Experten svarar: Detta är en statsministeromröstning

På torsdag väntas riksdagen rösta om Magdalena Andersson (S) ska bli ny statsminister. Det blir den första av som mest fyra omröstningar som kan hållas innan ett eventuellt nyval blir oundvikligt. Beskedet kommer efter att Andersson under veckan sonderat möjligheterna att bilda regering, och frågan är nu hur partierna ska förhandla samman ett underlag.

– Till syvende och sist handlar det om hur partierna förhandlar, säger Hans Hegeland, doktor i statsvetenskap och utskottsråd i finansutskottet, med särskild expertis i riksdagsordningen.

Att det finns fyra försök på sig är ingen slump. Enligt Hegeland är det en medveten avvägning i regeringsformen från 1974 mellan att ge partierna rimligt utrymme att lösa en regeringsfråga och att inte låta processen dra ut på tiden i all oändlighet.

– Det skapar mer frihet för talmannen och partierna att själva avgöra hur lång tid det tar, i stället för att tidsramen ska vara fastställd i lagen, förklarar han.

Sverige har dessutom ett system med negativ parlamentarism. Det innebär att en statsministerkandidat inte behöver få en majoritet av riksdagens ledamöter att rösta ja. Det räcker att en tillräckligt stor del av ledamöterna tolererar kandidaten, det vill säga inte röstar nej. Först om minst 175 ledamöter röstar emot faller förslaget.

– Tanken är att det ska bli enklare att få en regering på plats, säger Hegeland. Samtidigt finns en säkerhetsventil: en regering kan alltid avsättas om den har en majoritet emot sig.

De senaste decennierna visar att regeringsbildningen i Sverige inte alltid varit smärtfri. Mellan 2014 och 2022 lyckades oppositionen vinna budgetomröstningar vid tre tillfällen, och 2018 tog det hela 134 dagar innan en regering var på plats. Även efter årets val har ingen ny regering tillträtt. Men enligt Hegeland vore det fel att skylla långbänkarna på att systemet i sig är trögt eller bristfälligt.

– Formella regler spelar en roll, men det som är avgörande är hur partierna får ihop en regering, säger han.

Han ser i stället en bredare internationell utveckling. I Europa och andra hållna länder tar det allt längre tid att bilda regering. Orsaken är enligt Hegeland att partisystemen blivit mer fragmentiserade under de senaste decennierna.

– Det finns en större splittring mellan partierna nu än för 40 år sedan. Det gör att förhandlingarna blir svårare och att fler partier måste samarbeta för att nå en majoritet.

Hegeland tror inte att antalet tillåtna statsministeromröstningar är avgörande för hur smidigt processen blir. Han påpekar att alla parlamentariska system, oavsett regelverk, kan drabbas av svårigheter i regeringsbildningen.

– Det går inte att veta säkert innan man testat andra system, men det är tydligt att problemen inte är unika för Sverige.

Framtiden är dock oviss. Frågan är om Sverige går mot en period av svaga regeringar och återkommande budgetstrider, eller om partierna drar lärdom av erfarenheterna från 2014–2022.

– Min bedömning är att partierna anstränger sig för att skapa regeringar som har stöd i riksdagen för sin politik. Många upplevde att det var för instabilt förra mandatperioden, och i framtiden lär man försöka lösa majoritetsförhållandena på ett bättre sätt, säger Hegeland.

Torsdagens omröstning blir därmed en viktig markering av hur den svenska parlamentarismen fungerar i praktiken. Magdalena Andersson behöver inte samla en majoritet bakom sig, men hon måste undvika att en majoritet säger nej. Det återstår att se om hon lyckas, eller om processen fortsätter genom ytterligare omröstningar och eventuellt slutar i ett extra val.