Nya förbundskaptenen: ”Då kommer det explodera”

På fredag inleds damhockey-VM i danska Herning, och för första gången på länge åker Sverige dit med sikte på medaljerna. Förbundskaptenen Erika Holst gör sitt första mästerskap som ansvarig och är tydlig med vad som gäller: den här generationen ska vara med och tävla om priset.

– Skulle vi få en landslagsframgång nu, och dagens landslagsspelare blir ännu större förebilder än de redan är, tror jag att intresset skulle explodera. Och den här gången är vi redo för det, säger Holst.

Hon syftar på de framgångar Damkronorna nådde i början av 2000-talet, då Sverige tog OS-silver 2006 och OS-brons 2002. Då saknades strukturen för att ta tillvara på intresset. Nu är förutsättningarna annorlunda. SDHL, den högsta svenska ligan, har vuxit och utvecklats, och den nordamerikanska proffsligan PWHL startade för nästan tre år sedan. Den har blivit en viktig språngbräda för de bästa svenska spelarna, som nu får utvecklas i världens tuffaste liga samtidigt som konkurrensen på hemmaplan har hårdnat.

Förändringen har också en internationell dimension. Damhockeyn får allt mer uppmärksamhet och resurser, och flera nationer har satsat hårt för att komma i kapp. För Sveriges del har Svenska ishockeyförbundets mer medvetna satsning gett resultat på landslagsnivå.

I OS i Milano i februari visade Damkronorna att utvecklingen går åt rätt håll. Sverige spelade sin första OS-medaljmatch sedan 2014, men föll i bronsmatchen mot Schweiz efter förlängning. Trots förlusten var insatsen ett kvitto på att laget tagit kliv framåt.

– Uffe och hans gäng gjorde ett jäkla bra jobb, säger Erika Holst om sin företrädare Ulf Lundberg.

Nu är det Holst som ska ta laget vidare. Hon har 323 landskamper, flest av alla svenska spelare genom tiderna, och var lagkapten i tolv säsonger. Som spelare tog hon OS-silver 2006, OS-brons 2002 samt VM-brons 2005 och 2007. Som tränare har hon redan vunnit SM-guld med Frölunda.

Vägen till förbundskaptensjobbet har inte varit spikrak. Efter den aktiva karriären arbetade Holst som utvecklingsansvarig för damhockeyn på förbundet, men 2017 valde hon att lämna hockeyvärlden helt för att arbeta som säljare.

– Efter att ha spenderat hela mitt liv i hockeybubblan tror jag att det var väldigt nyttigt att ta klivet ut. Det gav mig nya perspektiv, säger hon.

Det var kontakten med Frölundas sportchef Kim Martin Hasson som fick henne att återvända. Holst tackade ja till att bli huvudtränare för Frölundas nystartade damlag säsongen 2022/2023, och efter fyra säsonger i båset var hon redo för nästa steg.

En förutsättning för att tacka ja till förbundskaptensjobbet var att hon fick bygga sitt eget ledarteam. Hon ser det som avgörande för att nå framgång.

– Grunden är att det ska finnas kompetenta människor i varje roll, men man måste också fungera bra som grupp. Under ett mästerskap är man tillsammans i flera veckor, och om ledarteamet inte lirar märker spelarna det direkt. Ska vi ta medaljer krävs ett stabilt och tryggt team där det finns en enorm tillit.

Startsträckan inför VM har varit kortare än normalt. Damernas VM avgörs numera på hösten i stället för på våren, vilket innebär att Holst bara har haft ett halvår på sig. Hon säger att hon köpt läget och försöker se fördelar, som att många spelare kommer in med fräschare kroppar.

På fredag väntar en tuff premiär mot Kanada, en av turneringens stora favoriter. Men Holst vill inte sätta någon övre gräns.

– Med de spelare vi har och de förutsättningar vi har ska vi vara med och tävla om medalj i varje turnering. Vi vet alla att saker kan hända under ett mästerskap, men det förändrar inte målsättningen, säger hon.

För svensk damhockey är mästerskapet i Herning mer än en enskild turnering. En medalj skulle vara den första sedan VM 2007, då Erika Holst var lagkapten och 18-åriga Tilde Grillfors – en av årets utropstecken – inte ens var född. Med en framgång nu finns en struktur som kan fånga upp intresset, något som saknades under 2000-talets framgångsrika år.

Nu väntar allvaret i Herning, med en ledare som vet vad som krävs för att lyckas på den internationella scenen.