”Helveteslarven” har tagit sig till Sverige

Ekprocessionsspinnaren, den så kallade helveteslarven, har konstaterats i Sverige. En hane av arten har observerats och artbestämts via rapportsystemet Artportalen. Zooekologidocenten Lars Pettersson vid Lunds universitet bekräftar fyndet.

Enligt Pettersson rör det sig om en hane, vilket innebär att risken för etablering ännu är begränsad. Utan närvaro av honor finns varken ägg eller larver, och därmed ingen omedelbar risk för att arten ska få fäste i landet. Tidigare fynd, bland annat från 2004 och för tolv år sedan, har också visat sig vara enbart hanar.

Fjärilen kan flyga flera kilometer, ungefär den bredd som Öresund utgör. Det är fullt möjligt för arten att ta sig från Danmark till Sverige på egen vingkraft. Det allvarligaste hotet utgörs dock inte av de vuxna fjärilarna, utan av larverna som utvecklas på våren.

Det är larvernas mikroskopiska hår som orsakar problem. Håren är ihåliga och innehåller giftproteinet thaumetopoein. De är försedda med hullingar och tränger lätt in i hud hos både människor och djur. Kontakt kan ge upphov till intensiv klåda, allergiska reaktioner och inflammationer. Om håren hamnar i ögon eller luftvägar kan de orsaka kraftig irritation och skador på slemhinnor.

Riskerna med arten har blivit tydliga i Danmark, där ekprocessionsspinnaren etablerat sig och orsakat omfattande problem. Under året har skolor fått stänga och saneringsinsatser har genomförts för att hantera larvernas framfart. I södra Sverige finns beredskapen att hantera en etablering, men enligt Nils Carlsson, chef för art- och naturenheten på Länsstyrelsen Skåne, saknas både lagstiftning och tydliga uppdrag för myndigheterna.

– I sådana här fall finns det ingen lagstiftning och inget uppdrag för länsstyrelser eller Jordbruksverket. Vad som ändå händer, vilket man ser tydligt i Danmark, är att det plötsligt blir till stora problem med krav på att någon måste ta tag i det, säger Carlsson.

Arten har fått sitt namn eftersom larverna rör sig i långa led, med huvud mot stjärt, när de söker föda på ekarna. Processionerna kan vara uppseendeväckande och har lett till incidenter på flera håll. På södra Gotland, där den närbesläktade tallprocessionsspinnaren funnits länge, finns exempel på campare som drabbats av larverna och behövt uppsöka vård.

Även i Sydeuropa har arten orsakat problem. Lars Pettersson berättar om en kvinna i Spanien som såg en procession av larver korsa en grusväg. Hon tyckte synd om dem och flyttade dem med händerna, vilket ledde till att hon fick uppsöka sjukvård.

Trots obehaget menar Pettersson att riskerna inte ska överdrivas. Arten är inte särskilt vanlig, varken i Sverige eller Danmark. Han jämför med andra naturupplevelser som kan vara obehagliga utan att avskräcka människor från att resa.

Frågan är nu om ekprocessionsspinnaren kommer att etablera sig i Sverige på sikt. Pettersson är tveksam till om det går att stoppa.

– Det är inget konstigt om den gör det. Att stoppa en fjärilsart som fått spridning känns ganska hopplöst. Man kan försöka bekämpa den som de gör i Danmark om man tycker att det är värt, men det finns mycket kust och mycket ekar här, säger han.

Samtidigt finns faktorer som talar emot en snabb etablering. Sverige har många inhemska arter som lever på ek, vilket innebär konkurrens om födan. Ekprocessionsspinnaren trivs dessutom bättre i sydligare klimat medan de svenska arterna är anpassade till kallare förhållanden. Om arten kan konkurrera med de befintliga eklevande arterna återstår därför att se.

För svensk del handlar det nu om att följa utvecklingen. Fjärilen har nått landet och fler fynd kan väntas. Frågan är hur väl förberedda myndigheterna är när – eller om – den väl etablerar sig.