Netanyahus närmaste man erkänner: Jobbade för Qatar

Den politiska krisen i Israel fördjupas. Premiärminister Benjamin Netanyahus kampanjchef, Urich, vägrar att avgå efter att ha kopplats till den så kallade Qatargate-affären – och Netanyahu vägrar att sparka honom. Oppositionen kräver att han omedelbart avlägsnas från sin post, och flera ledande juridiska experter varnar för att fallet riskerar att bli en svår belastning för regeringen.

Affären blev känd för två år sedan och rörde ursprungligen hur Urich hjälpte Qatar att putsa upp sitt anseende inför fotbolls-VM 2022. Qatar, som är en av världens största exportörer av flytande naturgas, använde mästerskapet för att profilera sig som en modern och inflytelserik aktör. Landet har länge spelat en dubbelroll i Mellanöstern: å ena sidan är det värd för en av USA:s största militärbaser i regionen, å andra sidan har det varit en av de mest generösa finansiärerna av islamistiska rörelser, däribland Hamas.

Urich har hela tiden hävdat att samarbetet var legitimt. Han har insisterat på att han bröt alla kontakter med Qatar efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023, då rörelsen dödade omkring 1 200 människor och tog ett stort antal gisslan. Efter attacken blev Qatar, som under många år fungerat som Hamas främsta finansiella stöd, djupt avskydd av den israeliska allmänheten.

Här finns en politisk paradox. Före attacken var samarbetet med Qatar i praktiken en del av israelisk statspolitik. Netanyahu och hans kansli arbetade nära med Qatar i hopp om att pengaflödet till Gaza skulle tämja Hamas. Strategin gick ut på att göra islamisterna beroende av qatariskt kapital och samtidigt försvaga den palestinska myndigheten på Västbanken. Klyftan mellan Gaza och Västbanken var enligt detta synsätt något positivt – en permanent splittring som skulle förhindra uppkomsten av en enad palestinsk rörelse.

Den strategin föll samman den 7 oktober. Hamas använde resurserna för att bygga upp sin militära förmåga och genomföra attacken som utlöste kriget. När kriget bröt ut tog Netanyahu offentligt avstånd från Qatar och fördömde regimen. Men enligt utredningen ska minst tre personer i hans närhet, bland dem Urich, ha fortsatt kontakterna med Qatar även efter krigsutbrottet.

Utredarna förbereder nu ett åtal mot Urich för samröre med främmande makt, en brottsrubricering som i israelisk rätt anses mycket allvarlig och som kan ge långa fängelsestraff. Det är ovanligt att en person i en sittande premiärministers närmaste krets åtalas för sådana brott, och ett åtal skulle vara historiskt.

Därutöver misstänks Urich för att på Netanyahus order ha läckt hemligstämplade handlingar till den tyska tidningen Bild-Zeitung. Det rör sig om dokument från Hamas som israelisk underrättelsetjänst beslagtagit under kriget. Netanyahu ville att dokumenten skulle bli offentliga, men den israeliska censuren hemligstämplade dem och förbjöd publicering.

Lösningen blev en metod som är väletablerad i Israel: läcka till utländsk press. När Bild-Zeitung publicerat uppgifterna kunde israeliska medier citera den tyska tidningen och därmed kringgå censuren utan att formellt bryta mot lagen. Metoden har använts vid flera tillfällen genom åren, men att en premiärminister på detta sätt ligger bakom läckor av sekretessbelagt material väcker skarp kritik.

Israel har en av världens mest kraftfulla censurinstitutioner. Dess uttalade mandat är att skydda landets säkerhet, inte att tjäna en regeringschefs politiska intressen. Kritiker menar att fallet illustrerar hur nära gränsen Netanyahu är villig att gå för att kontrollera den politiska berättelsen under kriget.

För Netanyahu kommer Qatargate vid ett ytterst olämpligt tillfälle. Han står redan inför rätta i ett omfattande korruptionsmål, och regeringen är den mest högerorienterade i Israels historia. Mitt under ett pågående krig, med gisslan kvar i Gaza och en växande internationell isolering, riskerar ännu en skandal att ytterligare urholka förtroendet för hans ledarskap.

Oppositionen menar att Netanyahu skyddar Urich av lojalitetsskäl. Juridiska bedömare har kallat Qatargate för en av de allvarligaste politiska skandalerna i Israel på decennier. Om Urich åtalas väcks frågan om premiärministern själv kan ha spelat en mer framträdande roll än vad han hittills erkänt. Och ju längre Netanyahu vägrar att agera, desto mer växer trycket mot honom.