Alfons Åberg, 53, bjuder på ett varmt farväl i sista boken

Den sista boken om Alfons Åberg har kommit ut. ”Alfons leker Einstein” är skriven och illustrerad av Gunilla Bergström och ges ut postumt av Rabén & Sjögren. Boken riktar sig till barn från tre år och är den 28:e volymen om den välbekante pojken i brun sticktröja och igelkottsfrisyr. Därmed får en av de mest älskade barnboksserierna i Sverige ett avslut.

Gunilla Bergström, som avled 2021, introducerade Alfons 1972 i ”God natt, Alfons Åberg”. Där var han fyra år, med behov av vatten, potta och omsorg. I bokserien har tiden gått långsammare än i verkligheten: i den nya boken har Alfons hunnit fylla åtta år. Hans pappa, som i debuten kunde vara i 40-årsåldern, är i den sista berättelsen lika engagerad och uppmuntrande som någonsin. Genom åren har böckerna översatts till ett stort antal språk och gjort Alfons till en internationellt känd figur.

Handlingen i ”Alfons leker Einstein” tar avstamp i en situation som många känner igen. Alfons faster är på besök och förkunnar att gröna solar inte finns. Det får Alfons och kompisarna Hamdi och Milla att bestämma sig för att uppfinna just det som inte finns. Pappan hejar på och uppmuntrar barnen att följa i spåren av Einstein, Leonardo da Vinci och Darwin. Snart övergår leken i ett uppfinnarlaboratorium med ”syskon-larm” och ”tant-bromsare”. Så småningom bygger trion en orkester av köksredskap och vattenglas. Det skvätter och bonkar, och pappan, som nästan tappar fattningen, lockar till slut med lördagsgodis och barnteve.

Under de fem decennier som gått sedan debuten har Bergströms berättelser kretsat kring vardagsnära ämnen: att vägra sova, att vara en sölkorv, att våga stå upp för sig själv, att bli oskyldigt beskylld och att behandla vänner orättvist. Den klassiska frasen ”jag ska bara” har blivit en del av det svenska språket. Samtidigt har böckerna haft en stillsam pedagogisk underton, med inslag om allt från att knyta skor och baka till att ta hand om den som är mindre och uppfinna saker. Den kombinationen av vardagsrealism, humor och fantasi är en viktig förklaring till Alfons långa liv.

Bergström var också en av de första svenska bilderboksskaparna att använda blandteknik med tecknade bilder och collage. Den så kallade mixed media-tekniken var banbrytande när den introducerades och har fått många efterföljare. Ett tydligt exempel är den brittiska bilderbokskonstnären Lauren Child, känd för böckerna om Charlie och Lola. I ”Alfons leker Einstein” är tekniken mer återhållsam än i tidigare böcker, men på ett uppslag pyntas en rad datorer med leopardmönster, spets och blomstergirlanger. Det framstår som ett lekfullt farväl från konstnären.

Att en omtyckt bokserie avslutas postumt väcker frågor om hur ett litterärt arv ska förvaltas. Inom barnlitteraturen är förlag ofta återhållsamma med att låta andra föra en klassisk figur vidare. Rabén & Sjögren, som har gett ut Alfons sedan starten, har i stället valt att publicera Bergströms eget sista manus. Därmed får läsarna ett avslut utan att någon annan har gått in och förändrat karaktärens röst eller värld. Den postuma utgivningen kan också ses mot en bredare trend inom barnlitteraturen, där klassiska figurer återutges och får nytt liv långt efter att deras skapare har dött.

Med ”Alfons leker Einstein” får svenska barnboksläsare en sista berättelse om trygghet, uppfinningslust och vardagsmod. Boken blir på så sätt både en påminnelse om Gunilla Bergströms betydelse för den svenska bilderboken och ett avslut på ett drygt halvsekel med Alfons Åberg.