Sveriges klimatroll sätts på prov i Santa Marta

Föreställ dig att världens länder träffas årligen för att diskutera hur lungcancer ska bekämpas. Man tillsätter expertpaneler, utbyter operationstekniker och antar resolutioner om att tillsammans utrota sjukdomen. Men ett ord nämns aldrig: rökning.

Precis så absurd har situationen varit i de globala klimatförhandlingarna i tre decennier. Trots otaliga möten och ambitiösa deklarationer har huvudorsaken till klimatkrisen – fossila bränslen – länge varit ett tabubelagt ämne i förhandlingsrummen.

Anledningen är enkel. FN:s klimatförhandlingar bygger på konsensus, vilket ger enskilda länder möjlighet att blockera förslag de motsätter sig. Saudiarabien har varit särskilt aktivt i att motarbeta alla formuleringar som pekar ut fossila bränslen som problemet. Även inom den klimatvetenskapliga panelen IPCC har landet arbetat för att tona ned kritiken mot fossil energi.

Hösten 2023 skedde ett historiskt genombrott när världens länder vid klimatmötet i Dubai, ironiskt nog i hjärtat av fossilindustrins maktcentrum, för första gången enades om text som uppmanade till ”en övergång bort från fossila bränslen i energisystem.” Ett betydande diplomatiskt framsteg, men i praktiken ett alldeles för litet steg för att möta klimatkrisens akuta utmaningar.

Sedan dess har vi sett en oroväckande tillbakagång. Saudiarabien har öppet deklarerat att de betraktar klimatomställningen som ett av många alternativ på en ”à la carte-meny”. Vid efterföljande klimatmöten har tydliga formuleringar om utfasning av fossila bränslen återigen lyst med sin frånvaro.

Denna återvändo till det diplomatiska status quo har lett till en växande insikt: det traditionella klimatförhandlingssystemet kanske inte kan leverera de radikala förändringar som vetenskapen kräver.

Det är mot denna bakgrund som Colombia och Nederländerna nu tar ett banbrytande initiativ. På fredag inleds ett särskilt toppmöte i den colombianska kuststaden Santa Marta, som specifikt fokuserar på utfasningen av fossila bränslen – helt utanför det tröga FN-systemet som ofta hamnar i låsta positioner.

Tajmingen för mötet är anmärkningsvärt gynnsam. Den pågående konflikten i Mellanöstern har tydliggjort de enorma ekonomiska och säkerhetspolitiska risker som följer av ett starkt beroende av olja och gas från instabila regioner. Plötsligt ser många länder fossilfrihet som en väg till både klimaträddning och nationell säkerhet.

Som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen uttryckt det: en övergång till förnybar energi handlar inte bara om klimatet utan ger också ”självständighet, förutsägbarhet och energisäkerhet.”

Mötet i Santa Marta erbjuder en sällsynt möjlighet till konkreta framsteg utan att bromsklossar som USA, Ryssland och Saudiarabien kan blockera förhandlingarna. På agendan står flera komplexa men avgörande frågor:

• Strategier för att bryta det ekonomiska beroendet av fossila bränslen
• Finansieringsmekanismer för att kompensera länder som avstår från att utvinna fossila tillgångar
• Avveckling av de enorma subventioner som fortfarande stödjer fossilindustrin
• Juridiska hinder som investeringsavtal där fossilbolag kan stämma stater som genomför klimatåtgärder

Över 80 länder har tidigare uttryckt sitt stöd för en färdplan bort från fossila bränslen. Nu får de chansen att utforma denna plan själva, utan att behöva kompromissa med fossilintressenas beskyddare. Förhoppningen är att en stark koalition av progressiva stater kan skapa ett så starkt momentum att även de mest motsträviga länderna till slut tvingas följa med.

Om initiativet lyckas kan det markera början på en ny era i internationellt klimatsamarbete, där framåtsträvande grupper av länder går före och sätter normer utanför de traditionella förhandlingsrummen.

Förutsättningarna har sannolikt aldrig varit bättre än nu. Kombinationen av klimatkrisens alltmer påtagliga konsekvenser, energisäkerhetsaspekter och teknikutveckling inom förnybar energi skapar ett unikt fönster för handling. För världens klimatframtid kan mötet i Santa Marta visa sig bli en avgörande vändpunkt i kampen mot den globala uppvärmningen.