Stockholms Handelskammare: Så får vi fler att sälja villan

Bostadsmarknaden i Stockholmsregionen har länge pekats ut som ett av de främsta hindren för tillväxt. I valrörelsen lanserade Kristdemokraterna ett förslag om sänkt vinstskatt vid bostadsförsäljningar, men bland de rödgröna partierna, som tillsammans fick en majoritet av rösterna, är motståndet stort. Vilken bostadspolitik en ny regering kommer att driva är därmed fortfarande oklart. Under lång tid har bostadsbristen i Stockholm varit känd, men åsikterna om hur den ska lösas går isär.

Stockholms handelskammare, som finansieras av näringslivet i regionen, ser bostadsmarknaden som en nyckelfråga för tillväxten. Enligt en sammanställning av SCB-statistik som handelskammaren låtit göra går det i genomsnitt 27 år mellan två försäljningar av samma villa i Stockholms län. Det tolkas som ett tecken på att flyttkedjorna har stelnat.

– Folk bor kvar länge för att det är dyrt och krångligt att flytta, säger Carl Bergkvist, näringspolitisk chef vid Stockholms handelskammare.

Handelskammaren pekar på reavinstskatten på 22 procent som en av bovarna i dramat. Förslaget är att vinstskatten ska inflationsjusteras, så att inköpspriset räknas upp med den allmänna prisökningen när skatten beräknas vid en försäljning. Det skulle minska skatten för de flesta säljare. I vissa fall skulle den reala vinsten helt kunna försvinna, vilket innebär att säljaren inte längre behöver betala någon vinstskatt alls. I en region där bostadspriserna stigit kraftigt under lång tid innebär det att många hushåll i praktiken beskattas för en värdeökning som delvis bara följer inflationen.

Förhoppningen är att fler hushåll ska välja att sälja när exempelvis barnen flyttar ut. I dag är ungefär halva småhusbeståndet i Stockholms län bebott av hushåll utan barn, trots att husen traditionellt byggts för barnfamiljer. Enligt Carl Bergkvist skulle en inflationsjustering kunna få fler objekt ut på marknaden och därmed öka rörligheten.

Enligt handelskammarens beräkningar skulle reformen kosta staten omkring 6,5 miljarder kronor i minskade skatteintäkter. En del av kostnaden väntas dock komma tillbaka genom fler försäljningar och en mer aktiv bostadsmarknad. Bergkvist menar att det är en investering i tillväxt.

Enligt handelskammaren påverkar bostadsmarknadens tröghet inte bara hushållen. Även företag i Stockholmsregionen får svårare att rekrytera när människor varken kan flytta till regionen eller byta bostad inom den.

– Det är så klart jättemycket pengar, men i ett reformutrymme är det en stor satsning bland andra. Om du frågar mig borde den här mandatperioden handla om att få fart på tillväxten och då är det viktigt att också få ordning på bostadsmarknaden, säger han.

Från Hyresgästföreningen är kritiken dock skarp. Chefsekonomen Martin Hofverberg anser att skattelättnader för bostadssäljare är fel väg att gå. Han påpekar att bostadsägare redan gynnas av ränteavdrag, ROT-avdrag och slopad fastighetsskatt. Enligt honom innebär det en kraftig slagsida till det ägda boendets fördel.

– Det är provocerande hur många av förslagen för att lösa bostadsmarknaden som handlar om att ge mer pengar till dem som redan har, säger Martin Hofverberg.

Han vill i stället se skattemässiga reformer som gör hyresrätten till ett billigare boende. Hofverberg håller dock med om att bostadssituationen i Stockholm är en bromskloss för tillväxten och att rörligheten på marknaden behöver öka. Men lösningen är en annan: fler nya bostäder måste byggas.

– Byggandet i Stockholmsregionen har inte varit i närheten av det som behövs sett till hur många som vill bo och faktiskt bor här, säger han.

Bakgrunden till förslaget om inflationsjusterad vinstskatt finns i den svenska skattehistorien. Före 1991 räknades inköpspriset för villor upp med inflationen, men det systemet avskaffades i den stora skattereformen det året. I stället infördes en fast skattesats på den nominella vinsten, en skatt som successivt höjts från 15 till 22 procent. Samma år infördes även en statlig fastighetsskatt, men den slopades 2008. Den historiska tillbakablicken visar att beskattningen av bostäder alltid varit en politiskt omdiskuterad fråga, och att synen på hur marknaden ska göras mer rörlig skiljer sig kraftigt åt.