Michael Winiarski: Putin kan vara nöjd med Trumps plan för säkerhet i Europa

Donald Trump säger att han snart kommer att presentera ett ”stort, vackert avtal” med Ryssland om ett slut på kriget i Ukraina. Uttalandet kom efter ett möte i Vita huset med Vladimir Putins sändebud Kirill Dmitriev. Enligt Trump kan även Europa få vara med i uppgörelsen.

Dmitriev, som leder Rysslands statliga investeringsfond RDIF och räknas som en av Putins förtrogna, har blivit en nyckelperson i de rysk-amerikanska kontakterna. Parallellt med mötet i Washington har Trumps särskilda sändebud och svärson Jared Kushner lagt fram en plan för en bredare säkerhetsarkitektur i Europa. Planen ska dryftas under den pågående förhandlingsrundan om Ukraina i Abu Dhabi, som på senare tid blivit en återkommande plats för internationella medlingssamtal.

I ett inlägg på X skriver Kushner att syftet är att diskutera Ukrainas och Rysslands säkerhetsrelaterade farhågor samt möjliga lösningar för tiden efter kriget. Han menar att Europa och Ryssland i över 30 år har haft svårt att etablera en hållbar säkerhetsordning. Han pekar på årtionden av misstro, motstridiga säkerhetsintressen och krigets förödande konsekvenser som bakgrund till den utmaning som nu ligger på bordet.

Enligt Kushner ska fem huvudmål utredas: permanenta säkerhetssamtal, tillförlitlig kriskommunikation, ökad militär transparens, ömsesidiga åtgärder för att minska risken för eskalering samt ett hållbart ramverk för långsiktig säkerhet och stabilitet i Europa.

Centralt i planen är att alla uppgörelser fullt ut ska respektera varje nations suveränitet, territoriella integritet och självständiga beslutsfattande. Inget land ska ha vetorätt över ett annat lands suveräna val. Kushner understryker att Nato förblir centralt för det europeiska kollektiva försvaret och att initiativet ska bygga vidare på befintliga institutioner och åtaganden.

Formuleringarna är dock vaga, och det finns flera frågetecken kring hur de ska omsättas i praktiken. Trump har vid upprepade tillfällen undvikit att beskriva Ryssland som angripare och Ukraina som offer. Hans administration har dessutom föredragit direkta samtal med Moskva, vilket har skapat oro i Kiev och bland europeiska Nato-länder. Europeiska ledare har pressat på för att få en plats vid förhandlingsbordet, men hittills utan tydliga besked från Vita huset.

Ryssland har dessutom en lång historia av att skriva under avtal som sedan brutits. Helsingforsavtalet från 1975, Parisstadgan från 1990, Budapestmemorandumet från 1994, grundakten mellan Nato och Ryssland från 1997 och Romdeklarationen från 2002 – undertecknad av Putin och George W. Bush – är alla exempel på överenskommelser där Moskva lovat att respektera européernas säkerhet. Överenskommelserna har ändå inte hindrat Ryssland från att agera militärt, först i Georgien och därefter i Ukraina.

Den centrala frågan är därför om ett nytt avtal med Putin skulle vara värt mer än det papper det skrivs på. Ukraina lär kräva trovärdiga säkerhetsgarantier den dag kriget är över, garantier som består av mer än underskrifter. Utan sådana garantier riskerar en fredsuppgörelse att bara bli ett andrum innan nästa konflikt.

Samtidigt finns starka skäl att tro att Putin inte kommer att acceptera Kushners upplägg. Ryssland har konsekvent vägrat att erkänna Volodymyr Zelenskyj som Ukrainas legitima president. Moskva ser inte heller Ukraina som den egentliga motparten i förhandlingarna, utan USA.

Rysslands mål med ett nytt säkerhetsarrangemang tros dessutom sträcka sig långt bortom Ukraina. Flera analytiker menar att Kreml vill pressa tillbaka Nato från länder som Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern och de baltiska staterna. Kravet framfördes öppet i det ultimatum som Ryssland presenterade i december 2021, två månader före invasionen. Då krävde Moskva att de länder som gått med i Nato efter 1997 skulle lämna alliansen – något som i praktiken skulle återföra Ukraina till Rysslands intressesfär.

Förhandlingarna i Abu Dhabi väntas nu ge en tydligare bild av huruvida parterna kan enas. Men med tanke på de motstridiga ståndpunkterna – Natos utvidgning, Ukrainas framtid och Europas säkerhetsarkitektur – framstår ett genombrott som avlägset.