Fängelse för familjehemspappa som våldtog 17-årig flicka

Norrköpings tingsrätt har dömt en man i 50-årsåldern till fängelse i sex år och sex månader för sju våldtäkter mot barn. Mannen döms även för ett fall av sexuellt ofredande. Brotten riktade sig mot en flicka som var placerad i mannens hem av socialtjänsten i Sundsvalls kommun.

Mannen har genomgående förnekat gärningarna. Tingsrätten slår dock fast att han gjort sig skyldig till brotten. Den bärande bevisningen består bland annat av ljudinspelningar som flickan själv gjorde av mannens sexuella närmanden. Domstolen konstaterar att det är försvårande att mannen utnyttjat flickans förtroende, men bedömer ändå inte våldtäkterna som grova.

– Det är försvårande att mannen utnyttjat flickans förtroende för honom, men det finns inte tillräckliga skäl att bedöma våldtäkterna som grova, säger Kajsa Malmström, rådman och rättens ordförande.

Enligt tingsrätten handlar det bland annat om att mannen inte använt våld eller hot i samband med våldtäkterna. Vid bedömningen av om ett sexualbrott ska anses som grovt väger bland annat våld, hot eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation in.

Flickan, som då var 17 år, hade placerats hos mannen i Östergötland av socialtjänsten i Sundsvalls kommun. Hon larmade om övergreppen vid flera tillfällen – både till socialtjänsten, skolan och barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Skolan och BUP gjorde orosanmälningar utifrån det de fick höra. Socialtjänsten valde trots detta att inte flytta flickan. En omplacering var enligt socialtjänsten inte aktuell.

Det var först när flickan på eget initiativ spelade in mannens sexuella närmanden som socialtjänsten agerade. Då hade det gått 51 dagar sedan hennes första larm. I samband med detta kunde mannen gripas, misstänkt för våldtäkt. Att flickan själv fick samla in bevis i ett sådant läge är anmärkningsvärt, och inspelningarna kom att bli avgörande för att rättsprocessen överhuvudtaget kunde inledas.

Familjehem – att placera ett barn i ett privat hem – är den vanligaste placeringsformen i Sverige för barn som inte kan bo med sina föräldrar. Placeringen bygger på att familjen erbjuder trygghet och omsorg. I detta fall missbrukades förtroendet av mannen i hemmet, och den placerande myndigheten lyckades inte upptäcka övergreppen trots upprepade varningar.

Att placeringen låg långt från Sundsvall har sannolikt försvårat uppföljningen. När ett barn placeras i ett annat län ställs stora krav på samverkan mellan den placerande kommunen och de verksamheter som möter barnet i vardagen. I detta fall fanns uppgifter från flera håll – flickan själv, skolan och BUP – men de vägdes inte samman i tid. Kommunen har efteråt pekat på brister i kommunikation och informationshantering, vilket sannolikt bidrog till att allvaret i flickans situation inte uppmärksammades.

Efter händelsen anmälde socialtjänsten i Sundsvall sig själva till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. I anmälan medgav kommunen flera allvarliga brister i hanteringen av fallet, bland annat rörande kommunikation, information och rutiner.

– Vi behöver utveckla vårt arbete med att väga ihop information när vi får motstridig eller olika information från olika parter och hur vi jobbar med våra riskbedömningar och omprövar dem när ny information kommer i ärendet, säger Johan Vikström, förvaltningsdirektör på Sundsvalls kommun.

Ivo har vid upprepade tillfällen kritiserat socialtjänster runt om i landet för brister i familjehemsvården, inte minst när det gäller uppföljning av barn som far illa. Flera uppmärksammade fall har visat hur barns egna varningar inte tagits på allvar. Under senare år har både Ivo och Justitieombudsmannen pekat på att skyddsbedömningar ofta görs för sent. Den kommande granskningen av Sundsvalls kommun blir därför ett viktigt test för hur myndigheten hanterar allvarliga avvikelser.

Fallet har fått stor uppmärksamhet i medierna sedan P4 Västernorrland granskade det. Flickan placerades senare, mot sin vilja, i en annan del av landet. Kort därefter tog hon sitt liv.

Fallet väcker därmed frågor om ansvar och lärande inom socialtjänsten. Domen ger flickan upprättelse i juridisk mening, men de systemfel som gjorde att hennes varningar inte ledde till skydd i tid är ännu inte åtgärdade.