Serbiens president erkänner sig besegrad

Serbiens president Aleksandar Vucic och hans regeringsparti Serbiska framstegspartiet (SNS) har erkänt sig besegrade i söndagens parlamentsval. Oppositionsrörelsen Studentlistan, som vuxit fram ur de omfattande studentprotesterna mot korruption, ser ut att bli valets stora segrare. Det rapporterar Reuters.

Valresultatet innebär ett historiskt skifte i modern serbisk politik. Vucic har dominerat den politiska scenen i över ett decennium – först som premiärminister, sedan som president – och SNS har innehaft regeringsmakten sedan 2012. Att partiet nu erkänner sig slaget av en rörelse som för bara några månader sedan inte ens existerade som politisk kraft visar hur djupt förtroendet för den styrande eliten har urholkats.

Studentlistan har sitt ursprung i de massiva protester som följde på olyckan i Novi Sad i november 2024, då ett betongtak på järnvägsstationen kollapsade och 15 personer omkom. Katastrofen blev en symbol för vad många serber uppfattar som systematisk korruption inom bygg- och infrastruktursektorn. Under veckorna efter olyckan intog studenter byggnader vid flera universitet, blockerade vägar och arrangerade demonstrationer som samlade tiotusentals människor. Kraven var tydliga: publicering av handlingar kring renoveringen av stationen, ansvarsutkrävande för underlåtenheten att åtgärda bristerna och en grundläggande uppryckning av rättsstaten.

Det som började som ett studentuppror utvecklades snabbt till en bred folkrörelse. I proteströrelsen ingick förutom studenter även lärare, fackföreningar, skådespelare, advokater och pensionärer. När parlamentsvalet utlystes ställde rörelsen upp med en egen kandidatlista och lyckades ena en mycket bred väljarbas – från urbana akademiker till landsbygdsväljare som tröttnat på avfolkning, bristande sjukvård och svaga investeringar utanför huvudstaden.

Internationellt följs valresultatet med stor uppmärksamhet, inte minst i Bryssel. Serbien är sedan 2012 formellt kandidatland till EU, men anslutningsprocessen har gått långsamt under Vucic. Unionen har flera gånger kritiserat landet för brister i pressfrihet, domstolarnas oberoende och bekämpningen av korruption. Samtidigt har Vucic hållit nära förbindelser med både Ryssland och Kina. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har den balansgången blivit allt svårare, och i Bryssel har man länge efterfrågat en tydligare hållning från serbisk sida.

Ett regeringsskifte kan därför få geopolitiska konsekvenser. Studentlistan har under protesterna uttryckt tydligt stöd för EU-integration och tagit avstånd från Rysslands krigföring. Om rörelsen bildar regering kan det innebära en mer västorienterad kurs i utrikespolitiken och förnyade reformansträngningar på justitie- och korruptionsområdet. Hur snabbt en sådan förändring kan genomföras i praktiken är dock en annan fråga.

Ekonomin är ett annat område där utfallet får betydelse. Under Vucic har Serbien lockat omfattande utländska direktinvesteringar, särskilt inom fordonsindustrin, där flera europeiska biltillverkare etablerat produktion i landet. Gruvsektorn har också tilldragit sig internationellt intresse, däribland det omdiskuterade litiumprojektet i Jadardalen i västra Serbien, där den australisk-brittiska gruvjätten Rio Tinto planerar en ny gruva. Projektet har mött kraftigt motstånd från miljörörelser och lokalbefolkning, och studentprotesterna har delvis kopplat ihop kraven på transparens med kritiken mot den typen av storskaliga naturresursprojekt. En ny regering kan komma att ändra villkoren för utländska investerare.

För Vucic personligen innebär valförlusten ett historiskt bakslag. Han har byggt hela sin politiska karriär på kontroll över statsapparaten, medierna och rättsväsendet, och han har gång på gång vunnit val – om än under anklagelser om valfusk och otillbörlig påverkan från oppositionens sida. Att han nu erkänner sig besegrad är ett tecken på hur starkt trycket från gatan och valrörelsen har varit. Frågan många ställer sig är om SNS kommer att försöka förhala eller underminera en maktöverlämning. Studentlistan har krävt att övergången sker i enlighet med konstitutionen och att en ny regering tillträder utan dröjsmål.

Valet väcker också frågor om Serbiens roll på Västra Balkan. Regionen har under flera år präglats av politisk polarisering, där nationella ledare i såväl Serbien som Bosnien och Hercegovina och Kosovo drivit en allt mer auktoritär agenda. Ett demokratiskt maktskifte i Serbien skulle kunna få signalverkan i hela regionen och stärka de pro-europeiska krafterna i grannländerna. Frågan är om det också kan lätta på de spänningar som länge präglat dialogen med Kosovo.

På ett övergripande plan handlar valresultatet om en institutionell förtroendekris. De senaste årens protester i Serbien har visat att medborgarna, och i synnerhet den yngre generationen, inte längre accepterar en politik där korruption och nepotism tillåts fortgå under täckmantel av ekonomisk tillväxt. Om Studentlistan lyckas förvalta det förtroende de nu fått kan det innebära början på en ny era i serbisk politik – men vägen till ett fungerande rättssamhälle är lång, och förväntningarna på den nya rörelsen är enorma.