”Centern börjar ruttna på Socialdemokraterna”

Elisabeth Thand-Ringqvist har lämnat tillbaka det sonderingsuppdrag som talmannen Andreas Norlén gav henne. Därmed sätts punkt för den första konkreta sonderingen som Centerpartiet genomfört under den nuvarande mandatperioden. Frågan är om det också innebär slutet för C-ledarens dröm om en mittenregering – eller om projektet bara har skjutits på framtiden.

Ett sonderingsuppdrag är ett sätt för talmannen att testa terrängen inför en regeringsbildning. Det handlar inte om att bilda regering, utan om att kartlägga vilka partier som kan tänkas samarbeta. Den som får uppdraget samtalar med samtliga riksdagspartier och rapporterar sedan tillbaka till talmannen. Redan från början var det tydligt att Thand-Ringqvists uppdrag var svårt. Centerpartiet har sedan valet 2022 hamnat i ett politiskt ingenmansland, utanför både det socialdemokratiska blocket och det samarbete som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har med Sverigedemokraterna.

Thand-Ringqvists vecka av samtal tycks ha bekräftat den bild som präglat svensk politik under mandatperioden: avstånden mellan blocken är fortsatt stora. Centerpartiet har under hennes ledning profilerat sig som ett liberalt alternativ i mitten, med företagande, äganderätt och marknadsekonomi som hon vill göra till en plattform för en bredare regering. Men samtalen har inte gett något genombrott.

Centerpartiet har varit här förut. Efter valet 2018 blev partiet en del av januariöverenskommelsen, som förde samman Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna i ett samarbete över blockgränsen. Då fanns en vilja hos flera partier att bryta med den gamla höger-vänsterskalan. Den viljan är svårare att hitta i dag. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna regerar med stöd av Sverigedemokraterna genom Tidöavtalet. Socialdemokraterna har inte velat ge sig in i ett samarbete som riskerar att stöta bort Vänsterpartiet. Därmed saknas en naturlig majoritet för en mittenregering.

Thand-Ringqvist har varit tydlig med att Centerpartiet inte kan tänka sig ett regeringssamarbete där Sverigedemokraterna får inflytande över den liberala politiken. Det är samma linje som partiet hållit sedan 2019. Det gör att en regering med C som motor kräver en uppgörelse med Socialdemokraterna, och där är motståndet ömsesidigt. Samtidigt är Centerpartiet inrikespolitiskt splittrat i frågan om hur man ska förhålla sig till de två blocken: en del vill återuppliva ett samarbete med S, medan andra vill profilera C som ett tydligt borgerligt alternativ. Thand-Ringqvists sondering kan läsas som ett försök att förena de båda strategierna – genom att tala om en mittenregering som varken är socialistisk eller nationalkonservativ.

Vad återstår då? Talmannen kan försöka igen med en ny sondering, eller föreslå en statsministerkandidat. Ingenting tyder på att Ulf Kristersson avgår i förtid. En minoritetsregering är inget ovanligt i Sverige, och även om den politiska situationen är rörig är marknadsreaktionerna hittills dämpade. Det brukar dock ändras om regeringsfrågan drar ut på tiden. För svensk ekonomi är politisk förutsägbarhet viktigare än någonsin, med ett ansträngt konjunkturläge och en svag krona.

För näringslivet är regeringsfrågan inte akademisk. Beslut om elförsörjning, tillståndsprocesser, skatter och infrastruktur påverkar investeringsviljan i hela landet. Särskilt i norra Sverige, där gruvnäringen och storskalig industri växer, är långsiktiga politiska spelregler en förutsättning för nya etableringar. En regering utan handlingskraft riskerar att skjuta upp avgörande beslut, samtidigt som en blocköverskridande uppgörelse skulle kunna ge både marknader och företagare en tydligare signal.

Samtidigt vore det fel att säga att C-ledarens vecka var meningslös. Sonderingen har visat att mittenalternativet fortfarande är ett levande samtalsämne, och den har gett Thand-Ringqvist en chans att etablera sig som en central aktör. För ett parti som länge kämpat med att synas i skuggan av de två stora blocken är det i sig värdefullt. Hon har också visat att hon kan hantera en av de mest krävande uppgifterna i svensk politik: att samtala med alla utan att låsa sig vid något.

För den som hoppades på en ny regering redan nu är beskedet dock tydligt: det finns inget underlag. Mittendrömmen är inte nödvändigtvis begravd, men den är inte heller närvarande. Den lever vidare – åtminstone tills vidare.