USA:s ovanliga drag: Krigsfartyg utanför Sundsvall

I början av oktober genomförde den amerikanska robotjagaren USS Paul Ignatius en övning i Bottenhavet tillsammans med en svensk korvett och en finländsk minläggare. Övningen omfattade luftförsvar och sjömålsstrid – det vill säga såväl anfall som försvar mot andra fartyg – och visar på en fortsatt förstärkt närvaro av Natostyrkor i Östersjöregionen.

Men övningen hade fler syften än att öva taktiska färdigheter. Enligt Paula Wallenburg, operationschef för svenska marinen, handlade det också om att demonstrera alliansens förmåga att verka i området.

– I realtid kanske vi inte säger det uttalat, men självklart använder vi sådana händelser som en projektion av militär makt och visar vad Nato har för förmågor och var man kan uppträda, säger Wallenburg.

Bottenhavet och Bottenviken har fått en allt viktigare strategisk roll sedan Finland gick med i Nato våren 2023 och Sverige året därpå. Regionen är en försörjningslina mot Finland i händelse av kris. Hamnarna i Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle kan användas för att transportera förnödenheter och trupper över havet.

Johan Granholm, lärare vid Försvarshögskolan, konstaterar att Bottenviken länge varit nedprioriterad – men att det nu finns en tydlig bild av Sveriges uppgift:

– Bottenviken har varit övergiven i ganska många år, men nu har det sagts klart och tydligt att en av Sveriges viktigaste roller är att vara ett bakre logistikområde för det som händer österut i Finland och Baltikum, säger han.

Granholm pekar på att 90 procent av Sveriges import och export går på fartyg och att Finland är lika beroende av farlederna. Järnvägs- och vägförbindelserna mellan länderna är begränsade och relativt lätta att skära av.

– Då vill naturligtvis Försvarsmakten kunna se till att hamnar och inlopp hålls rena, säger han.

Redan i september övade svenska marinen minröjning mellan Sundsvall och Härnösand – ett led i att hålla de nordliga hamnarna tillgängliga. Minröjningsförmåga är en av de mest kritiska faktorerna i Östersjön, där Ryssland har omfattande mineringskapacitet och skulle kunna hota sjöfartsförbindelserna i ett konfliktläge. Samarbetet med Finland kring marina operationer har samtidigt fördjupats sedan länderna blev Natomedlemmar.

USS Paul Ignatius är en robotjagare av Arleigh Burke-klass och ett av den amerikanska flottans mest avancerade fartyg. Fartyget kan avfyra en rad olika missiler, däribland Tomahawk-robotar med en räckvidd på upp till 150 mil, vilket innebär att det kan slå mot mål långt in på land från en position i Östersjön.

Besöket i Bottenhavet sker samtidigt som USA gör en översyn av sin militära närvaro i Europa. Antalet amerikanska brigader på kontinenten har minskat från fem till tre, och Pentagon har signalerat att fartyg och flygplan kan komma att dras bort från Natos så kallade force model – de styrkor som snabbt ska kunna sättas in vid ett angrepp.

Trots detta visar utplaceringen av USS Paul Ignatius att den amerikanska flottan både kan och vill vara närvarande i Östersjöområdet. Fartygets befälhavare beskriver besöket som en investering i regionens stabilitet.

Övningen äger rum mot en bakgrund av ökade spänningar. För en månad sedan avfyrade en rysk fregatt nödraketer mot en dansk spaningshelikopter – en händelse som danska militära underrättelsetjänsten FE pekar på som ett exempel på ett allt mer aggressivt ryskt agerande mot Natostyrkor i regionen.

Den svenska bedömningen är dock mer avvaktande. Paula Wallenburg, som dagligen får lägesbilder från operationerna utanför Sveriges kust, ser intermezzot som en enskild händelse snarare än början på en ny trend.

– Läget på Östersjön är allvarligt men stabilt. Vi har sedan ett par år sett en ökad rysk närvaro till sjöss, men vi har inte sett några stora förändringar de senaste månaderna, säger hon.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen har på kort tid gjort Östersjön till en av Natos viktigaste regioner. Med Finland och Sverige som medlemmar är Östersjön i praktiken omgärdad av Natoländer, med undantag för den ryska exklaven Kaliningrad och S:t Petersburg-området. Natos kontroll över de danska sunden, som är den enda farleden in i och ut ur Östersjön, har också stärkts. Rysslands förmåga att bekämpa sjötrafik innebär samtidigt att kontrollen över farlederna fortsatt är en strategisk nyckelfråga.