Organisationer varnar för könsidentitetsmottagningen i Göteborg

Utanför könsidentitetsmottagningen i centrala Göteborg pågår sedan i höstas en sittstrejk. Varje vardag samlas demonstranter för att uppmärksamma det de beskriver som en ohållbar vårdsituation för transpersoner i Västra Götaland. Initiativtagare är Morwyn le Fay, grundare av nätverket Transhälsoplattformen.

– Den här mottagningen måste ändra hur de arbetar, säger hon.

En av demonstranterna är 21-åriga Julia Niklasson. Hon skickade en remiss till könsidentitetsmottagningen i Göteborg men fick avslag. Nu går hon i stället hos en psykolog för att lära sig leva med sin könsdysfori.

– Jag skulle egentligen vilja komma in, men remissen har inte lett till något besök, säger hon.

DN:s granskning av landets könsidentitetsmottagningar visar att Göteborg avslår remisser betydligt oftare än övriga regioner. Vårdpersonal på andra håll i landet uppger att de tar emot ovanligt många patienter som nekats vård i Västsverige.

Mottagningen, som tidigare låg i Alingsås och kallades Lundströmsmottagningen, har under flera år varit omdiskuterad. Nu har sju organisationer som representerar transpersoner gått samman och avråder patienter från att söka vård där. Budskapet är: sök den vård du behöver, men undvik könsidentitetsmottagningen i Göteborg.

Bakom avrådan står RFSL i Göteborg, Skaraborg och Sjuhärad, Transammans, föreningen FPES, Sveriges Ickebinära, Kristna Regnbågsrörelsen, Patientföreningen för transpersoner och Transhälsoplattformen.

Enligt organisationerna löper vissa patientgrupper särskilt stor risk att nekas vård: unga vuxna, personer med neuropsykiatriska diagnoser och icke-binära. Marion Englaborn, ordförande för RFSL Göteborg, säger att det mest akuta är att de drabbade ska veta att de inte är ensamma.

– Vi vet inte vad som hänt med dem som nekats utredning eller vård. I värsta fall leder ett nej till suicid, säger hon.

Från ledningens sida avfärdas kritiken. Per Albertsson, tillförordnad områdeschef för vuxenpsykiatrin på Sahlgrenska universitetssjukhuset, skriver i ett mejl till DN att en samlad bedömning görs av tillståndets svårighetsgrad och andra faktorer, som samsjuklighet, inför ställningstagande om åtgärder.

Varken han eller Mia Mark, enhetschef på könsidentitetsmottagningen, vill ställa upp på en intervju. I ett skriftligt svar skriver Albertsson:

– Vi beklagar att RFSL avråder från att söka vård hos oss.

Konflikten mellan organisationerna och mottagningen har hårdnat under hösten. RFSL har i flera år haft regelbundna möten med ledningen för att diskutera transvård. Men i september, efter att tidningen Ottar publicerat en artikel om protesten, valde Mia Mark att avsluta samarbetet.

I ett mejl till RFSL, som DN har tagit del av, skriver hon att mottagningen misstänkliggörs och utsätts för hat på sociala medier. Hon menar också att organisationerna har försökt påverka medicinska bedömningar genom att uppmana patienter att anmäla mottagningen till IVO och Diskrimineringsombudsmannen.

Marion Englaborn tillbakavisar att RFSL skulle ha uttryckt sig negativt om mottagningen i sociala medier. Däremot uppmanar organisationen människor som upplever sig kränkta eller diskriminerade att anmäla till DO.

– Det kan man göra – och det ska man göra, om man har blivit diskriminerad. Men det betyder inte att varenda anmälan som kommer in till DO faktiskt är diskriminering och leder till en utredning, säger hon.

Hon säger att RFSL länge har upplevt att ledningen inte är intresserad av organisationens perspektiv. I efterhand tycker hon att de borde ha ställt hårdare krav tidigare.

Julia Niklasson har gett upp hoppet om vård i Göteborg. DN har tagit del av avslaget på hennes remiss, där mottagningen skriver att patienten är ung, har haft annan psykisk ohälsa och uppvisar en ”något vag könsidentitetsupplevelse”. Själv säger hon att hon lidit av könsdysfori sedan barnsben och beskriver svaret som förolämpande.

Köerna till landets övriga könsidentitetsmottagningar är långa. Enligt Socialstyrelsen väntade patienter som kom på nybesök under 2025 i genomsnitt 2,5 år. För Julia Niklasson återstår dyra privata alternativ.

– Jag försöker få hjälp av en privat klinik nu, men det har jag egentligen inte råd med, säger hon.

Utanför mottagningen i centrala Göteborg planerar Morwyn le Fay att fortsätta sin sittstrejk.

– Könsdysfori är ett starkt, psykologiskt lidande. Att veta att det finns en lösning som man inte kan komma åt bygger på lidandet, säger hon.