Ingmar Nevéus: Det är nu eller aldrig för Demokraterna

Demokraterna går ett mellanårsval till mötes som på papperet ser ut att vara öppet mål. Sittande partier brukar straffas i kongressval, och Donald Trump är impopulär. Det har fått liberala bedömare i USA att varna för att ta ut någon seger i förskott, men optimismen är svår att dölja.

I representanthuset har Demokraterna länge räknats som favoriter till att återta majoriteten. Även i senaten, som länge såg ut att vara utom räckhåll, har opinionen vänt. Om tio delstater antas bli avgörande för senatsmajoriteten leder demokratiska kandidater i nio av dem enligt de senaste mätningarna. I åtta av dessa tio pekar dessutom politiska prognosmarknader på demokratisk seger.

Den historiska bakgrunden talar för partiet. En sittande presidents parti brukar förlora mark i mellanårsval, ofta rejält. Det hände både George W. Bush och Barack Obama under deras andra mandatperioder. Trump är i dag mer impopulär än båda var under motsvarande tid, enligt flera mätningar. Han har också brutit mot två av de vallöften som bar honom till seger 2024: att få ned inflationen och att inte starta några nya krig.

De ekonomiska frågorna tynger honom. Vanliga amerikaner känner sig pressade av höga priser, trots att administrationen pekar på starka siffror. När Trump nyligen talade vid ett möte i Michigan och beskrev ekonomin som den bästa någonsin möttes han av tystnad i en fullsatt arena fylld med hans trognaste anhängare. Den tystnaden har gett eko i politiska analyser sedan dess.

Vad som oroar de liberala bedömarna är att opinionsmätningarna kan ha fel. I de tre val där Trump har stått på valsedeln underskattade mätningarna hans stöd. Manga-anhängare, sägs det, lägger ofta på luren när instituten ringer. Men i mellanårsvalet står inte Trumps namn på valsedeln. Det är i stället delstatskandidater som väljarna ska ta ställning till.

Där har Demokraterna byggt upp ett starkt lag. I Ohio lyfts tidigare senatorn Sherrod Brown fram som en kandidat med bred appell. I Georgia står sittande senatorn Jon Ossoff inför en tuff omvalskamp, men anses kunna locka även moderata republikanska väljare. I Texas har James Talarico väckt uppmärksamhet som en ung demokrat med förankring i en delstat där partiet länge varit förlorande. Hans möjligheter ses som en signal om att de demografiska förändringarna i Texas börjar ge avtryck.

Samtidigt har Trump själv valt att stödja en rad kontroversiella kandidater i de republikanska nomineringarna. I Texas gäller det Ken Paxton, som är anklagad i korruptionshärvor. I South Carolina har han lyft fram Darline Graham, som saknar politisk erfarenhet. Flera republikaner beskriver de valen som onödiga självmål i delstater där partiet annars borde ha goda chanser.

Ohio, Georgia och Texas är av strategisk betydelse av olika skäl. Ohio har varit en vågmästarstat men har rört sig allt mer mot republikanerna. Georgia blev avgörande i presidentvalet 2020 och har sedan dess varit en av de mest bevakade delstaterna i landet. Texas är traditionellt ett republikanskt fäste, men en växande och allt mer diversifierad befolkning har gjort att Demokraterna ser nya möjligheter där. Att partiet nu lyckas få fram kandidater som kan utmana i dessa delstater kan få betydelse långt bortom mellanårsvalet.

En demokratisk seger skulle i praktiken innebära att Trump förlorar kontrollen över kongressens båda kamrar. Det skulle försvåra hans lagstiftningsarbete och ge oppositionen möjlighet att inleda egna utredningar. Om Demokraterna däremot misslyckas, trots ett sådant utgångsläge, uppstår frågan när partiet någonsin kan vinna ett nationellt val igen.

Mycket talar alltså för Demokraterna. Men just därför är nervositeten påtaglig i liberala kretsar. Att mätningarna visar på en trolig seger är en sak. Att förverkliga den i valurnorna är en annan. Och med en politisk motståndare som Trump inblandad har det politiska landskapet visat sig svårt att förutsäga.