Ukraina kan fortsätta slå mot ryska oljan – vågar Zelenskyj trotsa Trump?

KIEV. Ukraina har fortfarande kapacitet att slå mot rysk oljeinfrastruktur med egna drönare, även om USA:s beslut att pausa vapenleveranserna skapar ny osäkerhet. Den centrala frågan för Kiev är nu strategisk: ska man anpassa sig till Trumps krav på återhållsamhet, eller fortsätta angreppen mot de oljeintäkter som finansierar Rysslands krigföring?

Under de senaste månaderna har Ukraina genomfört en serie attacker mot oljeraffinaderier och bränsledepåer i flera ryska regioner, däribland Rostov, Krasnodar och Samara. Angreppen har orsakat bränder, stoppat processenheter och tvingat ryska bolag att minska sin produktion av bensin, diesel och flygbränsle. Målen är strategiskt valda – varje raffinaderi som slås ut minskar tillgången på bränsle för den ryska militären och pressar Rysslands exportinkomster.

Ryssland är en av världens största olje- och gasproducenter, och oljan utgör en central del av statsbudgeten. Genom attacker mot raffinaderier försöker Ukraina störa hela kedjan, från råoljeproduktion till försäljning av färdiga produkter. Företag som det statligt kontrollerade Rosneft och Lukoil, Rysslands näst största oljebolag, har rapporterat driftstörningar. Även Gazprom Neft, dotterbolag till gasjätten Gazprom, har drabbats. Raffinaderiet i Novoshakhtinsk, i Rostovregionen, och Tuapse-raffinaderiet vid Svarta havet har vid flera tillfällen varit föremål för ukrainska drönarattacker. Platser som dessa är viktiga både för den inhemska bränslemarknaden och för exporten till internationella kunder.

De ukrainska attackerna har fått effekter bortom slagfältet. Internationella oljepriser har reagerat med tillfälliga höjningar, och europeiska inköpare har märkt av en ökad osäkerhet kring leveranser av diesel. Även om Ryssland fortsätter att exportera stora volymer råolja till bland annat Kina och Indien, har exporten av förädlade produkter minskat. Det är en känslig punkt för Moskva, eftersom raffinaderiintäkter utgör en stor andel av landets exportinkomster. Samtidigt har västvärldens sanktioner och pristak på rysk olja gjort det svårare för Kreml att få betalt för råvaran. Ryssland har i stor utsträckning gått över till en så kallad skuggflotta av äldre tankfartyg för att kringgå restriktionerna, men varje ny attack mot infrastrukturen försvårar logistiken ytterligare.

USA:s paus av vapenleveranser och underrättelseutbyte har satt Kiev i ett svårt läge. Enligt uppgifter från flera medier har president Donald Trumps administration försenat både militär utrustning och känslig information som Ukraina tidigare använt för att rikta in sina långdistansdrönare. Ukrainska militära företrädare har varnat för att luftvärnsrobotar och reservdelar till stridsflygplan kan bli en bristvara om pausen blir långvarig. Men när det gäller drönartillverkningen är Ukraina i dag betydligt mer självförsörjande än för ett par år sedan. En rad ukrainska företag har utvecklat drönare med räckvidd på flera hundra mil, och mycket av utvecklingen sker utan direkt beroende av amerikanska komponenter.

Frågan är nu hur Ukraina ska använda den kapaciteten. Enligt diplomater och bedömare i Kiev finns det en oro att ett fortsatt högt tempo i attackerna mot rysk olja kan uppfattas som provokativt i Washington. President Trump har gjort klart att han vill se en snabb lösning på kriget, och han har vid flera tillfällen uttryckt en önskan om att undvika en eskalering med Ryssland. För Ukraina handlar det om ett dilemma: en nedtrappning av attackerna skulle kunna skapa bättre relationer med den nya administrationen, men samtidigt ge Ryssland tid att återhämta sig och fortsätta finansiera kriget.

Det finns också en geopolitisk dimension. Europa har i hög grad följt Ukrainas attacker med intresse, eftersom de minskar trycket på den europeiska energimarknaden och försvagar Rysslands förhandlingsposition. Samtidigt har EU försökt hålla en gemensam linje mot Moskva, delvis genom att sätta ett pristak på ryska oljeprodukter och genom att begränsa exporten av teknik till raffinaderier. Ukrainas drönarattacker fungerar därmed som ett komplement till de ekonomiska sanktionerna och gör det svårare för Ryssland att upprätthålla sin exportkapacitet.

För Kreml handlar det om att skydda en av statens viktigaste inkomstkällor. Ryska luftvärnssystem har satts in runt flera stora raffinaderier, och Ryssland har försökt bygga skydd och reservsystem för att minimera skadorna. Ändå visar ukrainska analyser att ett betydande antal attacker har nått fram till sina mål. Effekten är mer påtaglig i regioner närmast Ukraina, men även anläggningar längre in i Ryssland har träffats. Det tyder på att den ukrainska drönartekniken utvecklats snabbt och att Rysslands luftförsvar inte förmår skydda all kritisk infrastruktur.

I slutändan handlar valet om vad som ger störst avkastning: att blidka Trump eller att fortsätta försvaga Kremls krigskassa. Hittills har den ukrainska ledningen fört en linje som går ut på att attackerna mot oljeindustrin ska fortsätta, men med viss flexibilitet för politiska samtal. Säkerhetspolitiska bedömare menar att Ukraina sannolikt kommer att anpassa taktiken utifrån vad som kan vinna gehör i Washington, men att man knappast kan ge upp de hittills effektiva attackerna. Rysslands oljeexport är helt enkelt för central för att Ukraina ska avstå från sitt mest effektiva medel utanför slagfältet.