade bollbanan. FIFA avfärdade dock alla teorier om teknisk inblandning och menade att bollens chip inte visat något utslag. Kritiker har kallat detta för ännu ett exempel på organisationens tendens att blunda för uppenbara missförhållanden.

Drama uppstod när Torbjörn Heggem såg ut att ha gjort 2-1 för Norge, men domaren Clément Turpin varslades av VAR om en knuff från Erling Haaland på Elliot Anderson och dömde bort målet. Beslutet var minst sagt tveksamt och väckte stor debatt om domarnas inflytande på matchens utgång.

Det avgörande målet kom i förlängningen på ett sätt som kommer att plåga norrmännen länge. Nyland släppte en klantig retur på ett inte särskilt hårt skott, och Jude Bellingham var snabbt framme och petade in 2-1 för England. En minimal felbedömning med enorma konsekvenser.

Bellingham lämnade sedan planen tio minuter före slutsignalen, utbytt efter att ha återigen visat varför han blivit turneringens största stjärna. Vid det laget hade även Erling Braut Haaland redan slagit sig ned på avbytarbänken, mållös för första gången på 15 landskamper. Norges stora anfallsstjärna var fullkomligt slutkörd efter ett mästerskap där han varit en av de mest omdiskuterade och uppmärksammade spelarna.

Bellinghams dominans i turneringen är värd att sätta i perspektiv. Sedan förbundskaptenen Thomas Tuchel lämnade honom utanför landslagstruppen i oktober förra året med motiveringen att ”stjärnorna får ingen specialbehandling”, har brittisk media varit kritisk. I våras gick tabloidtidningen Daily Mail så långt som till rubriken ”Leave Jude at home”.

Real Madrid-stjärnans självförtroende, som av många tolkats som arrogans, har ifrågasatts både i Storbritannien och internationellt. Inför VM fick han försvara sig mot kritiken med orden: ”Om människor kunde relatera till och förstå det skulle de vara i våra skor. Självförtroendet är själva anledningen till att vi är här. Vad vore poängen med att sluta ha självförtroende och bli som alla andra?”

Bellinghams svar på kritiken har kommit på planen. Med lördagens båda mål har han gjort sex stycken i turneringen, lika många som Harry Kane som mot Norge levererade en anonym offensiv insats. Ett skapligt svar på tal, för att uttrycka det milt.

Utanför planen har Bellingham också fått beröm efter att han, som ende engelske spelare, stannat till och svarat på frågor från en rullstolsburen journalist från Venezuela. På sociala medier har detta gett varumärket Bellingham ett rejält lyft, även om ribban för att bli hyllad som fotbollsspelare ofta ligger på nivån att bete sig som en helt vanlig människa.

Inför matchen mot Norge hade medierna pumpat ut en lång rad klipp på vänskapen mellan Bellingham och Haaland från tiden tillsammans i Borussia Dortmund. I lördags kväll blev det tydligt vem som hade övertaget. Bellingham var elektrisk mot ett Norge som lika gärna kunde ha vunnit kvartsfinalen.

För Norge blev kontrasten till åttondelsfinalen mot Brasilien smärtsam. Då höll Nyland fortet medan Haaland var obeveklig framåt. I kvartsfinalen gick Haaland på reservtanken samtidigt som Nyland släppte en boll i retur som han borde ha hållit. En minimal och gigantisk skillnad på en och samma gång.

Att Norge nu får lämna turneringen innan de börjat nosa på medaljer är förstås lite av en lättnad för svenska supportrar som inte vill se hela den sportsliga balansen rubbas i Norden. Men det är hög tid att erkänna att norrmännen gjorde precis allt rätt i det här mästerskapet.

Norge har lyft upp både svenska och internationella kvällar långt efter att många andra lag fått lämna turneringen. Deras entusiasm och supporterkultur har fått hela världen förälskad i vad som beskrivits som en lika delar ljuvlig och småtöntig atmosfär. Viktigare än det: Norge har visat att de kan utmana de allra största på fotboll.

Landets första VM-deltagande på 28 år har varit en succé trots utgången. Supportrarna har satt färg på turneringen och i Oslo samlades tusentals besvikna norrmän för att se den historiska kvartsfinalen. Nu väntar en lång resa hem, men landslaget ska inte samlas förrän i september igen.

England går vidare till semifinal där ett gigantmöte med Argentina väntar. Skillnaden mellan segrare och förlorare i kvartsfinalen var till slut mest några felstuds – en påminnelse om att toppfotbollen ofta handlar om just det, även när de bombastiska berättelserna får oss att tro något annat.