Granskning: Svårt kontrollera om nämndemän begått brott

Riksrevisionen har i en ny granskning synat hur Domstolsverket och de svenska domstolarna arbetar med nämndemän. Slutsatsen är att utbildningen är för kort, att kontrollerna under mandatperioden är för svaga och att nämndemannakåren inte speglar befolkningen. Granskningen väcker frågor om rättssäkerheten i en central del av det svenska rättsväsendet.

Nämndemän är politiskt utsedda lekmän som dömer tillsammans med yrkesdomare i tingsrätter och hovrätter. De deltar i brottmål och i vissa tvistemål och är med och beslutar i både skuldfrågan och påföljdsfrågan. Uppdraget är alltså omfattande, men förberedelserna är ofta begränsade. Enligt Riksrevisionen får nya nämndemän oftast bara tre till fyra timmars utbildning. Variationen är stor: på en del domstolar handlar det om en timme, på andra upp till åtta timmar. Vissa domstolar har digital introduktionsutbildning, men en sådan kan man klicka sig igenom på kort tid.

– Utbildningen behöver utvecklas. Dels för att nämndemännen ska få bättre stöd i sin roll, men också för att förebygga olämpligt beteende, säger Linnea Olander, projektledare för granskningen.

Riksrevisionen konstaterar att utbildningen bland annat bör omfatta frågor om jäv. Det har förekommit fall där rättegångar fått tas om på grund av att en nämndeman i efterhand visat sig vara jävig. Sådana händelser riskerar att skada förtroendet för domstolarna och leder till att mål tar längre tid än nödvändigt. Enligt Riksrevisionen behöver utbildningen därför utvecklas så att nämndemän bättre förstår vad som kan göra dem olämpliga att delta i ett mål.

Granskningen tar också upp domstolarnas möjligheter att kontrollera nämndemännens laglydnad. I dag görs en kontroll mot misstanke- och belastningsregistret när en nämndeman påbörjar en ny tjänstgöringsperiod. Men regelverket tillåter inte att kontrollen görs om under mandatperioden. Det innebär att domstolarna kan gå med en nämndeman som begår brott under tiden, utan att få veta det. Riksrevisionen hänvisar till exempel där brottslighet upptäckts först sedan utomstående påtalat det för domstolen.

– Som det ser ut i dag gör domstolarna kontroller av nämndemännens laglydnad när de påbörjar en ny tjänstgöringsperiod. Men regelverket ger inte stöd för att sedan göra ytterligare kontroller mot misstanke- eller belastningsregistret när nämndemännen har tillträtt, säger Linnea Olander.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se över regelverket så att domstolarna får utökade möjligheter att kontrollera nämndemännen under mandatperioden.

Ytterligare en brist som uppmärksammas är att nämndemannakåren inte är representativ. Enligt grundtanken ska nämndemännen spegla befolkningen. I verkligheten är de i genomsnitt äldre, och en lägre andel är födda utomlands jämfört med befolkningen i stort. Eftersom nämndemän utses av politiska partier i kommun- och regionfullmäktige har Domstolsverket svårt att påverka sammansättningen. Men frågan är ändå viktig, eftersom en domstol som inte representerar samhället kan få svårare att uppfattas som legitim.

Nämndemannasystemet har långa traditioner i Sverige. Syftet är att låta vanliga medborgare delta i rättskipningen och bidra med kunskaper och erfarenheter som yrkesdomare inte alltid har. Systemet har bred politisk förankring, men det innebär inte att det fungerar utan problem. Riksrevisionens granskning visar att det finns tydliga brister i både utbildning, kontroll och sammansättning.

Riksrevisionen är riksdagens oberoende granskningsmyndighet och har i uppdrag att granska statlig verksamhet. Den aktuella rapporten gäller Domstolsverket och landets domstolar, och den överlämnas nu till regeringen. Domstolsverket, som är den myndighet som ansvarar för domstolarnas gemensamma frågor, väntas få en nyckelroll i det fortsatta arbetet med att åtgärda bristerna.

För rättssäkerheten är frågorna angelägna. Nämndemän har verklig makt över utgången i många mål. De deltar i beslut som rör människors frihet, ekonomiska förhållanden och framtid. Kravet på en fungerande utbildning och rimliga kontrollmekanismer borde vara okontroversiellt. Med Riksrevisionens rekommendationer har regeringen nu underlag för att skärpa systemet.