Andersson: Redo för nytt sonderingsuppdrag

Magdalena Andersson (S) har meddelat talmannen att hon är beredd att ta på sig ett sonderingsuppdrag i regeringsfrågan. Beskedet kommer efter att statsministeromröstningen om Ulf Kristersson (M) hamnat i ett politiskt dödläge. Andersson är tydlig med att hon inte vill se ytterligare en omröstning om Kristersson om det inte finns förutsättningar för en ny regering.

– Han borde inte ha en tredje statsministeromröstning om Ulf Kristersson om det inte leder till en ny regering, säger Andersson.

Beskedet markerar en ny fas i de pågående regeringsförhandlingarna och öppnar för att Socialdemokraterna kan ta en mer aktiv roll i att lösa den politiska situationen. Enligt statsvetare innebär Anderssons utspel att hon inte bara utesluter fortsatt stöd för Kristersson, utan också signalerar att S är berett att ta ansvar för att forma en ny regering.

Bakgrunden är den utdragna process som följt efter valet, där ingen sida har haft en egen majoritet i riksdagen. Tidöavtalet mellan M, KD, L och SD har hållit Kristersson kvar vid makten, men samarbetet har präglats av spänningar och svag opinionsmässig grund för flera av de överenskomna reformerna.

Sonderingar, som genomförs av talmannen, syftar till att kartlägga huruvida en möjlig statsministerkandidat har tillräckligt stöd i riksdagen. Om Andersson får uppdraget kommer hon att kartlägga vilka partier som kan tänkas stödja en socialdemokratiskt ledd regering. Frågan är dock hur ett sådant stöd skulle se ut i praktiken – och vilka uppgifter som skulle vara aktuella i en eventuell regeringsbildning.

Centerpartiet har tidigare signalerat att man vill se en ny politisk inriktning, medan Liberalerna och Sverigedemokraterna haft olika uppfattningar i flera sakfrågor, inte minst vad gäller migrationspolitik och rättspolitik. Vänsterpartiet har varit kritiska mot stora delar av Tidöavtalet och har sagt sig vara villiga att diskutera en annan regeringskonstellation.

Anderssons uttalande tolkas av bedömare som ett försök att bryta den rådande politiska förlamningen. Genom att tydligt avvisa en tredje omröstning om Kristersson sätter hon press på både talmannen och de borgerliga partierna att agera. Samtidigt är det långt ifrån givet att S-ledaren har de mandat som krävs för att faktiskt bli statsminister.

För marknader och omvärld har den svenska regeringsbildningen följts med visst intresse, även om konsekvenserna hittills varit begränsade. Kronan har varit relativt stabil och Sverige har fortsatt att uppfattas som ett politiskt förutsägbart land, trots det komplicerade parlamentariska läget.

Statsvetare påpekar att processen nu går in i ett kritiskt skede. Om Andersson får i uppdrag att sondera kommer det att bli avgörande att se vilka partier som faktiskt är villiga att förhandla med S på allvar. Hittills har M, KD och L stått fast vid Tidöavtalet, medan SD varit en aktiv men kontroversiell partner i samarbetet.

Det återstår att se hur talmannen väljer att agera. Enligt praxis ska talmannen ge en kandidat i uppdrag att sondera om det finns en rimlig chans att kandidaten kan bilda regering. Anderssons besked kan därmed vara ett sätt att förmå talmannen att vända sig till henne i nästa steg.

Samtidigt pågår samtal i kulisserna mellan flera partier. Enligt uppgifter har kontakter tagits mellan S och flera andra partier för att diskutera möjliga samarbetsformer. Det handlar dock om känsliga förhandlingar där inga detaljer har offentliggjorts.

Magdalena Anderssons besked innebär att dörren nu står öppen för en socialdemokratiskt ledd regering, men vägen dit är kantad av politiska hinder och kompromisser. I ett parlamentariskt landskap där inget block har egen majoritet blir förhandlingskonst avgörande. Frågan många ställer sig är om Andersson kan lyckas där Kristersson riskerar att misslyckas – och vad ett sådant regeringsskifte i så fall skulle innebära för svensk politik.