Michael Winiarski: Trump rustar för nytt anfall mot Iran efter valet

Enligt USA:s konstitution är det kongressen som har ensamrätt att förklara krig. Ändå har president Donald Trump genomfört militära angrepp mot Iran utan att be om vare sig representanthusets eller senatens välsignelse. Att ytterligare ett storskaligt anfall ännu inte har inletts tros i första hand bero på valpolitik: Vita huset vill inte att de amerikanska väljarna ska påminnas om ett impopulärt krig i anslutning till tisdagens mellanårsval.

De politiska kostnaderna är redan märkbara. Stödet för Republikanerna har fallit i takt med att bensinpriserna stigit, och många väljare kopplar samman priserna vid pump med kriget mot Iran och blockaden av Hormuzsundet. Sundet är en av världens mest strategiskt viktiga transportleder för råolja – uppskattningsvis en femtedel av den globala oljeförsörjningen passerar varje dag genom den smala passage som skiljer Omanbukten från Persiska viken. En stängd eller hotad farled får omedelbara effekter på världsmarknadspriset, med stigande energikostnader som följd i stora delar av världen.

Den militära uppladdningen fortsätter samtidigt. USA har redan hangarfartygen USS George H.W. Bush och USS George Washington på plats i Arabiska havet och Omanbukten. Nu skickas även USS Theodore Roosevelt till regionen. Varje hangarfartyg för med sig en hel stridsgrupp med jagare, ubåtar och stridsflyg, vilket ger USA en kapacitet som vida överstiger vad de två tidigare anfallen krävt.

Den demokratiske senatorn Chris Murphy, ledamot av utrikesutskottet, säger sig ha tagit del av krigsplanen och beskriver den som ”sinnesrubbad”. Enligt Murphy ska anfallet riktas mot civil infrastruktur och petrokemiska anläggningar, något som skulle innebära en dramatisk upptrappning snarare än en begränsad insats. Han varnar för att USA skulle fastna i en ny konflikt utan slut – utan att Iran tvingas öppna Hormuzsundet eller ge upp sina kärntekniska ambitioner.

Även i Israel, som väntas delta i ett nytt anfall, finns ett växande tvivel. Inom den israeliska militären (IDF) befarar man att USA snabbt ska avsluta striderna och förklara sig segra innan Israel uppnått sina egna mål, rapporterar tidningen Haaretz. Erfarenheterna från tidigare bombningar talar dessutom för att några dagars flyganfall inte i grunden förändrar läget i Iran. Trump har hävdat att de senaste bombanfallen ”utplånade” Irans kärnprogram, men bland oberoende experter betraktas påståendet med stor skepsis.

Målen skiljer sig också åt. För Israels premiärminister Benjamin Netanyahu handlar ett förnyat krig om att störta regimen i Teheran och definitivt förstöra landets kärnteknikprogram. Trump vill i första hand tvinga fram ett avtal som förhindrar att Iran skaffar atombomb och garanterar fri sjöfart genom Hormuzsundet. Den skillnaden i ambitioner kan bli avgörande om striderna inleds.

Risken för iranska motattacker är överhängande. USA har uppmanat länderna i Mellanöstern att förbereda sig på vedergällningar, och utgångspunkten är att Iran tillsammans med regionala proxygrupper – däribland huthierna i Jemen – kommer att slå mot energianläggningar, militärbaser, avsaltningsverk och undervattenskablar i Gulfstaterna och Israel. För världsmarknaden vore det en dubbel chock: produktionsstörningar i själva Gulfområdet samtidigt som Hormuzsundet fortsätter att blockeras.

Samtidigt finns tecken på att diplomatin inte helt har kollapsat. Irans president Masoud Pezeshkian har nyligen träffat företrädare för Saudiarabien, Pakistan och Turkiet, vilket tyder på ett aktivt regionalt agerande från Teherans sida. Enligt uppgifter har vicepresident JD Vance skickat ett brev till Mohsen Rezaei, chef för Irans nationella säkerhetsråd, med ett erbjudande om att återuppta kontakterna. Budskapet är att Iran ska begränsa sitt kärnteknikprogram och lämna ifrån sig sitt lager av höganrikat uran. Därefter skulle en process kunna inledas där Hormuzsundet öppnas i utbyte mot lättnader i sanktionerna.

Iran har ännu inte svarat på brevet. Chefsförhandlaren Mohammad Ghalibaf skrev dock på X att USA:s ”piska och morot” saknar verkan och upprepade Teherans villkor: att kriget upphör på alla fronter, inklusive i Libanon, att sanktionerna mot oljeexporten lyfts och att frysta tillgångar frigörs.

Frågan om ett tredje krig mot Iran inom loppet av två år ligger nu hos Trump. Med tre hangarfartyg i regionen och en detaljerad krigsplan på bordet är utrymmet för ytterligare avvaktan begränsat. Men med vicepresidenten som motvikt finns åtminstone en kanal öppen – om Iran väljer att svara.