Torbjörn Petersson: Den största utrensningen banar väg för Xi Jinping nästa år

Tomma stolar gapade i sessionssalen när Kinas kommunistiska partis centralkommitté samlades till sitt femte plenum i Peking. För fyra år sedan, när Xi Jinping inledde sin tredje femårsperiod som partiledare, fanns 376 ledamöter i centralkommittén. Nu var endast 279 på plats. Många av de frånvarande har försvunnit i den antikorruptionskampanj som Xi drivit allt hårdare sedan han kom till makten. Särskilt hårt har det gått åt militären: fem av sju personer i den centrala militärkommissionen har tvingats bort. Totalt har 97 ledamöter försvunnit ur centralkommittén under fyra år, enligt historiska experter den största utrensningen sedan kommunistpartiet tog makten i Kina 1949.

Centralkommitténs plenum äger rum mellan partikongresserna och brukar vara ett tillfälle att staka ut den ekonomiska och sociala politiken. Vid tidigare möten i samma fas av den femåriga partikongresscykeln har partiledningen ägnat stor plats åt reformer och välfärd. Den här gången dominerades dagordningen i stället av Xi Jinpings krav på ett fullständigt, rigoröst och disciplinerat självstyre inom partiet. I centralkommitténs kommuniké efteråt hette det att korruptionen fortfarande utgör en långvarig, komplicerad och allvarlig utmaning, och att mer måste göras.

Omfattningen av kampanjen framgår av de siffror som partiet självt presenterar. Förra året bestraffades nästan en miljon människor av partiets interna granskare. Under årets tre första kvartal har 680 000 personer straffats, enligt Kinas antikorruptionsbyrå. Bland dem finns över hundra tjänstemän på provins- eller ministernivå. Xi lanserade sin kampanj mot ”tigrar och flugor” – korrupta partimedlemmar på både hög och låg nivå – kort efter att han tillträdde 2012. Då kallade han korruptionen för det största hotet mot partiet. Det paradoxala är att problemen tycks bli värre trots 14 år av allt hårdare tag.

Enligt bedömare i väst har kampanjen dock ett dubbelt syfte. Den riktar sig inte bara mot verklig korruption, utan också mot politiska motståndare och tänkbara utmanare. Ju längre kampanjen pågår, desto fler fiender lär Xi skapa inom den egna maktapparaten. Därför, menar många, kan han inte våga avsluta den.

Upprensningen inom militären är särskilt anmärkningsvärd. Av de 33 ledamöter som officiellt har uteslutits ur centralkommittén kommer sexton från militären. Bland dem finns den tidigare högt uppsatte generalen Zhong Youxia, som greps och försvann från offentligheten i vintras. I den centrala militärkommissionen, det högsta beslutande organet i försvaret, är bara två av sju platser besatta – av Xi själv och general Zhang Shengmin. Zhang har koordinerat utrensningen av sina kollegor och har belönats med en plats i politbyrån, partiets mäktigaste organ med drygt tjugo medlemmar.

Den militära utrensningen är betydelsefull också utanför det politiska toppskiktet. Militären har traditionellt varit en av de viktigaste maktbaserna inom kommunistpartiet, och lojalitet inom försvaret brukar ses som avgörande för en ledares möjlighet att sitta kvar. Att Xi nu rensar ut även de främsta generalerna skickar en tydlig signal om att ingen kan betrakta sig som oersättlig.

Den politiska kalendern gör läget extra känsligt. I samband med plenumet bekräftades att nästa partikongress hålls under andra halvåret 2027. Då väntas Xi, i dag 73 år gammal, formellt väljas för en fjärde femårsperiod. Det skulle innebära att han har suttit längre än någon ledare sedan folkrepublikens grundare Mao Zedong. Redan nu vill Xi försäkra sig om att inget oförutsett kan störa planerna. Inför den förra partikongressen 2022 höll partiledningen fast vid de strikta covidreglerna ända tills Xi hade säkrats för en tredje period. Frågan är vad som kommer att offras den här gången.

För Kinas 1,4 miljarder invånare hade det varit välkommet om partitoppen i stället tagit itu med den ekonomiska utvecklingen. Fastighetskrisen har under flera år dragit ned hushållens förmögenheter, skakat skuldsatta fastighetsbolag och dämpat konsumtionen. Den svaga tillväxten märks i hela samhället. Men när centralkommittén samlades i Peking stod disciplinen överst på dagordningen. Det säger en hel del om var prioriteringarna ligger i den inre maktkampen.