Tyst protest avlöpte utan ordningsstörning

Söndagens manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm var trång, tyst och värdig. Trots att fotbollsfans ropade okvädingsord valde ordningsvakterna att inte ingripa. Stämningen beskrevs som lugn, men allvarlig.

En av deltagarna var trubaduren William Sundman Sääf. Han hoppas att manifestationen ska få politisk effekt.

– Det blev en fin manifestation. Nu hoppas jag att det får någon effekt också, säger han.

Bakgrunden till manifestationen är den senaste tidens händelser kring en protestaktion i Stockholm. Sääf avvisades tidigare i veckan från tunnelbanan med hänvisning till att han utgjorde en ordningsstörning. Avvisningen ska ha skett efter söndagens protestaktion och har väckt reaktioner.

Medborgarplatsen är sedan länge en central plats för opinion och offentliga möten. Belägen på Södermalm har den genom åren varit scen för allt från arbetarrörelsens möten till nutida demonstrationer. Att en manifestation hålls just där ger den en historisk tyngd.

Ordningsvakter har rätt att avvisa personer som stör allmän ordning. I kollektivtrafiken är bedömningen ofta striktare än på gator och torg. En trubadur som spelar och sjunger kan uppfattas som ett trevligt inslag av en del, men som en störning av andra. Sääfs fall belyser en gråzon som engagerar både artister och resenärer.

Under söndagen valde dock ordningsvakterna att inte ingripa, trots att det var trångt och trots att fotbollsfans vrålade glåpord. Det kan tolkas som en medveten strategi för att inte eskalera stämningen. Flera deltagare ska ha uppfattat manifestationen som ett värdigt sätt att visa missnöje.

Liknande fall har uppmärksammats i andra svenska städer. Gatumusikanter har vid flera tillfällen hamnat i konflikt med ordningsvakter, och debatten handlar ofta om var gränsen går mellan allmän ordning och kulturellt uttryck. I Stockholm har frågan blivit särskilt känslig eftersom många artister har börjat sin karriär just i tunnelbanan. Samtidigt påpekar säkerhetsbranschen att ordningsvakter har ett ansvar för tryggheten och att varje situation måste bedömas för sig.

För Sääf personligen har den senaste veckan inneburit en hel del uppmärksamhet. Som trubadur är han van vid att synas och höras, men den här gången handlar det inte om musik utan om en principfråga. Hans avvisning har blivit en symbol för en bredare diskussion om vems plats det offentliga rummet egentligen är.

Under manifestationen fanns en påtaglig känsla av allvar. Många av deltagarna stod stilla och tysta. Att fotbollsfansen försökte störa med glåpord ändrade inte stämningen. Det var som att manifestationen hade en egen rytm, långsam och bestämd.

Att fotbollssupportrar fanns på plats vid Medborgarplatsen är inte unikt. Supportrar har ibland använt idrottsevenemang som tillfälle för egna markeringar. Den här gången var det dock manifestationen som dominerade bilden. Trängseln var påtaglig, men stämningen var inte hotfull.

Medborgarplatsen ligger i hjärtat av Södermalm, en stadsdel som präglats av både kultur och politisk historia. Platsen har varit samlingspunkt för allt från hyresgäströrelsen till klimataktioner. Att en ny manifestation äger rum där sätter in händelsen i en längre tradition av fredliga protester.

Det är ännu oklart om manifestationen får några konkreta politiska följder. Men för deltagarna var den tydlig: en stilla markering kan ibland väga tyngre än höga rop. Sääf sammanfattar känslan efteråt med ett hopp om att den inte ska stanna vid ord.

– Det blev en fin manifestation. Nu hoppas jag att det får någon effekt också.