Erik de la Reguera: Jag såg polisen backa undan i kaoset – det väcker frågor

Mer än en halv miljon människor demonstrerade under lördagen runtom i Frankrike. I Paris samlades 110 000 personer i vad som beskrevs som en fredlig demonstration under ledning av vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon. Kraven var lägre levnadsomkostnader, mer resurser till skolan och ett stärkt välfärdssystem.

Men lördagen utvecklades snabbt till en av de våldsammaste protestdagarna i Frankrike på flera år. Hundratals maskerade, svartklädda aktivister bröt sig ur demonstrationstågen och drabbade samman med polisen i Paris, Lyon, Marseille, Bordeaux och Lille. I Limoges eldhärjades stadshuset, affärslokaler plundrades, restauranger vandaliserades och brinnande barrikader byggdes på gator och torg. Att våldet spred sig över hela landet – från huvudstaden till medelstora städer – visar att missnöjet inte är begränsat till ett enskilt område.

Polisen uppger att fler än 1 800 personer greps, merparten av dem över 18 år. Flera personer ska ha skadats allvarligt och en demonstrant avled av en hjärtinfarkt.

Exakt vilka grupper som låg bakom våldet är ännu oklart. Polisen misstänker att mindre, radikala vänsterkollektiv agerade drivande. I slutet av tågen uppstod också en ”svans” av unga män och kvinnor som enligt polisen mest verkade vara ute efter att plundra butiker.

De politiska reaktionerna lät inte vänta på sig. Premiärminister Sébastien Lecornu anklagade på lördagskvällen Mélenchon för att ha eldat på stämningen och uppmanade vänsterledaren att ta avstånd från våldet.

– Det är dags att välja sida. Antingen står man på republikens sida, och därmed på ordningsmaktens sida. Eller så står man på våldsmakarnas sida, sade Lecornu.

Mélenchon svarade trotsigt i sociala medier med orden ”Ni har lekt med elden”. Hans parti, Det okuvade Frankrike (La France Insoumise), tar avstånd från våldet men avfärdar samtidigt kritiken från regeringen och högeroppositionens ledare Marine Le Pen, som menar att vänstern borde ha bättre koll på vilka som går i dess tåg.

– De som bär ansvar för det här är de som försatt landet i den här situationen. Regeringen förstår inte hur stark vreden är i det här landet, sade partiets ekonomiske talesperson Éric Coquerel till fransk radio.

Från vänsterhåll riktas i stället kritiken mot polisens taktik. Demonstrationerna möttes tidigt av chockgranater och tårgas, och polisen anklagas för att ha provocerat fram våldet. I Frankrike finns i praktiken ingen dialogpolis av det slag som används i Sverige. I stället bygger taktiken ofta på att visa övermakt med sköldar, batonger, vattenkanoner och gummiprojektiler – en metodik som vid upprepade tillfällen har kritiserats, bland annat av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, för att vara oproportionerlig.

Det som väckt störst uppmärksamhet är ändå polisens agerande under eftermiddagen. Efter ett par timmars kravaller valde polisen att backa undan. Runt klockan 15.30 kunde hundratals svartklädda aktivister mer eller mindre ostört slå sönder skyltfönster, plundra butiker och bygga stora, brinnande barrikader runt Place de la République i centrala Paris – en plats som genom åren varit samlingspunkt för otaliga demonstrationer.

– Vi har order om att inte ingripa, sade en kravallpolis till DN.

Kommunledningarna i både Paris och Marseille riktar nu kritik mot polisen för att ha underskattat riskerna och kräver svar på varför människor och egendom inte skyddades.

Protesterna har vuxit fram ur en elevrörelse som startade i mitten av september, när gymnasieelever i utsatta Parisförorter som Saint-Denis och Créteil ockuperade sina skolor i protest mot dåliga förhållanden och lärarbrist. Dessa förorter, präglade av hög arbetslöshet och sociala spänningar, har länge varit en symbol för de eftersatta offentliga investeringarna i landets ytterområden.

Sedan dess har hundratusentals elever demonstrerat för mer resurser till utbildningen. I lördags var ambitionen att bredda rörelsen till fler samhällsgrupper och deras krav – lägre bensinpriser, stärkt välfärd och mer klimatåtgärder.

För premiärminister Lecornu kommer trycket i ett svårt budgetläge. Regeringen ser sig tvingad att genomföra nedskärningar på miljardbelopp för att få ned underskottet till 5 procent av BNP, långt över EU:s maxtak på 3 procent. Fram till lördagen hade elevrörelsen starkt stöd i opinionen. Frågan är om kravallerna nu förändrar den bilden.