Erik de la Reguera: Därför demonstrerar fransmännen så mycket

De stora elev- och studentprotesterna i Frankrike har pågått i drygt en månad. Vid demonstrationerna syns allt från utklädda mangafigurer och superhjältar till dans, musik och så kallade aura battles, där två personer tävlar om vem som har mest utstrålning. Men bakom lekfullheten finns ett allvar: skolan handlar inte bara om läxor och inlärning, den lägger grunden för en ung människas framtid. I synnerhet gäller det för den som växer upp i en fattig förort eller långt ute på landsbygden.

I måndags kom de första konkreta beskeden från regeringen sedan protesterna inleddes. Då utlovades satsningar för miljardbelopp och en mer likvärdig skola – en skarp kontrast till de nedskärningar som tidigare aviserats. Löftena går inte så långt som eleverna kräver, och protesterna väntas fortsätta. Rörelsen kan ändå fira en delseger: antagningssystemet till högskolan, Parcoursup, ska göras om i grunden.

Parcoursup har länge kritiserats för att det är oklart hur betyg och andra urvalskriterier vägs. Högskolorna kan i dag se vilken gymnasieskola en sökande har gått på, vilket gör att elever från skolor med sämre rykte ibland sorteras bort trots höga betyg. Många upplever det som djupt orättvist. Från 2028 ska högskolorna inte längre kunna se namnet på gymnasieskolan, enligt utbildningsministern. Det ses som en öppning på glänt för elever från utsatta områden.

Frankrikes utbildningssystem har länge präglats av djupa klyftor. Skolexperter har påpekat att utbildningen aldrig har varit jämlik på riktigt, och att elevens bakgrund i hög grad avgör framtiden. Det är en av anledningarna till att protesterna har fått brett stöd – inte bara bland elever och studenter, utan även bland lärare och föräldrar.

Regeringens löften innebär bland annat att alla gymnasieklasser i utsatta områden ska ha maximalt 28 elever från och med nästa år, i stället för dagens ofta 35. Antalet lärare ska öka med drygt 500, i stället för att minska med omkring 1 000. Regionerna, som ansvarar för underhållet av skolbyggnaderna, ska erbjudas fördelaktiga lån på fyra miljarder euro, motsvarande 44 miljarder kronor. Universiteten ska få en miljard euro, omkring 11 miljarder kronor, fram till 2030. Därutöver utlovas 15 000 nya högskoleplatser och större elevinflytande över schemaläggning och administration.

Frågan är hur allt ska finansieras. Frankrikes budgetunderskott väntas närma sig 6 procent av BNP nästa år, och räntan på statsskulden stiger. Premiärminister Sébastien Lecornu står inför en svår uppgift när han ska hitta andra budgetposter att skära i utan att ett nytt uppror bryter ut.

Frankrike har en lång historia av att regeringar backar när folkligt missnöje tar sig ut på gatorna. Under senare hälften av 1900-talet öppnade regeringarna ofta plånboken i mötet med mobiliseringar. En vändpunkt kom 2003, när den dåvarande premiärministern Jean-Pierre Raffarin förklarade att ”gatan inte regerar landet”. Efter det har regeringar hållit emot hårdare och hänvisat till att det är valresultatet, inte antalet demonstranter, som ska styra politikens inriktning.

Emmanuel Macron har hållit fast vid den linjen hårdare än de flesta. Kritiker till vänster menar att hans ovilja att lyssna på fackförbund och sociala rörelser har bidragit till att våldsamheterna i utkanten av demonstrationerna har ökat. Där syns militanta, svartklädda aktivister från extremvänstern, frustrerade gula västar och upproriska lantbrukare. Samtidigt har polisen fått större befogenheter att slå ned oroligheterna med vattenkanoner, gummikulor och chockgranater. Frankrike har flera gånger kritiserats av FN-organ och människorättsorganisationer för polisens konfrontativa metoder.

Ändå visar erfarenheterna att protester kan ge resultat. Efter gula västarnas uppror 2018 slopades den planerade höjningen av bensinskatten. Efter de stora protesterna mot pensionsreformen 2023 förlorade Macrons mittenkoalition kontrollen över nationalförsamlingen i valet året därpå, och pensionshöjningen sköts upp. Nu har elevrörelsen fått regeringen att backa om skolan.

Till saken hör att Frankrike går till presidentval nästa år. En ny president kan stoppa reformen. Men att skolan nu har blivit en valfråga är i sig en seger för elevrörelsen.