Reningsverksöverskridanden och avloppsvatten utgör begränsad hälsorisk för badande, enligt experter från Folkhälsomyndigheten. Trots att utsläpp av orenat eller delvis renat avloppsvatten i sjöar och hav kan låta alarmerande, visar det sig att de faktiska hälsoriskerna för allmänheten är förhållandevis små.

Rikard Dryselius, som är mikrobiolog och utredare på Folkhälsomyndigheten, förklarar att personer som får i sig stora mängder avloppsvatten kan drabbas av magsjuka samt olika typer av hud- och ögoninfektioner. Men han betonar samtidigt att risknivån är låg, särskilt vid så kallad bräddning – när reningsverk medvetet släpper ut kontrollerade mängder avloppsvatten i större vattendrag.

Utspädningseffekten spelar en avgörande roll för att minimera hälsoriskerna. När avloppsvatten släpps ut i stora sjöar och hav späds det snabbt ut och sprids över ett större område. Detta leder till att koncentrationen av potentiellt skadliga mikroorganismer, såsom e-coliebakterier, snabbt minskar till nivåer som sällan utgör något hot mot människors hälsa.

Det finns dock situationer där risken kan vara något förhöjd. Om personer som är sjuka i någon infektion har använt toaletten vars avloppsvatten sedan släpps ut, kan bakterier, parasiter och virus följa med ut i vattnet. Detta gäller särskilt patogener från mag-tarminfektioner som kan spridas via avföring och urin.

Men även i sådana fall fungerar naturen som ett skydd. Dryselius förklarar att det uppstår en konkurrenssituation i vattnet mellan olika mikroorganismer. De bakterier och virus som trivs och förökar sig i människans tarmsystem är ofta dåligt anpassade för att överleva i sjö- och havsmiljöer. Där tar andra mikroorganismer snabbt över och tränger undan de tarmanpassade patogenerna.

För den som misstänker att man har badat i vatten som innehåller avloppsvatten rekommenderas några enkla försiktighetsåtgärder. Det viktigaste är att hålla koll på eventuella symptom som kan dyka upp under dagarna efter badet. En grundlig dusch och tvätt av badkläderna direkt efter badet minskar risken för att eventuella bakterier ska orsaka problem.

Om man drabbas av allvarliga symptom som kraftig diarré, hög feber eller blod i avföringen bör man söka vård. Men Dryselius påpekar att det är ovanligt att människor faktiskt blir sjuka, trots att bräddningar från reningsverk sker regelbundet runt om i landet.

När det gäller halterna av bakterier är de som högst direkt vid utsläppspunkten och i anslutning till själva bräddningstillfället. Men redan efter kort tid har utspädningen och den naturliga nedbrytningen gjort sitt, vilket drastiskt minskar riskerna.

Personer med öppna sår bör vara extra försiktiga med att bada, särskilt om det finns misstanke om att avloppsvatten kan finnas i badvattnet. Öppna sår utgör en direkt ingång för bakterier och ökar risken för hudinfektioner avsevärt.

En annan potentiell källa till bakterier i badvatten som Folkhälsomyndigheten pekar på är hagar där djur betar i närheten av badplatser. Dessa djur har andra tarmbakterier än människor, och vissa av dessa kan göra människor sjuka om de exponeras. Bakterierna kan hamna i vattendrag genom avrinning från betesmarkerna.

Ansvaret för att kontrollera och säkerställa god vattenkvalitet vid offentliga badplatser ligger hos kommunerna. För större, officiella badplatser med fler än 200 badande per dag ställs särskilt höga krav på provtagningsfrekvens. Vid dessa platser måste även så kallade badvattenprofiler upprättas som kartlägger potentiella föroreningskällor och risker.

Kommunernas provtagning och kontroller är en viktig del av folkhälsoarbetet för att säkerställa att allmänheten kan bada säkert. Mer detaljerad information om badvattenkvalitet och aktuella mätningar finns tillgänglig på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, där allmänheten kan hålla sig uppdaterad om statusen för olika badplatser runt om i landet.