Kvinna hittades död i isvak 2015 – mordåtalade mannen frias

En 51-årig man har frikänts från misstankar om mord på sin tidigare fru, vars kropp hittades i en isvak för elva år sedan. Attunda tingsrätt meddelade domen efter att mannen åtalades i april i år för brottet som begicks 2015. Enligt tingsrätten har utredningen inte kunnat klarlägga vad som faktiskt hände vid isvaken, och bevisningen når inte upp till den nivå som krävs för en fällande dom.

I januari 2015 påträffades en kvinna i 40-årsåldern död i en isvak i Sigtunafjärden, belägen norr om Stockholm. Hennes make greps omgående och misstänktes för att ha orsakat hennes död. Han häktades initialt på sannolika skäl, vilket är den högre graden av misstanke i det svenska rättssystemet. Trots den tidiga misstanken släpptes mannen relativt snart på grund av otillräcklig bevisning.

Förundersökningen lades ner året efter kvinnans död, 2016, och ärendet överfördes till Stockholmspolisens specialenhet för kalla fall. Dessa enheter arbetar med olösta brott där nya metoder eller tekniska framsteg kan ge nya ledtrådar. I tio år låg fallet mer eller mindre vilande innan det togs upp till förnyad granskning.

Åklagare Vida Paridad fick en genomgång av fallet från kalla fall-gruppen och fattade i början av 2025 beslutet att återuppta förundersökningen. I oktober föregående år, 2024, greps mannen på nytt och Attunda tingsrätt beslutade återigen att häkta honom på sannolika skäl misstänkt för mord. Detta visar att åklagaren ansåg sig ha fått fram nytt material som motiverade en fortsatt utredning.

Som en del av den förnyade utredningen genomfördes ett tillslag mot mannens bostad. Under husrannsakan beslagtogs teknisk utrustning, däribland mobiltelefoner och datorer, som sedan genomgick teknisk granskning. Utöver den digitala bevisning gjordes även ett antal nya förhör med personer kopplade till ärendet. Dessa förhör syftade till att komplettera den ursprungliga utredningen och eventuellt få fram nya uppgifter.

I april i år väcktes formellt åtal mot den 51-årige mannen. Åklagare Vida Paridad pekade i samband med åtalet på flera möjliga motiv bakom det påstådda brottet. Ett centralt argument var att paret hade separerat en tid före kvinnans död, och att mannen enligt åklagaren mådde psykiskt dåligt till följd av separationen. Paridad angav även ekonomiska motiv som en del av förklaringen till varför mannen skulle ha begått brottet.

I en tidigare intervju med Dagens Nyheter förklarade åklagaren att både separationen och ekonomiska svårigheter låg bakom motivbilden. Ekonomiska konflikter är inte ovanliga i samband med separationer och kan i vissa fall utgöra ett motiv för våldsbrott, även om detta naturligtvis är mycket ovanligt.

Mannen har dock genomgående nekat till alla anklagelser. Under hela rättegången vidhöll han sin oskuld och förnekade att ha haft något med sin tidigare frus död att göra. Hans försvar har hela tiden hävdat att bevisningen är otillräcklig och att det inte går att fastställa hur kvinnan hamnade i isvaken.

När Attunda tingsrätt avslutade förhandlingarna släpptes mannen från häktet, vilket ofta ses som en signal om att domstolen lutar åt ett frikännande. I sin dom konstaterar tingsrätten att mannen kan ha haft ”möjlighet och vissa motiv” att döda kvinnan, men att motivbilden inte bedöms vara ”särskilt stark”. Domstolen betonar att det inte är ställt bortom rimligt tvivel att mannen är skyldig till brottet, vilket är den beviskrav som krävs för en fällande dom i brottmål.

Uttrycket ”bortom rimligt tvivel” är en grundläggande princip i svensk straffrätt och innebär att det inte får finnas någon rimlig tvekan om att den åtalade har begått brottet. Eftersom utredningen inte kunnat klarlägga exakt vad som hände vid isvaken och bevisningen bedöms som otillräcklig, frikänns mannen därför från åtalet.

Domen innebär att fallet nu är avslutat vad gäller den 51-årige mannen, även om åklagaren i teorin kan överklaga beslutet om ny bevisning skulle framkomma. Fallet belyser de svårigheter som kan uppstå när utredningar återupptas efter lång tid och vikten av stark bevisning i brottmål.