Lina Lund: Kan Europa värja sig mot ”Kina-chocken”?

I europeiska hamnar växer högar av osålda elbilar allt högre. På stora asfaltsytor, så kallade spökparkeringar, står fabriksnya bilar från kinesiska tillverkare tätt i långa rader. De hinner inte nå köparna innan nästa lastfartyg lägger till vid kajen. Synen har blivit en konkret bild av det som just nu diskuteras i Bryssel: hur Europa översvämmas av prisdumpade kinesiska fordon.

Det är inte längre fråga om billigt krimskrams eller bleka kopior. På spökparkeringarna står inga bilar från Mercedes, Renault eller Fiat. I stället är det avancerade elbilar, batterier och högteknologiska maskiner från Kina som fyller varje ruta. Kinas export till EU har förändrat innebörden av ”Made in China” – från lågprisprodukter till högteknologisk industriproduktion.

Den nya ”Kina-chocken” sätter djupa spår i ekonomin. EU:s handelsunderskott gentemot Kina uppgår till omkring en miljard euro om dagen. Tyskland, den europeiska industrins motor, drabbas hårt. Anrika bilfabriker bommar igen och hundratusentals industrijobb i unionen står på spel.

– Analysen är glasklar: situationen är ohållbar och vi måste gå från analys till handling, säger en högt uppsatt tjänsteman vid EU-kommissionen.

Kinas strategi beskrivs som aggressiv. Peking subventionerar exporten, manipulerar sin valuta och låter kolkraftverk gå på högvarv för att ge industrin billig energi. Det har skapat en enorm överkapacitet, som pressar världsmarknadspriserna och gör det svårt för europeiska tillverkare att konkurrera. Kina har på några år gått från att vara en importmarknad för bilar till att bli världens största bilexportör, mycket tack vare en medveten strategisk satsning på elbilar och batteritillverkning.

Men Europas problem är inte bara Kinas förtjänst. Medan Kina genomförde en gigantisk satsning på elbilar, hamnade tyska Volkswagen i utsläppsskandalen med manipulerade dieselbilar. Europeiska ingenjörer höll fast vid gårdagens teknik medan konkurrenterna drog ifrån. Politiken har inte varit mycket snabbare. När EU väl enades om att förbjuda nyförsäljning av fossildrivna bilar från 2035, började beslutet snart luckras upp efter protester från bilindustrin. Samtidigt förs diskussioner om att urvattna EU:s system för utsläppsrätter – det viktigaste verktyget för klimatomställningen.

Bryssel tvingas nu balansera mellan att rädda den europeiska industrin och att undvika ett handelskrig. EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič reste nyligen till Peking och varnade efter besöket: ”Det är väldigt lätt att starta ett handelskrig, men mycket svårare att avsluta det.” Han kom hem med bara ett vagt löfte om att Kina ska exportera färre laddhybrider till Europa.

I unionens huvudstäder går debatten längre. Frankrike och Tyskland har utan att nämna Kina vid namn föreslagit att tillverkare som agerar utifrån orättvisa villkor ska kunna stängas av från EU:s inre marknad. En sådan ”kill switch” har fått Peking att se rött och varna för konsekvenser.

Redan har EU infört extra tullar på elbilar tillverkade i Kina. Det drabbar bland annat kinesiska BYD, Geely och SAIC, som är några av de största exportörerna. Även europeiska märken med produktion i Kina påverkas, eftersom tullarna gäller bilar som byggs i landet oavsett märke. Medlemsländerna är splittrade: en del vill gå längre och skydda den inhemska industrin, medan andra fruktar kinesiska motåtgärder mot europeiska produkter.

Spökparkeringarna är en påminnelse om att omställningen i bilindustrin – och i hela den europeiska ekonomin – sker under hård press. Frågan är om EU kan skydda sin industri utan att utlösa ett fullskaligt handelskrig med världens näst största ekonomi.