Linus Larsson: Algoritmerna Lula kritiserar är gömda i svarta lådor

Inför den avgörande andra omgången av Brasiliens presidentval har frågan om techjättarnas inflytande över väljarna blivit allt mer central. Har Metas algoritmer gynnat högerkandidaten Jair Bolsonaro och missgynnat vänsterkandidaten Luiz Inácio Lula da Silva? Frågan har ställts av forskare, journalister och politiska aktivister under hela valrörelsen. Svaret är fortsatt oklart – och det är just ovissheten som utgör problemets kärna, menar kritiker.

Brasilien är en av världens största demokratier med fler än 150 miljoner röstberättigade. Landet har samtidigt en av världens mest intensiva användning av sociala medier. En stor majoritet av befolkningen får sina nyheter genom plattformar som Facebook, Instagram och framför allt WhatsApp, som alla ägs av Meta. Särskilt WhatsApp har blivit en central kanal för politisk kommunikation i Brasilien, med krypterade meddelanden som gör innehållet svårt att övervaka utifrån. Det gör landet till en nyckelmarknad för Meta, men också till ett slagfält där algoritmernas osynliga val avgör vilken information väljarna möter.

Valet mellan Bolsonaro och Lula har beskrivits som en omröstning om två helt skilda samhällsmodeller. Bolsonaro har under sin tid i politiken upprepade gånger ifrågasatt demokratiska institutioner och rättsväsendet, medan Lula, som var president 2003–2010, företräder en socialdemokratisk linje med fokus på sociala reformer. Valet väntas få betydelse långt utanför Brasiliens gränser. I hela Latinamerika följs utgången med spänning av såväl regeringar som oppositionsrörelser.

Metas algoritmer är konstruerade för att maximera engagemang – klick, delningar och kommentarer. Det är ett system som i flera sammanhang visat sig gynna kontroversiellt och känsloladdat innehåll framför saklig information. Under valrörelsen har flera granskningar pekat på att konton med kopplingar till Bolsonaros kampanj fått större räckvidd än konton som stött Lula. Beläggen är dock inte avgörande. Orsaken till ovissheten är att algoritmerna är stängda system – svarta lådor, i forskarnas terminologi.

Varken Meta eller andra plattformsbolag har gett externa forskare full insyn i hur rekommendationssystemen egentligen fungerar. Utan den insynen är det i praktiken omöjligt att avgöra om det finns en systematisk snedvridning, eller om skillnaderna i räckvidd beror på andra faktorer, såsom olika digitala strategier hos kampanjerna eller skillnader i hur väljarna konsumerar innehåll. Begreppet svarta lådor har därmed blivit centralt för förståelsen av techbolagens makt över informationsflöden.

Meta har avvisat kritiken och pekat på de åtgärder bolaget vidtagit inför valet. Plattformarna har infört innehållsmärkningar, samarbetat med faktagranskare och tagit bort nätverk som ägnat sig åt koordinerat påverkansarbete. Företaget har ändå medgett att innehållsmodereringen inte är perfekt. För forskare och valobservatörer är det just detta som gör situationen svårbedömd: utan full transparens kan varken Meta frias eller fällas.

Frågan om algoritmisk opacitet är långt ifrån unik för Brasilien. Liknande diskussioner har förts i samband med val i bland annat USA och flera europeiska länder, där techjättarnas makt över informationsflöden blivit en het politisk fråga. Inom EU:s regelverk Digital Services Act finns krav på att stora plattformar delar data med forskare och ger insyn i sina system. Men genomförandet går långsamt, och techbolagen har fortfarande ett stort tolkningsutrymme, enligt kritiker.

I Brasilien är insatserna särskilt höga. Förtroendet för valsystemet har ifrågasatts av Bolsonaro, och hans påståenden om valfusk har fått stort genomslag i sociala medier trots att de saknar grund. Lulas kampanj har samtidigt gjort algoritmisk transparens till en valfråga och krävt att Meta redovisar hur plattformarna behandlar politiskt innehåll. Opinionsmätningarna inför den andra omgången visar på ett mycket jämnt läge, där varje procentenhet kan bli avgörande.

Det som står på spel är inte bara vem som vinner presidentposten, utan också medborgarnas förtroende för att digitala plattformar behandlar alla lika. Så länge algoritmerna förblir svarta lådor kommer misstankarna att kvarstå, oavsett resultatet i valurnorna. Debatten om techjättarnas makt över demokratin lär därmed fortsätta långt efter att rösterna är räknade – i Brasilien och i resten av världen.