Efter 14 år vid makten – nu kan Vučić förlora mot studenterna

Serbiens parlamentsval på söndag har fått en oväntad vändning. Den studentledda proteströrelse som växte fram efter järnvägskatastrofen i Novi Sad har förvandlats till en politisk kraft som på allvar utmanar Aleksandar Vučićs mångåriga maktinnehav. Det som började som demonstrationer mot korruption efter att ett tak kollapsade på järnvägsstationen i Serbiens näst största stad i november 2024, har vuxit till en bred folkrörelse med siktet inställt på regeringsmakten.

Studenternas vallista, som går under namnet ”Studenterna vinner”, registrerades först i september – ändå visar flera opinionsmätningar ett stöd på nästan 45 procent. Därmed utgör de det allvarligaste hotet mot Vučićs Serbiska framstegsparti SNS sedan partiet kom till makten 2012. Aleksandar Vučić har dominerat serbisk politik i 14 år, först som premiärminister 2014–2017 och därefter som president. I september utlyste han nyval och avgick kort därefter från presidentposten. Nu kandiderar han för att återvända till premiärministerrollen, en manöver som experter menar kan vara en missbedömning av studentrörelsens faktiska stöd.

Valet gäller 250 ledamöter till Serbiens parlament. För egen majoritet krävs 126 mandat. Hela landet räknas som en enda valkrets, och partier och vallistor behöver i normalfallet tre procent av rösterna för att ta plats i parlamentet. Undantag gäller för nationella minoriteters listor. SNS ställer upp tillsammans med flera mindre partier under namnet ”Ett enat Serbien”. Mätningarna ger dock en splittrad bild: Vučićs koalition samlar nära 50 procent i vissa undersökningar men ligger mellan 35 och 41 procent i andra. Studentlistan varierar mellan drygt 30 och 44 procent. Den regionala nyhetskanalen N1 förklarar skillnaderna med att opinionsinstituten använder olika metoder, erbjuder olika svarsalternativ och bygger på olika stora urval.

Serbien befinner sig i ett politiskt och geopolitiskt spänningsfält. Landet är officiell kandidat till EU-medlemskap men har under Vučićs ledning upprätthållit nära band till Ryssland. Inför valet har Vučić hävdat att fortsatt styre garanterar att Serbien kan fortsätta köpa energi från Vladimir Putin till priser långt under marknadsnivå. Ett eventuellt maktbyte skulle därför inte enbart vara en inrikespolitisk angelägenhet – det skulle också kunna påverka maktbalansen på västra Balkan och relationerna med både EU och Ryssland.

Kritiker av studentrörelsen pekar på att den saknar en tydlig ledare och politisk erfarenhet. Listan toppas av hjärtläkaren Ilija Srdanović, men rörelsen betonar ett kollektivt ledarskap och har under valrörelsen framhållit att ingen enskild person ska dominera arbetet. Detta är både en styrka, i form av bred folklig förankring, och en svaghet när det kommer till att fatta snabba beslut och förhandla i ett splittrat parlament.

Oron för valets legitimitet är påtaglig. I lokalvalen i mars i år rapporterade den serbiska valövervakningsorganisationen CRTA om vad organisationen beskrev som ”falska valobservatörer”. Enligt rapporten fanns bland dem amerikaner med kopplingar till högerkonservativa organisationer samt personer med band till en ungersk organisation nära Viktor Orbáns parti Fidesz. Två av de utpekade hade tidigare gett sitt stöd till det Kremlvänliga regeringspartiet i Georgien. Även det granskande journalistnätverket BIRN, som bevakar Balkan, rapporterade om Trumpvänliga valobservatörer i samband med valet i mars.

Inför parlamentsvalet på söndag varnar CRTA:s programchef Raša Nedeljkov för att ”falska utländska observatörer” från Ryssland och den amerikanska Magarörelsen ska närvara vid valet. Detta återges av den oberoende serbiska veckotidningen Vreme. Om varningarna besannas riskerar det ytterligare att undergräva förtroendet för valets legitimitet, både bland serbiska väljare och internationellt.

Söndagens val blir därmed ett avgörande prov för Serbiens demokratiska institutioner och för frågan om studentrörelsen kan omvandla gatans protestkraft till parlamentarisk makt. Med ett stabilt stöd i mätningarna och en växande misstro mot den sittande regimen står Serbien inför ett vägval som kan få betydelse långt bortom landets egna gränser.