LO avvisar arbetsgivarnas krav på lägre löneökningstakt

Nästa års löneförhandlingar närmar sig, och redan innan facken har satt siffror på sina krav går bedömningarna av företagens betalningsförmåga isär. LO ser ett starkt exportläge och en inhemsk återhämtning, medan Svenskt Näringsliv varnar för en alltför optimistisk bild. Utfallet blir viktigt för både inflationen och svensk konkurrenskraft, eftersom löneökningstakten i exportindustrin vanligtvis sätter normen för övriga arbetsmarknaden.

Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl välkomnar visserligen de starka företagsresultaten. Men han menar att LO har en för ljus syn på ekonomin.

– Vi ser också att det finns branscher som har det svårt, säger han.

Han pekar på skärpt konkurrens från Kina, som blivit en allt tyngre faktor för delar av svensk industri, och vill se långsammare löneökningar.

– Där har vi pekat på att vi behöver ha en återhållsamhet och en sänkning av ökningstakten.

LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä gör en annan bedömning. Enligt honom har svenska exportföretag tagit marknadsandelar och hittat nya marknader trots tullar och lågkonjunktur. Samtidigt börjar den inhemska konsumtionen komma i gång.

– Vi är glada för det, och det innebär att läget inte är dåligt, utan tvärtom bra, säger han.

LO vill ännu inte ange något konkret lönekrav. Organisationen låter inte en tillfälligt lägre inflation styra löneökningarna. I stället utgår man från Riksbankens inflationsmål på två procent, produktivitetens långsiktiga utveckling och konkurrensläget.

I veckan ställde sig LO:s representantskap bakom ett förslag till samordning av löneökningar för alla, en särskild låglönesatsning och möjlighet att använda en del av löneutrymmet till kortare års- eller livsarbetstid. Förbunden ska svara senast den 27 november. LO föreslår en brytpunkt för låglönesatsningen på 31 300 kronor i månaden. Vid beräkningen av lönepotten ska löner under gränsen räknas som om de låg på den nivån, vilket ger större utrymme för satsningen.

Mattias Dahl invänder att upplägget driver kostnaderna över industrins märke, den norm som sätts av exportindustrin och brukar styra övriga löneavtal. Arbetsgivarna kan diskutera hur utrymmet fördelas inom ett avtalsområde, men motsätter sig påslag utöver normen.

– Den nivå man har satt nu inkluderar stora, breda grupper på arbetsmarknaden, säger han.

I arbetstidsfrågan välkomnar Mattias Dahl däremot LO:s besked. Han anser att förhandlingarna hör hemma mellan förbunden i respektive bransch.

– Sen kommer vi säkerligen att ha olika uppfattningar i sak i de förhandlingarna, men då har vi rätt ställe att diskutera det, säger han.

Veli-Pekka Säikkälä understryker att LO:s krav på en generellt kortare arbetsvecka ligger fast. Men LO är inte berett att driva igenom frågan i avtalsrörelsen 2027. Medlemmarnas behov av återhämtad köpkraft väger tyngre, och en strid om kortare arbetsvecka skulle kräva konfliktberedskap.

– Då måste man veta att man också är beredd att gå ut i konflikt. Och just där är vi inte nu, säger han.

I stället ska förbunden stötta varandra i krav på exempelvis arbetstidsbanker eller kortare livsarbetstid. Kostnaden ska tas ur det förhandlade utrymmet. Enligt Säikkälä kan sådana steg också underlätta en framtida generell förkortning av arbetsveckan.

– För varje gång som de fyller på sina banker med arbetstidsförkortning blir det ett lättare steg att faktiskt förkorta arbetstiden generellt, säger han.

Svenskt Näringsliv reagerar också på att LO:s ordförande Johan Lindholm på en presskonferens beskrev arbetsgivarföreningens vägran att förhandla om olika frågor som en ”fiende av ny sort”. Mattias Dahl vill inte använda ett sådant språk.

– Nej, absolut inte. Jag ser varken honom eller LO som en fiende, utan jag ser på LO med respekt som en stor och stark fackföreningsrörelse. Dagen innan uttalandet hade vi ett möte, jag och Johan Lindholm, ett antal fackföreningsledare och företagsledare. Stämningen var allt annat än fiendskap, säger han.

När Dagens Nyheter når Johan Lindholm medger han att han tog i. Han understryker att företagen och facken i många fall har gemensamma intressen.

– Ibland står vi dock emot varandra. I år är det där hårdare från arbetsgivarna än i alla fall jag varit med om förut. De vill inte låta alla anställda få försäkringar, så vi måste göra oss beredda på konflikt. De jämför svenska arbetares löner med kinesiska. Så ja, jag tog i. För jag är stridslysten inför avtalsrörelsen. Men klart det inte är något jag menar bokstavligt, säger Johan Lindholm.