Soldaternas knep för att skjuta ner ryska jetdrönare

Zaporizjzja. Rysslands jetdrönare har satt Ukrainas luftförsvar under hårt tryck. Metoder som fungerade tidigare i kriget ger inte längre samma skydd. Men några mil från fronten har ett luftvärnsförband utvecklat ett sätt att slå tillbaka – med en taktik som skiljer sig från den traditionella.

De jetdrivna drönarna är en ny generation av det vapen som Ryssland redan använt i stor skala. De äldre propellerdrivna modellerna, främst iransktillverkade Shahed-136, kunde ofta stoppas med luftvärnsrobotar eller elektroniska störsändare. De nya jetdrivna varianterna flyger snabbare och högre, och de är svårare att upptäcka. De använder dessutom i högre grad andra navigeringssystem än GPS, vilket gör dem mindre känsliga för störning. Flera av de skyddssystem som byggts upp sedan krigets början har därför tappat verkan.

Vid förbandet i Zaporizjzja har detta lett till en taktisk omprövning. I stället för att möta drönarna med stora mängder robotar har man byggt upp ett nät av observationsposter och rörliga eldenheter med automatvapen. Drönaren får komma närmare och leds in i områden där försvararna är förberedda. Genom att öppna eld först på kort avstånd, och med flera enheter samtidigt, har soldaterna lyckats få ned en rad av de nya jetdrönarna. Metoden kräver koordination, lokalkännedom och tålamod.

Zaporizjzja är en av de delar av Ukraina där striderna varit mest intensiva. Regionen ligger nära fronten och har varit ett återkommande mål för ryska attacker. Här finns också Europas största kärnkraftverk, som ockuperats av ryska styrkor. Det gör luftvärnet runt staden och de militära förbanden särskilt viktigt. En enda obemärkt drönare kan orsaka stor skada, och de nya jetdrivna systemen är svåra att upptäcka i tid.

Utvecklingen är inte unik för Zaporizjzja. Hela det ukrainska luftförsvaret har tvingats anpassa sig till en snabbt föränderlig hotbild. Under de senaste månaderna har Ryssland bland annat använt jetdrönare i samband med massanfall mot energianläggningar. Samtidigt har de billigare propellerdrivna drönarna inte försvunnit – de används fortfarande i stor omfattning. Kombinationen av olika typer av drönare gör försvarssituationen betydligt mer komplex.

Det här har också fått effekt på försvarsindustrin i väst. Efterfrågan på luftvärnsrobotar, elektronisk krigföring och sensorer har ökat kraftigt. Företag som Saab och Rheinmetall har sett en växande orderingång, och flera Nato-länder har gjort drönarbekämpning till en prioriterad förmåga. De ukrainska erfarenheterna visar att det inte alltid är de dyraste systemen som är viktigast, utan att flexibilitet och snabb anpassning kan vara minst lika avgörande.

Samtidigt finns risken att Ryssland anpassar sig även till den nya taktiken. Genom hela kriget har båda sidor lärt sig av varandra. Nya motmedel följs snabbt av nya drönarmodeller eller ändrade flygvägar. För de ukrainska luftvärnssoldaterna innebär det att arbetet aldrig är klart. Varje nedskjutet mål är en framgång, men också en signal till fienden att metoden måste ändras igen.

Än så länge står det klart att jetdrönarna inte har gjort Ukrainas luftförsvar maktlöst. Trots att de nya vapnen skapat stora problem har försvaret hittat sätt att slå tillbaka. Kriget i luften är långt ifrån avgjort, och insatserna i Zaporizjzja visar att anpassningsförmåga kan väga tungt i en konflikt som ständigt förändras.