Spänt och irriterat när fler än 400 000 demonstrerade i Frankrike

PARIS. Bastiljen, den klassiska symbolen för folkligt uppror, var på lördagen avspärrad av polis. Från en högtalare ekade beskedet att demonstrationen var förbjuden och att den som stannade kvar med plakat skulle bötfällas. En person fick böter på 135 euro, motsvarande cirka 1 500 kronor. Céline, 48, skådespelare, hade hoppats kunna demonstrera innan sitt arbetspass. Hon pekade mot monumentet och suckade:

– Det här är inte klokt. Jag ville gå förbi och demonstrera innan jag åkte till jobbet. Men nu går inte det. Jag tycker faktiskt det är våldsamt – det är institutionellt våld.

På parkbänken bredvid låg hennes plakat: ”Upprörda och indignerade – vi ger inte upp förrän de lyssnat.”

Bakgrunden till lördagens avspärrningar är förra veckans kravaller i Paris, då svartklädda och maskerade grupper drabbade samman med polisen. Omkring 3 000 affärslokaler vandaliserades, i de värsta oroligheterna i Frankrike på många år. Polisen misstänker att våldsbejakande extremvänsteraktivister och kriminella nätverk var drivande, men att också yngre personer från utsatta områden lockades att delta efter uppmaningar i sociala medier. President Emmanuel Macron förklarade i torsdags att endast ”legitima aktörers” demonstrationer ska godkännas. Polisen har därefter nekat tillstånd för merparten av de demonstrationer som elevrörelsen och Gula västarna velat anordna.

På lördagen mobiliserades omkring 70 000 poliser, och militärer bevakade viktiga byggnader runt om i landet. Vid Porte d’Italie, där demonstrationen till slut tilläts äga rum, hade mataffärskedjan Franprix hyrt in egna vakter. Många butiker i Paris höll extra koll på säkerhetsläget efter förra helgens plundringar.

Bland dem som följde händelserna fanns Alice, 46, universitetslärare, och Céline. De tillhör en klar majoritet av fransmän som stöder elevrörelsens krav: en mer likvärdig skola, mindre klasser, fler lärare, bättre lokaler och ett nytt antagningssystem till högskolan. Samtidigt vänder sig en klar majoritet mot våldsamheterna.

– Det är inte okej med plundring. Men det är som att regeringen bara vill trappa upp konflikten, sade Alice.

Luca och Suleyman, båda 16 år, hade åkt in till Bastiljen från en förort norr om Paris. De stoppades och visiterades av polis. Luca berättade att han var rädd att förlora sina simglasögon, som han använder för att stå ut med tårgasen.

– De letade väl efter vapen. Men jag fick behålla dem, säger han.

Han vänder sig mot det svarta blocket, men också mot regeringens sätt att hantera protesterna:

– Våldet som de i ”svarta blocket” utövar är fel. Men om regeringen inte lyssnar på oss och bara skickar polisen mot oss, då når man ju till slut en punkt … ja, då kanske det kan bli motiverat.

De två vännerna gav sig därefter i väg mot Porte d’Italie, där demonstrationen väntades dra i gång.

Kvällen före demonstrationen ändrade polisen den tillståndsgivna rutten och flyttade den från centrala Paris till södra utkanterna, nära ringleden. Arrangörerna protesterade mot det sena beskedet, men accepterade till slut. Enligt polisen deltog 110 000 personer i marschen. En av dem var studenten Logan Souc, 24, som bar ett plakat med texten ”Förbjudet att förbjuda manifestationer”.

– De försöker skrämma oss, men vår författning ger oss rätt att demonstrera. Så nej, vi låter oss inte skrämmas, sade han.

Även den radikale vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon gick i marschen, och på sociala medier kallade han den för ”magnifik disciplin i den största demonstrationen sedan rörelsens början”. Men stämningen ändrades några timmar senare. Vid Porte de Vincennes, där den tillståndsgivna demonstrationen avslutades vid 17.30-tiden, utbröt kaotiska scener i regnet. Polisen sköt tårgas och använde vattenkanoner mot demonstranter, medan aktivister kastade föremål mot ordningsmakten. Liknande sammanstötningar rapporterades från Marseille, Lyon och flera andra städer.

När kvällen kom tycktes oroligheterna vara mer begränsade än förra veckan. Men de underliggande spänningarna kvarstår. Regeringen kräver lugn, medan demonstranterna kräver att bli lyssnade på.