Åklagaren vill se sex års fängelse för barnkammarbranden: ”Tortyrliknande”

En åtalad mor står inför dom efter att hennes femåriga dotter omkom i en brand i hemmet på Hisingen i Göteborg. Under rättegångens sista dag framträdde en bild av en djupt trasig situation där åklagarna yrkar på sex års fängelse för vad de beskriver som ”tortyrliknande” förhållanden och grovt vållande till annans död.

Rättegången, som pågått i nästan sju dagar, har varit emotionellt påfrestande för alla inblandade. Den åtalade kvinnan har genomgående suttit hopkrupen i stolen, med händerna över öronen och håret för ansiktet, bortvänd från åskådarplatserna. Klädd i häktets mjuka gröna kläder har hon varken orkat lyssna på vittnesmål eller titta på de bevis som presenterats mot henne.

Enligt åklagarna Tomas Engman och Sara Selheden lämnade modern upprepade gånger sin dotter ensam hemma under långa perioder. Domstolen har fått ta del av övertygande bevisning, inklusive övervakningsbilder som visar flickan ensam i hemmet samt loggar från parkeringsappar som bekräftar att mamman befann sig på andra platser – timmar i sträck, nätter igenom.

Ett särskilt graverande bevis är ett röstmeddelande från 2022, då flickan bara var två år gammal. I meddelandet berättar mamman att hon sovit hos en man två nätter i rad och planerar en tredje natt borta. Under varje natt lämnas dottern ensam hemma i spjälsängen. Detta röstmeddelande blev avgörande för att åklagarna i sista stund utökade den åtalade tidsperioden från ett drygt halvår till tre och ett halvt år.

När branden utbröt i februari 2026 var mamman återigen borta från hemmet. Utredningen tyder på att den femåriga flickan själv oavsiktligt startade branden med kvarglömda tändare inne i barnkammaren. Den lilla flickan kunde inte ta sig ut ur lägenheten, och eftersom brandvarnaren var nedplockad fanns ingen automatisk varning. När mamman såg rök på bilderna från sina övervakningskameror på mobilen ringde hon dessutom inte omedelbart 112.

Åklagare Tomas Engman beskriver situationen som extremt allvarlig och kallar moderns agerande för ”en oaktsamhet som går mot likgiltighet”. Tillsammans med kollegan Sara Selheden beskriver de hemmet som ”ett slags fängelse” där flickan levde under förhållanden som liknas vid tortyr.

Försvarsadvokat Sofia Hansson presenterar en annan bild av sin klient. Hon påminner rätten om att den åtalade kvinnan är en mor som förlorat sitt barn och lever med en tidigare diagnostiserad svår PTSD. Hansson menar att varje dag i rätten varit en kamp för hennes klient, som inte är en ”kallsinnig person”.

Om rätten finner kvinnan skyldig menar försvaret att straffet måste ta hänsyn till hennes psykiska tillstånd. Advokaten argumenterar för att hennes klient inte varit vid sina sinnens fulla bruk och anser att ett rimligt straffvärde ligger på tre till tre och ett halvt års fängelse, betydligt lägre än åklagarnas krav på sex år.

Försvaret framhåller också samhällets misslyckande i fallet. Socialtjänsten hade kännedom om familjen sedan tidigare, och minst två anmälningar gjordes om att flickan lämnades ensam hemma. Trots detta lades utredningarna snabbt ner, utan att några hembesök genomfördes.

Sofia Hansson betonar att även om detta inte tar bort ansvaret från hennes klient, kan man inte bortse från att myndigheten ”har lyst med sin frånvaro”. Socialtjänsten har efter händelsen gjort en så kallad Lex Sara-anmälan av sig själva, och Inspektionen för vård och omsorg kommer att utreda myndighetens hantering av ärendet.

Försvaret reagerade också starkt på åklagarnas beslut att i sista stund utöka den åtalade tidsperioden från ett halvår till tre och ett halvt år, baserat på det gamla röstmeddelandet. Sofia Hansson kallade förfarandet ”inte särskilt elegant”, men den åtalade kvinnan ville inte förlänga processen ytterligare.

Domstolen har nu en vecka på sig att överläga. Domen meddelas den 1 juli klockan 11 i Göteborg. Fram till dess kommer kvinnan att stanna i häkte, men utan restriktioner. Oavsett utgången finns flickan inte längre kvar, något som advokaten påminde rätten om i sitt slutanförande.