”Hos oss blir det inte som i Frankrike”

Butiksägare i centrala Berlin hade barrikaderat sina skyltfönster med plywoodskivor och 1 500 poliser hade kallats in. Myndigheterna förberedde sig på det värsta när ungdomsrörelser runtom i Tyskland inför helgen hade utlyst demonstrationer för bättre skolor, lägre levnadskostnader och en skarpare klimatpolitik. Vid Brandenburger Tor – den symboliskt laddade samlingsplatsen i stadens hjärta – skulle protesterna visa om missnöjet bland unga tyskar var lika stort som i Sydeuropa.

Men de stora massorna uteblev. Enligt Berlinpolisen samlades cirka 5 000 personer vid Brandenburger Tor. Det kan jämföras med de 160 000 Berlinbor som förra året demonstrerade mot högerextrema AfD, eller vänsterns förstamajdemonstration som i år samlade över 10 000 deltagare. Även planerna på att återinföra värnplikten har väckt många och tydliga protester i Tyskland under det senaste året.

– Hos oss blir det inte som i Frankrike. Tyskarna är lugnare av sig, säger 17-åriga Lena Sophie Brück.

Hon deltog i demonstrationen för en bättre klimatpolitik och vänder sig mot att Tyskland fortfarande satsar på fossila bränslen.

– Jag förstår inte varför vi i Tyskland i dessa tider fortfarande satsar på fossila bränslen. Det är som att politikerna inte förstått att vi på riktigt är oroliga för klimatet, säger hon.

Bakgrunden till helgens protester finns i en bredare europeisk ungdomsrörelse. I Frankrike, Spanien och Italien har tiotusentals unga människor under året gått ut på gatorna för att kräva starkare socialt stöd, bättre skolor och billigare boende. I Tyskland ägde motsvarande demonstrationer rum i Berlin, Köln, München och Frankfurt – men med betydligt färre deltagare. Trots att även tyska ungdomar upplever en försämrad bostadssituation och en skola i kris har rörelsen inte fått samma genomslag.

En förklaring är att protesterna i Frankrike och Spanien utgår från specifika nationella problem. I flera sydeuropeiska länder tvingas unga människor bo kvar hemma hos föräldrarna på grund av en prekär bostadsmarknad, och arbetslösheten bland unga är betydligt högre än i Tyskland. Även om bostadssituationen har försämrats även här är det sociala skyddsnätet starkare. Sedan tidigare finns ett socialt grundskydd från 15 års ålder för den som kan påvisa ett behov, och bostadsstödet är mer omfattande än i många andra EU-länder.

Den nystartade rörelsen ”Gen Z regelt” – ungefär ”Gen Z fixar det” – har haft svårt att etablera sig brett. Den rikstäckande elevorganisationen Bundesschülerkonferenz har meddelat att man inte deltar i demonstrationen, främst eftersom det är oklart vem som ligger bakom Gen Z. Arrangörerna har varit hemlighetsfulla. En 18-åring som kallar sig Akram Selo och uppger att han går sista året på gymnasiet låter sig intervjuas i tysk press – men vägrar avslöja sitt efternamn eller vilken skola han går på. Det har fått många att reagera.

Att protesterna varit mindre än i Sydeuropa betyder inte att Tyskland saknar problem. Flera unga som talade med reportrar vid Brandenburger Tor pekade på skolan som den stora frågan. Många skolbyggnader är i dåligt skick och lärarbristen, inte minst i Berlin, är akut.

– Lärarbristen är så stor att vi inte får undervisning i alla ämnen. Till exempel historia går ut på självstudier, och till läraren får vi ställa frågor online. Känslan är att de förväntar sig att vi ska lära oss själva, säger 17-åriga Leana Vacca.

I Köln avbröt polisen demonstrationen efter att några deltagare täckt sina ansikten och börjat använda pyroteknik. Deltagarantalet låg där klart under de aviserade 15 000 personerna, enligt polisen.

Trots den uteblivna massmobiliseringen pekar helgen på ett växande missnöje bland unga i Tyskland. Frågan är om ”Gen Z regelt” kan bredda sin bas och övertyga de etablerade elevorganisationerna – eller om protesterna, likt tidigare försök, klingar av utan att lämna bestående avtryck i politiken.