”Meditation är det som händer när vi bara tystnar”

Vid entrén till Brunnen i Västertorp möts besökarna av en skylt med ett tydligt budskap: här råder tystnad. Innanför dörrarna har Hägerstens församling dukat fram frukost, akvarellfärger och ritpapper till den som vill vara med på en tyst retreat. Varannan måndag samlas en handfull deltagare i kyrkans lokaler för stillhet, gemenskap och samtal – i ett format som är kostnadsfritt och öppet för alla.

För Maria Henriksson från Västertorp handlar tystnaden om något annat än frånvaro av ljud. Hon är med för andra gången och beskriver stämningen som en varm tystnad. – Det finns olika sorters tystnad. Det här är en varm tystnad tillsammans med andra. Jag kände att jag behövde en kravlös gemenskap, ett lugn och en stillhet, säger hon.

Även Helena Cederblad söker sig till retreaten för att komma ner i varv. Hon beskriver sig själv som pratsam och social, men säger att något inom henne längtar efter lugn. – Det är så mycket som kräver uppmärksamhet i dag. Både telefonen och alla serier. Här får man stänga ute det och vara i ett annat tempo.

Efter frukost och en kort andakt samlas deltagarna i en ring av stolar för meditation. Den leds av Nina Leijon, volontär i församlingen med sikte på att vidareutbilda sig till diakon. Hon guidar deltagarna med slutna ögon genom djupandning och betonar att meditation inte behöver vara komplicerad. – Meditation är det som händer när vi bara tystnar. Det behöver inte vara en timme, det kan vara några minuter, säger hon.

Hennes egen tro rymmer både yoga, meditation och en barndomens gudstro. Hon menar att människor kan hitta tystnad på olika sätt. Som exempel nämner hon en väns sambo som sällan pratar om bön eller meditation, men som gärna ror ut en eka och fiskar i timmar. – Ibland kommer han till och med ihåg att ta med sig fiskespöet, säger Leijon med ett leende.

Efter meditationen övergår retreaten i en timme av gemensam tystnad. Deltagarna kan måla, skriva, läsa, fika, ta en promenad – eller helt enkelt göra ingenting. En av dem som hjälper till att leda retreaten är konstnären Marianne Tolmunen. Hon har gått på Konstfack och arbetat som keramiker i 20 år. Efter en lång tids sjukdom i post-covid arbetstränar hon nu i Svenska kyrkan. – Jag har längtat tillbaka till kyrkan under lång tid. I skapandet har jag varit väldigt isolerad i ateljén och saknat gemenskapen. Det här är en väldigt läkande atmosfär, säger hon.

Retreaten är utformad som ett drop-in och kostar ingenting. Det är ett medvetet val, förklarar diakonen Lena Bergcoutts, som är föreståndare för kyrkolokalen Brunnen. – Den ska inte vara en klassfråga utan vara tillgänglig oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar. Många har svårt att få ihop en heldag, men två och en halv timme kan man få till i vardagen, säger hon.

Bergcoutts har länge sett ett behov av platser för tyst kontemplation. Tidigare höll hon liknande retreater i en kyrka i Uppsala, som ofta stod tom på måndagar. Nu har hon tagit konceptet vidare till Västertorp. Förhoppningen är att de stilla måndagarna ska växa och bli en naturlig mötesplats. – Jag hoppas att det här ska få blomstra och vara en läkande oas för människor i Västertorp. Hit kan de komma för att komma till ro med allt det brokiga i livet, både det där ute och det som rör sig inuti, säger hon.

När en gonggong bryter tystnaden samlas de som vill för att dela tankar om upplevelsen. Enligt Lena Bergcoutts skapas en särskild form av möte i den stillheten. – Vi får möjlighet att mötas på ett sätt som vi sällan gör i andra sammanhang ute i samhället, och också att utforska en relation med Gud, säger hon.

Flera deltagare uppger att dagsformen avgör hur lätt det är att nå lugnet. Helena Cederblad planerar att gå vidare med en heldagsretreat i Mälarhöjdens kyrka senare i höst. Bergcoutts tror att tystnaden kan vara utmanande, men också nödvändig. – Tystnaden hjälper oss att komma i kontakt med det som är verkligt viktigt, och med våra djupaste rädslor. Det kan vara jätteläskigt, men den hjälper oss också att förstå den villkorslösa kärleken vi får ta emot av att bara vara människa, säger hon.

Retreaten i Västertorp hålls tills vidare varannan måndag. Tanken är att engagerade deltagare så småningom ska kunna bli volontärer och vara med och bära verksamheten vidare.