Hundratusentals jobb på spel när Trump fattar beslut om Sydafrika

I en nedkyld industrilokal utanför den sydafrikanska kuststaden Gqeberha – tidigare Port Elizabeth – arbetar tusentals anställda i skift med att packa sorbet i frysta fruktskal. Varorna exporteras till USA och hamnar på den amerikanska lågpriskedjan Costcos butikshyllor, där frysta fruktdesserter blivit en växande produktkategori. För Ntombolo Stuurman har förändringen gått fort. DC Foods har vuxit från ett litet företag till en arbetsplats med 3 000 anställda, fördelade på flera skift.

– Vi har förlorat känslan av familjeföretag, säger hon.

Men hon vill knappt tänka på vad som skulle hända om arbetsgivaren tvingas skala ner produktionen.

– Det finns inga andra jobb. Vi saknar alternativ om de här försvinner, säger hon.

Kollegan Ncumisa Maxwuele sammanfattar stämningen på arbetsplatsen:

– Alla här pratar just nu om vad som ska hända med Agoa.

Agoa – African Growth and Opportunity Act – är hörnstenen i USA:s handelspolitik med Afrika. Lagen introducerades vid millennieskiftet av dåvarande presidenten Bill Clinton och ger kvalificerade afrikanska länder tullfri tillgång till den amerikanska marknaden för 1 800 produkter. Samarbetet omfattar flera länder, men Sydafrika är den klart största aktören. Demokratiska republiken Kongo är näst störst, men exporterar inom Agoa i princip bara koppar. Initiativet har förlängts av flera administrationer under ett kvartssekel.

Utanför Gqeberha märks det hur namnteckningar på dokument i Washington kan leda till konkreta investeringar på andra sidan jordklotet. Den frihandelszon som öppnade 2001, året efter att Clinton undertecknade Agoa, omfattar i dag industrimark motsvarande 9 000 fotbollsplaner, med en djuphamn och garanterad elförsörjning. Där arbetar 12 000 personer. Zonen ligger i Östra Kapprovinsen, en region med hög arbetslöshet, och har blivit en av landets viktigaste motorer för tillverkning och export.

Sydafrika står för en tredjedel av all afrikansk export till USA inom Agoa. I zonen utanför Gqeberha finns bilfabriker, solcellstillverkare och mejerier. Enbart DC Foods fyller årligen 1 000 containrar med sorbet i fruktskal – en export värd omkring 100 miljoner dollar.

På måndagen kan det vara slut med det. Donald Trump väntas då besluta om Sydafrika får stanna kvar i samarbetet. För att ett uteslutande ska träda i kraft vid årsskiftet måste beslutet fattas just då.

Lågt räknat är runt 60 000 arbetstillfällen i Sydafrika direkt beroende av Agoa. Men kedjan är längre än så: utan sorbetexport behövs inga lastbilar, ingen fruktplockning och ingen logistik. I den större bilden handlar det om uppemot en halv miljon jobb i ett land där den officiella arbetslösheten är 33,6 procent. Bland unga upp till 35 år är varannan arbetslös.

Varför Sydafrika hamnat i skottlinjen är oklart. I Trumps krets finns flera konservativa vita sydafrikaner – techmiljardärerna Peter Thiel och Elon Musk bland dem – som kan ha påverkat presidenten. Sedan han tillträdde i januari förra året har han upprepade gånger attackerat landet. Vid en uppmärksammad presskonferens i Vita huset hävdade han utan grund att ett folkmord pågår mot vita farmare i Sydafrika.

President Cyril Ramaphosa har försökt dämpa konflikten. Nyligen sade han vid en lunch med journalister i Johannesburg att Sydafrika gjort allt för att blidka USA och att både representanthuset och senaten gett grönt ljus.

– Nu ligger det hos Trump. Det skulle vara förödande för Sydafrika om vi förlorar vår Agoa-status, sade Ramaphosa, som samtidigt betonade vikten av att bredda handeln med andra partners.

Kina har nyligen erbjudit afrikanska länder liknande tullfria villkor på utvalda varor. Men Kina har inte USA:s köpkraft, och enligt Murray Price, produktionschef på DC Foods, räcker det inte med slopade tullar.

– Vi försöker ta oss in på den kinesiska marknaden, men den är hårt reglerad. Vi tittar även på Japan och Sydkorea, men från kommersiell synvinkel räcker det inte i dagsläget, säger han.

För arbetarna i Gqeberha handlar beslutet om allt. De minns tiden när företaget var litet och alla kände alla – men ingen vill tillbaka. De vill att jobben ska finnas kvar.