Politikernas stil: ”Fiskstövlar”, galonbyxor och cowboyboots

Det politiska spelet handlar inte bara om sakfrågor. I allt högre grad handlar det också om bilden av politikern – och den bilden består inte minst av kläderna. Denim, regnbyxor och cowboyboots är inte bara plagg. De är signaler som kan påverka hur väljare uppfattar en politiker. Modevetaren Paula von Wachenfeldt är tydlig:

– Det är oerhört viktigt.

Kläder har alltid haft en plats i politiken, men de senaste decennierna har de blivit ett allt mer medvetet verktyg. I takt med att medierna allt mer fokuserat på politikernas person, har stil och utseende fått en framträdande roll. En kostym kan signalera makt och tyngd, medan en mjukare skjorta kan signalera närhet och ödmjukhet. Frågan är inte längre om politikern klär sig, utan vad kläderna berättar.

Jeansen är ett tydligt exempel. För den som vill framstå som folklig och jordnära har ett par slitna jeans länge varit en enkel lösning. Partiledare har använt plagg från väljarnas vardag för att minska avståndet mellan sig själva och dem de vill representera. Jeans signalerar vardag, avslappning och gemenskap – men kan också uppfattas som ett kalkylerat stilgrepp, särskilt när de bärs vid tydliga fototillfällen.

Regnbyxorna har en annan laddning. I Sverige är det praktiska nästan ett ideal. Att vara klädd för väder och vind signalerar att man är beredd, både på regn och på de uppgifter som väntar. Regnbyxor kan förmedla att en politiker tar sig fram på fältet, att hen arbetar nära verkligheten och inte är rädd för att bli smutsig. I en politisk kontext kan det vara ett sätt att visa handlingskraft.

Cowboyboots bär med sig ytterligare ett lager av symbolik. De förknippas med arbetarskap, maskulinitet och självständighet. I en svensk kontext kan de kopplas till skogsbygder, landsbygd och entreprenörskap. För en politiker som vill tala till väljare utanför storstäderna kan paret boots vara en medveten markör – lika mycket en identitetssignal som en kommentar om samhällsbygget.

Men det är inte bara vad politikern bär som är intressant. Det är också hur plaggen förhåller sig till sammanhanget. Ett par jeans kan betyda olika saker i en riksdagsdebatt, på en industribesök eller i en tv-soffa. Skillnaderna är sällan slumpmässiga. De ska berätta en historia om vem politikern är, och vem politikern vill vara i just det mötet.

Enligt Paula von Wachenfeldt är det en missuppfattning att tro att kläderna är oviktiga. Hon menar att kläder sänder signaler som väljare uppfattar snabbt och ofta omedvetet. Politiker som klär sig fel riskerar att framstå som omedvetna eller frånvarande, medan de som klär sig rätt kan bygga förtroende redan innan de sagt ett ord. Det gör valet av kläder till en strategisk fråga, inte bara en personlig.

Kläder i politiken väcker också känslor. Det har setts i debatter där en slips eller en skjorta fått mer uppmärksamhet än ett politiskt förslag. I valrörelser har klädvalet ibland blivit en nyhet i sig. Ju mer medvetna politikerna blir om sina kläder, desto större blir risken att de uppfattas som kalkylerade. Därför är det en balansgång: att vara tillräckligt omsorgsfull utan att vara för stylad.

I praktiken finns det numera ofta en hel bransch bakom politikernas yttre. Stylister, kommunikatörer och pressstrateger är med och formar den bild som möter väljarna. Det är en öppen hemlighet i politiken, även om den sällan diskuteras rakt ut. När kläderna inte längre är en slump blir de också en del av den politiska kommunikationen – minst lika viktig som talen.

För väljarna innebär det en utmaning. Det gäller att skilja på person och paket. Kläder kan vara ledtrådar till vem en politiker vill vara, men de är inte hela sanningen. Politisk klädsel är en del av det offentliga samtalet, men den ersätter inte innehållet. Det är en viktig påminnelse i en tid där bilden ibland tar större plats än politiken.