Michael Winiarski: Folket jublar, men vart är Serbien på väg?

Serbiens president Aleksandar Vučić erkände sig besegrad redan under valnatten, sedan oppositionsrörelsen Studentlistan tagit hem en klar seger i söndagens parlamentsval. Beskedet utlöste jubel på gatorna i Belgrad, där demonstranter under flera månader krävt ett slut på den regering som styrt landet sedan 2012.

Enligt preliminära siffror får Studentlistan mellan 135 och 140 av parlamentets 250 mandat, vilket innebär egen majoritet. Valdeltagandet uppgick till närmare 70 procent, det högsta i Serbien på flera årtionden. Det regerande Serbiska framstegspartiet, SNS, tvingas därmed lämna ifrån sig makten efter mer än ett decennium vid rodret.

Valet utlystes efter månader av landsomfattande demonstrationer mot korruption, som intensifierades i november 2024 då femton människor omkom när ett betongtak kollapsade vid järnvägsstationen i Novi Sad. Olyckan blev en symbol för försummelser och slöseri inom offentliga projekt, och protesterna växte till en bred folkrörelse. Studentlistan, som vuxit fram ur den, gjorde valet till en folkomröstning om Vučićs maktmonopol.

Vučić har styrt Serbien nästan utan avbrott sedan 2012, först som premiärminister och därefter som president. Under hans tid vid makten har kritiker pekat på en alltmer auktoritär utveckling, med partipolitisk kontroll över domstolar och medier samt en nära relation till både Rysslands president Vladimir Putin och USA:s förre president Donald Trump.

Inför valet lämnade han presidentposten för att i stället kandidera till parlamentet – en metod som påminner om Putins växlande mellan president- och premiärministerposten för att behålla makten. Försöket misslyckades, inte minst tack vare att Serbien fortfarande håller fria och demokratiska val.

Utvecklingen följer ett mönster från Ungern, där Viktor Orbán i april förlorade regeringsmakten efter sexton år vid rodret – ett andra maktskifte i sydöstra Europa inom loppet av ett halvår. Även där blev en oppositionell rörelse, ledd av Péter Magyar, avlösaren. De båda maktskiftena innebär att Putin och Trump förlorat två av sina viktigaste bundsförvanter i Europa. I Ungern väntar nu ett omfattande arbete med att montera ner Orbáns partikontroll över rättsväsende och medier, och att återupprätta förtroendet för EU-samarbetet.

Men likheterna mellan de två segrarna är begränsade. Serbien har betydligt djupare historiska och kulturella band till Ryssland än vad Ungern har, inte minst genom det gemensamma ortodoxa arvet. Medan Magyar ledde en välorganiserad rörelse med ett klart politiskt program, beskriver sig Studentlistan som en ledarlös gräsrotsrörelse. Kandidaterna är i huvudsak akademiker och unga aktivister utan politisk erfarenhet. ”I dag firar vi segern, i morgon bygger vi framtiden”, sade Radomir Saicic, en av rörelsens kandidater, under valkvällen.

Vem som ska regera Serbien är ännu oklart. Någon kandidat till posten som premiärminister har inte presenterats, och presidentval väntar senare i höst. Därutöver står den nya ledningen inför svåra utrikespolitiska vägval. Studentlistan rymmer både EU-vänliga, nationalistiska och proryska falanger, och saknar en gemensam linje i de frågor som länge blockerat Serbiens väg mot EU: Rysslands krig i Ukraina, sanktionerna mot Moskva och Kosovos självständighet.

En stark falang inom rörelsen motsätter sig sanktioner mot Ryssland och vill inte erkänna Kosovo, som förklarade sig självständigt 2008 men som Serbien fortfarande gör anspråk på. EU har gjort en normalisering av relationerna med Kosovo till ett villkor för serbiskt medlemskap, och Ryssland har länge använt konflikten för att behålla sitt inflytande på Balkan. Hur Studentlistan hanterar dessa frågor kan bli avgörande för både landets framtid och stabiliteten i regionen.

Internationellt kan valresultatet tolkas som ytterligare ett tecken på att de auktoritära krafterna inte har en oemotsatt frammarsch. I år har val hållits i Brasilien, Israel och USA, och nästa år väntar val i Frankrike och Polen. I flera av dessa länder står valet mellan demokratiska krafter och en auktoritär högernationalism. Men någon entydig global trend går inte att utläsa, konstaterar bedömare – väljarkårerna i de flesta länder är djupt delade.

För Serbien väntar nu en oviss period. Studentlistan har visat förmåga att mobilisera en bred proteströrelse, men att omvandla den kraften till ett fungerande regeringsarbete är en betydligt svårare uppgift. De inre motsättningarna kan bli rörelsens största prövning.