Republikaner anklagar Trump för valfiaskot

Demokraterna säkrade majoritet i båda kamrarna i det amerikanska mellanårsvalet. I representanthuset blev marginalen bred, och i senaten kan majoriteten växa ytterligare när de sista rösterna räknas. I Alaska och Mississippi, delstater som vanligtvis röstar republikanskt, är loppen fortfarande så jämna att inga segrare har kunnat utropas.

Mellanårsvalet hölls mitt i presidentens mandatperiod och ses traditionellt som en folkomröstning om den sittande presidentens politik. Att presidentens parti tappar mark i mellanårsval brukar vara regel snarare än undantag, men omfattningen av årets bakslag överträffade förväntningarna.

Valnatten innebar en kalldusch för Donald Trump och hans parti. Medan partitopparna var fåordiga var vice president J.D. Vance tydlig med vem han anser bär skulden. På X skrev han att väljarna straffade presidenten för kriget i Iran. ”Alla vet att det är därför vi förlorade. Presidenten själv sa det i går kväll”, skrev Vance. Trump svarade kort: ”Varenda ord är sant.”

Utanför toppen är missnöjet påtagligt. Flera förlorande republikanska kandidater riktar skarp kritik mot presidenten. Bobby Charles, som förlorade guvernörsvalet i Maine, säger till Politico att han ändå är optimistisk. ”Det låter lite ironiskt, men jag är ändå optimistisk inför framtiden eftersom Trump kommer att vara borta om två år.”

Andra vill se en förnyelse av partiet utan att släppa Trumps politik. Matt Dole, ordförande för Republikanerna i Licking County, Ohio, säger att väljarna tröttnat på Trumps stil snarare än hans ideologi. ”Jag tror att vi kommer att se en del av det republikanska partiet förespråka en återgång till det normala”, säger han.

Trump själv gav ett splittrat intryck på valnatten. Han kritiserade den konservativa tv-kanalen Fox News, som länge varit en av hans viktigaste kanaler ut till väljarna. Först sade han till The New York Times att han såg fram emot att samarbeta med Demokraterna. ”Vi kommer nog att hitta en lösning”, sade han. Senare ändrade han tonläge och meddelade att han i stället tänker agera bromskloss mot deras politik.

Presidentens rådgivare vill inte ta på sig ansvaret för bakslaget. Alex Bruesewitz skyller på svaga republikanska kandidater som han kallar ”oinspirerande, lata och ineffektiva”. Han menar att Trump har banat väg för dem i primärvalen, men att de aldrig har behövt kämpa i en tuff valrörelse och glömt bort grunderna i den digitala valkampanjen. En anonym republikansk senator ger en helt annan bild: ”Det handlar inte längre om kandidaternas kvalitet. Det är ett blodbad och det är Trumps fel.”

Valresultatet kan också förklaras med ekonomi. Trump vann presidentvalet 2024 på plånboksfrågan, men den här gången vände samma fråga till hans nackdel. I vallokalsundersökningar från stora mediehus uppgav 75 procent av väljarna att de inte var nöjda med landets riktning. Två tredjedelar gav Trump skulden för det försämrade ekonomiska läget.

Jon Fleischman, tidigare direktör för Republikanerna i Kalifornien, säger till The New York Times att väljarna inte kan straffa presidenten direkt. I stället riktade de sitt missnöje mot hans parti. Den analysen delas av flera bedömare, som pekar på att kriget i Iran och den svaga ekonomin tillsammans skapade ett starkt motstånd mot den sittande administrationen.

Demokraterna får nu ett tungt vapen i kampen mot Trump. Med majoritet i båda kamrarna kan de kontrollera budgeten, blockera nya anslag till kriget i Iran och inleda egna utredningar mot regeringen. De kan också stoppa stora delar av Trumps inrikespolitiska agenda. För Republikanerna innebär nederlaget en djup kris, där partiet tvingas välja mellan att fortsätta på Trumps linje eller söka en ny väg. Om de jämna loppen i Alaska och Mississippi faller demokratiskt kan majoriteten i senaten växa ytterligare. Demokraten Abdul El-Sayed vann en senatsplats i Michigan, och Demokraterna segrade även i Iowa. Det visar att missnöjet med presidenten gick långt utanför de mest omtvistade delstaterna.

För finansmarknaderna innebär en delad makt i Washington en ny osäkerhet. Trumps möjligheter att driva igenom nya skattesänkningar och avregleringar minskar, och en demokratisk kongress väntas stå emot stora delar av hans ekonomiska politik.

Frågan är nu hur Trump agerar. Under valnatten antydde han samarbete, men inom några timmar hade han svängt till ett betydligt hårdare tonläge. Hans kritiker menar att en demokratisk kongress kommer att göra de kommande två åren till en politisk kraftmätning utan motstycke – med ekonomin, kriget och Trumps eget politiska arv på spel.