3 000 skelett grävs upp när Köpenhamn ska klimatanpassas

Bland bostadshus och lekande skolbarn i Köpenhamnsstadsdelen Nørrebro gräver arkeologer från Köpenhamns museum just nu ned sig i en bortglömd del av stadens historia. I Hans Tavsens Park, där gräsmattor och lekplatser i dag dominerar, ligger en fattigkyrkogård från 1800-talet gömd under marken.

– Man slås av hur tuffa levnadsförhållandena måste ha varit, säger Henrik Wendt, svensk osteolog och specialist på ben och skelett.

Bredvid honom ligger Thea Sollum på knä med huvudet ned i en lerig grav. Hon har just gjort ett fynd.

– Det är en vuxen person, men det är för tidigt att avgöra ålder och kön, säger hon.

Parken användes mellan 1847 och 1880 som begravningsplats för människor som inte hade råd med en gravplats på intilliggande Assistens kyrkogård. Många kom från stadens fattighus och lades i gemensamma gravar under enkla ceremonier.

– Det ansågs skamligt att sluta sina dagar på detta sätt. Prästen höll ingen riktig predikan. Inga blommor lades ut. Inga kyrkklockor ringde, säger Samuel Keenan, utgrävningsledare vid Köpenhamns museum.

Att utgrävningen över huvud taget sker beror på klimatförändringarna. Nørrebro drabbas ofta hårt av skyfall och översvämningar. I augusti 2024 föll 44 millimeter regn över området på en timme, vilket fick gator att svämma över och källare att fyllas med vatten.

Köpenhamns kommun har därför tagit fram en skyfallsplan, där parker och torg byggs om till nedsänkta ytor som tillfälligt kan samla upp stora mängder regnvatten. Hans Tavsens Park ska vid extrema skyfall kunna hålla kvar upp till 18 000 kubikmeter vatten.

Jesus del Pozo, projektledare på teknik- och miljöförvaltningen i Köpenhamns kommun, beskriver det som en ”100-årshändelse”.

– Så stora skyfall inträffar väldigt sällan. All övrig tid ska parken fungera som rekreationsområde för skolor och invånare, säger han.

Först måste dock de döda flyttas. Totalt ska 3 000 skelett grävas upp innan anläggningsarbetet kan börja. En tredjedel skickas till Köpenhamns universitet för analys och ska bevaras i forskningssyfte. Merparten återbegravs på samma plats när parken är färdig.

Utgrävningen har redan gett flera oväntade rön. Arkeologerna har upptäckt att gravarna ligger i flera lager ovanpå varandra. Överst finns enkla gravar, därunder massgravar med kistor på rad – en del täckta med släckt kalk, en metod som fortfarande används vid epidemier.

– Vi utgår från att de är från koleraepidemin 1853, då flera tusen personer dog i Köpenhamn, säger Samuel Keenan.

Skeletten visar även spår av obduktioner. Från mitten av 1800-talet blev det allt vanligare att kroppar från fattighusen fördes till sjukhusen och användes i undervisningssyfte.

– I en del gravar hittar vi kroppsdelar från två till tre personer eller kranier sågade itu. Det ger en bild av hur samhället behandlade fattiga lite sämre även efter döden, säger Samuel Keenan.

För Henrik Wendt, som studerar skeletten för att kartlägga sjukdomar, är uppdraget en dröm som går i uppfyllelse. Han ser tydliga spår av artros, syfilis, tuberkulos, karies och tänder som är helt nedslitna.

– Det här var målet när man studerade, säger han.

För ett par dagar sedan hittade han en ring som fortfarande satt runt ett finger på ett skelett. Han har också grävt fram kvarlevorna av ett barn med ett smycke runt halsen.

– Då blir det personligt. Det gäller att inte tänka för mycket utan bara jobba på mot målet så att vi hinner bli klara.

Att projektet väcker internationellt intresse är inte konstigt. Köpenhamn har sedan skyfallen för drygt tio år sedan varit en förebild för hur städer kan klimatanpassa urbana miljöer, och liknande satsningar genomförs nu i flera europeiska storstäder. Att klimatarbetet kolliderar med kulturhistoriska lämningar blir allt vanligare, och danska museilagen kräver att fornlämningar undersöks och dokumenteras innan schaktning får påbörjas.

Juridiskt sett är utgångspunkten tydlig. Den gamla kyrkogården har inte använts sedan 1880 och blev allmän park 1909. Gravfriden har därför löpt ut och inga privata gravrätter finns registrerade.

När skyfallsprojektet väl är klart kommer spåren av fattigkyrkogården återigen att försvinna. Gravarna blir till sänkor täckta med gräs. Men den här gången ska en minnessten föras upp – för dem som inte hade råd att begravas innanför kyrkogårdens murar.