Agnes Hellström: Något av det mest skrämmande under mina år på Sigtuna var internatpapporna

Ännu ett övergrepp på en svensk internatskola har polisanmälts. Denna gång gäller det Sigtunaskolan, där tre elever har häktats. I en opinionstext i Dagens Nyheter skriver en tidigare elev att händelsen väcker ilska och sorg – men inte förvåning.

Skribenten, som gick på skolan i mitten av 1990-talet, skriver att denne sedan 2010-talets början ungefär vartannat år har uttalat sig om övergrepp, kamratuppfostran och tystnadskultur på de svenska internaten. Gemensamt för händelserna är att unga män har utsatt yngre män för våld.

Att fler övergrepp på internat nu polisanmäls kan enligt skribenten vara ett tecken på en spricka i tystnadskulturen. Ledningen för Sigtunaskolan har denna gång valt att kommentera, fördöma och ta ansvar. Elever som larmar om övergrepp tas på allvar, något som inte alltid varit självklart.

Sigtunaskolan, belägen i Sigtuna norr om Stockholm, är en av Sveriges mest kända internatskolor. Det är också en skola med starka kopplingar till den svenska makten: bland tidigare elever finns kung Carl XVI Gustaf, Olof Palme och flera medlemmar i familjen Wallenberg, en av landets mest inflytelserika företagarfamiljer. Internatskolorna är få, men de har historiskt haft en oproportionerligt stor betydelse för att forma nätverk inom politik, näringsliv och kultur. Även Lundsberg i Värmland, den andra skolan som nämns i texten, har under det senaste året varit föremål för återkommande rapportering om övergrepp och en hård kultur.

Skribenten lyfter fram ”internatpapporna” – före detta elever som kommer tillbaka för att säkerställa att traditionerna lever vidare. Enligt texten har de skickat sina söner till internat för att fostra dem till ”riktiga män och ledare”, utan att visa svaghet eller ge upp. Ett talande exempel är en mamma vars son var hårt utsatt på Lundsberg. När hon ringde pappan till en annan utsatt pojke svarade han: ”Det hörs på dig att du aldrig gjort lumpen, låt dem vara, de är bara grabbar.”

Under skribentens egen tid på Sigtuna var initieringsriten och kamratuppfostran en kollektiv handling. Alla genomförde den och alla utsattes för den. De vuxna som själva gått på skolan ville behålla systemet, och viktigast var att inget läckte ut som kunde skada skolans rykte. Först många år senare kom insikten om den egna delaktigheten: som nykomling accepterade skribenten den förnedrande riten, och som äldre elev genomförde skribenten den på yngre elever. Den insikten ledde till beslutet att utmana hederskulturen och bryta tystnaden.

I texten hänvisar skribenten också till reportageboken ”Att vara utan att synas” från 2013. Det latinska uttrycket ”Esse non videri” – att vara utan att synas – är ett motto för både familjen Wallenberg och skribentens morfars far. Enligt skribenten kan det förklara varför det är så svårt att få syn på vem som egentligen bestämmer över internatskolornas traditioner.

Tre elever från Sigtuna har nu häktats, och högprofilerade försvarsadvokater har anlitats. Åklagaren har tidigare beskrivit det misstänkta övergreppet i termer av att äldre elever utövar makt mot yngre. En av advokaterna har sagt att alla inblandade är offer för skolans toxiska kultur. Skribenten instämmer, men tillägger att samma kultur också gör alla till förövare. Samtidigt framhåller skribenten att föräldrar i andra delar av samhället i dag kan hållas ansvariga för sina barns brott, exempelvis genom vräkning. Då vore det orimligt om samhällets mest resursstarka föräldrar inte avkrävdes samma ansvar.

Efter de senaste larmen har Sigtunaskolan avskaffat elevtiteln prefekt och de årskursindelade matborden. Nollningar och initieringsriter har förbjudits. Enligt skribenten har både elever och föräldrar protesterat högljutt, men skolledningen har stått fast. Frågan är hur många larm som krävs innan även de mest hängivna internatföräldrarna får nog.

Skribenten menar att en enda årskurs skulle kunna bryta mönstret genom att gemensamt sätta en ny standard och lägga kamratuppfostran och pennalism – äldre elevers maktutövning över yngre – bakom sig. Förutsättningen är att föräldrarna stödjer eleverna i det arbetet. Skribenten avslutar med ett rakt erbjudande: ”Jag hjälper gärna till.”