Michael Winiarski: Trump går i terrorsekternas fotspår

Den 56-årige Nidal Hasan, tidigare armépsykiater med majors grad, ska avrättas den 3 december. Beslutet meddelades i tisdags. Han dömdes 2013 till döden av en militärdomstol för masskjutningen på armébasen Fort Hood i Texas hösten 2009. Då sköt han ihjäl 13 människor under ropen ”Allahu akbar!”. I en senatsrapport beskrevs dådet som det värsta terrordådet i USA sedan 11 september 2001.

Fort Hood är en av USA:s största militära installationer, och dådet fick stor uppmärksamhet i hela landet. Hasan var officer och verksam som psykiater inom armén när han öppnade eld inne på basen. Han överlevde själv och dömdes senare till döden.

Nu står det klart att dödsdomen ska verkställas genom arkebusering, det vill säga att Hasan ska skjutas av en exekutionspluton. Det blir i så fall första gången sedan 1936 som en offentlig avrättning genomförs i USA. Då hängdes en ung svart man, dömd för våldtäkt på en vit kvinna, på en parkeringsplats i Owensboro, Kentucky, inför en folkmassa på omkring 20 000 människor. Den karnevalsliknande stämningen vid hängningen väckte så starka reaktioner att den blev den sista i sitt slag.

Under senare decennier har avrättningar i USA genomförts inför ett litet antal vittnen. Ett känt exempel är Timothy McVeigh, som låg bakom bombningen av den federala byggnaden i Oklahoma City 1995. När han avrättades med giftinjektion fick överlevare och anhöriga till offren följa förloppet via intern-tv.

USA:s försvarsminister Pete Hegseth har nu beslutat att avrättningen av Nidal Hasan ska direktsändas, med president Donald Trumps klartecken. Det innebär att dödsskjutningen kan följas av en publik på en miljard människor. Beslutet har väckt starka reaktioner, inte minst eftersom direktsända avrättningar annars främst förknippas med terrorgrupper som al-Qaida och Islamiska staten.

Hegseth har motiverat beslutet med att människor måste förstå att det finns allvarliga följder för sådana handlingar. Han har profilerat sig med en hård linje i försvarspolitiken. Försvarsdepartementet har under hans ledning bytt namn till krigsdepartementet, och han har sagt att försvarsmakten inte ska vara ”woke” utan ”dödlig”. Uppgifter gör också gällande att manlig militär personal ska genomgå testosteronscreening för att öka aggressiviteten och stridsberedskapen.

Beslutet väcker samtidigt frågor om dödsstraffets tillämpning. USA tillåter dödsstraff, både på federal nivå och i delstaterna, medan det är förbjudet inom EU och i Storbritannien. Frågan har fått förnyad aktualitet efter att den dödsdömda Christa Pike i september överlevde två doser av giftet i en misslyckad avrättning. Händelsen har lett till skarp kritik mot avrättningsmetoderna.

Kritiker menar att offentliga avrättningar kränker människans värdighet och innebär en återgång till metoder som hör hemma i en annan tid. Inom FN och andra internationella organ har specialister på internationell rätt framhållit att offentliga avrättningar strider mot de mänskliga rättigheterna. De utgör en form av grym och förnedrande behandling, menar man, och förvandlar bestraffningen till ett offentligt skådespel.

Arkebusering som avrättningsmetod är ovanlig i USA, men den förekommer fortfarande. I Utah avrättades exempelvis Ronnie Lee Gardner 2010 av en exekutionspluton. Skillnaden är att sådana avrättningar har genomförts inför ett begränsat antal närvarande vittnen, inte i en direktsändning.

Frågan om huruvida avrättningen av Nidal Hasan verkligen ska sändas offentligt lär fortsätta debatteras ända fram till den 3 december. Det som står klart är att beslutet har öppnat en diskussion om både dödsstraff, mänskliga rättigheter och vilka signaler USA skickar till omvärlden.