Så påverkar ditt slappande risken att dö av cancer

En ny omfattande brittisk studie visar att långa perioder av stillasittande ökar risken för cancerdöd betydligt mer än vad tidigare forskning antydde. Avgörande är inte bara den totala tiden man sitter still, utan också hur länge man sitter oavbrutet vid varje enskilt tillfälle.

Forskare vid University of Glasgow i Skottland har analyserat data från 91 292 britter som under en vecka bar rörelsemätare och lämnade information till den omfattande forskningsdatabasen UK Biobank. Deltagarna följdes sedan under drygt tolv år för att kartlägga sambandet mellan deras rörelsemönster och hälsoutfall.

Resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS Medicine, visar tydliga kopplingar mellan längden på stillasittande perioder och risken att utveckla dödlig cancer. Detta gäller både cancer generellt och specifikt för fetmarelaterade cancerformer som matstrupsverkare, njurcancer och tjocktarmscancer, samt för cancertyper kopplade till typ 2-diabetes som lever-, bröst- och urinblåsecancer.

Enligt forskarna innebär varje vaken timme med oavbruten fysisk inaktivitet en nio procent högre risk att dö av cancer jämfört med genomsnittet. Det här är en betydande ökning som understryker vikten av att bryta stillasittandet regelbundet under dagen.

Men studien innehåller också uppmuntrande fynd. Forskarna såg ett tydligt omvänt samband för personer som regelbundet avbröt sina stillasittande perioder med kortare stunder av rörelse. De som var fysiskt inaktiva en timme mindre per dag och i stället använde denna tid till lättare fysisk aktivitet hade tolv procent lägre risk att dö av cancer.

Studiedeltagarna delades in i tre kategorier beroende på hur deras rörelsemönster såg ut. De som satt still i längre sammanhängande perioder visade sämre hälsoutfall än de som hade ett mer varierat mönster med kortare stillasittande avsnitt avbrutna av fysisk aktivitet, även om den totala stillasittande tiden var densamma.

I sin kommentar betonar forskarna att effekterna av stillasittande beteende inte enbart beror på den sammanlagda tiden av inaktivitet. Lika viktigt är hur denna tid ackumuleras – om det sker i längre perioder av fysisk inaktivitet eller om perioderna regelbundet störs av fysisk aktivitet.

Det är välkänt sedan tidigare att ett stillasittande liv ökar risken för sjukdom och förtida död jämfört med ett mer aktivt sådant, och det råder bred enighet om detta inom forskarvärlden. Men nuvarande hälsoriktlinjer fokuserar främst på hur mycket total tid man bör undvika att tillbringa stillasittande, snarare än på vikten av att bryta upp långa perioder av inaktivitet.

Forskarna är noga med att påpeka att undersökningen är en så kallad observationsstudie, vilket innebär att några definitiva orsakssamband inte kan fastställas. Det går därför inte att säga med fullständig säkerhet att det var den fysiska inaktiviteten i sig som resulterade i den förhöjda cancerrisken, eller om det fanns andra faktorer som spelade in.

Rachel Richardson, Methods Support Unit Manager vid The Cochrane Collaboration, ett ideellt forskarnätverk som utför systematiska översikter inom hälso- och sjukvård, har lämnat en oberoende kommentar till studien. Hon menar att undersökningen har flera styrkor men påpekar samtidigt vissa begränsningar.

Ett viktigt förbehåll är att deltagarna i UK Biobank generellt sett är något äldre och har en bättre hälsa än befolkningen i genomsnitt. Detta innebär att det inte med säkerhet går att överföra resultaten till hela befolkningen. Forskarna bakom studien är själva medvetna om denna begränsning och nämner den i sin rapport.

Trots dessa metodologiska förbehåll tillför studien värdefull kunskap till förståelsen av hur stillasittande påverkar vår hälsa. Resultaten tyder på att framtida hälsoriktlinjer kanske bör fokusera inte bara på den totala tiden av fysisk inaktivitet, utan också uppmuntra till regelbundna avbrott i stillasittandet under dagen.

Fynden är särskilt relevanta i en tid då allt fler människor arbetar vid skrivbord och tillbringar stora delar av dagen stillasittande. Studien understryker vikten av att regelbundet resa sig upp och röra på sig, även om det bara handlar om kortare perioder av lätt aktivitet.