Åtalas för drönarfylla i Rålambshovsparken: ”Blev helt paff”

En solig lördagskväll den 9 maj i år gav sig Kai, en man i 50-årsåldern, ut tillsammans med sin sexåriga dotter för att flyga drönare i Rålambshovsparken på Kungsholmen i Stockholm. Han hade nyligen köpt en lätt drönare som vägde under 250 gram och ville filma sin dotter för att göra en film till barnets morföräldrar. Vad som började som en helt vanlig familjeaktivitet skulle dock få ett oväntat och dramatiskt slut.

Efter att ha flugit runt och filmat en stund vid kullen vid parkleken anlände plötsligt en piketbuss och en polisbil till platsen. Totalt åtta poliser närmade sig Kai och frågade om det var hans drönare. Kai beskriver poliserna som artiga och tillmötesgående i sitt bemötande, och han svarade ärligt på deras frågor utan att ana vad som skulle komma.

När polisen frågade om han hade druckit alkohol reflekterade Kai inte över varför de ställde frågan. Det var lördag, vädret var fint och han hade druckit två starköl till lunch, men kände sig inte berusad. Han berättade sanningsenligt för polisen vad han hade druckit.

Kai fick därefter blåsa i polisens sållningsinstrument, som indikerade att han hade mer än den tillåtna nivån på 0,2 promille. Han fördes till Norrmalms polisstation där ett kompletterande utandningsprov genomfördes. Enligt förundersökningsprotokollet visade provet en alkoholhalt på 0,47 milligram per liter i utandningsluften, vilket motsvarar ungefär 0,9 promille.

Insikten om att han hade begått ett brott kom som en chock för Kai. Att stå med sin lilla dotter och plötsligt bli omhändertagen av polis som om han vore en kriminell var något han aldrig hade förväntat sig. Den 18 juni väcktes åtal mot honom för flygfylleri, ett brott vars straffskala – om det bedöms som grovt – inkluderar fängelse.

Kai är kritisk till att han aldrig fått någon information om att det är olagligt att flyga drönare efter att ha druckit alkohol. Han menar att om brottet är så allvarligt att fängelse ingår i straffskalan borde konsumenterna informeras tydligt om reglerna. Han påpekar att man kan gå till en leksaksaffär som Lekia och köpa en drönare utan att få någon som helst information om detta.

Vid köptillfället någon vecka före händelsen fick han ingen information om alkoholförbudet. Inte heller när han registrerade sig på Transportstyrelsens hemsida, vilket är obligatoriskt för drönarpilöter, hittade han någon tydlig information om att samma regler som gäller för flygfylleri även omfattar fritidsdrönare.

Kai betonar att det aldrig var ett alternativ för honom att ljuga för polisen. Han hade kunnat påstå att det var hans dotter som flög drönaren, men han valde att vara ärlig. Han har inget tidigare i straffregistret och var noga med att följa de regler han kände till för drönarkörning. Han flög inte vid några skyddsobjekt eller skyddszoner och inga andra personer riskerade att skadas.

Nu vill Kai berätta om sin upplevelse för att varna andra föräldrar så att de inte gör samma misstag. Han tror inte att den genomsnittlige drönaragaren, som inte är en hängiven drönarnörd, känner till dessa regler. Hans önskan är att ingen annan småbarnsförälder som är ute och flyger drönare med sina barn ska drabbas av samma situation.

Flygfylleri i samband med drönare är ett ovanligt brott, men inte helt unikt. I januari förra året rapporterade SVT om en man som dömdes för flygfylleri efter att ha flugit en drönare över Classic Car Week i Rättvik med 0,69 promille i blodet. Mannen dömdes då till 80 dagsböter på totalt 32 000 kronor, och fallet beskrevs som troligen det första i sitt slag i Sverige.

Regelverket för drönare har skärpts de senaste åren i takt med att användningen av privatägda drönare har ökat markant. Sedan 2021 gäller EU-gemensamma regler för drönare, där alla piloter måste registrera sig och genomgå teoretisk utbildning beroende på vilken typ av drönare de flyger. Alkoholförbudet omfattas dock av den svenska luftfartslagen och jämställer drönarpilöter med andra luftfartsoperatörer.

Dom i Kais mål väntas senare under sommaren. Fallet belyser ett växande kunskapsgap mellan regelverket för drönare och allmänhetens medvetenhet om dessa regler, särskilt när det gäller mindre drönare som används för rekreation.