Den idylliska duvtillvaron hotas när insekterna tuggar sig fram i skogen

Den nya bilderboken ”Ett träd faller i skogen” tar ett ovanligt grepp: här står varken människor eller däggdjur i centrum, utan larver och skalbaggar. Lian En Lin har skrivit och illustrerat boken, som ges ut av Trasten i översättning av Anna Gustafsson Chen. Boken vänder sig till barn från tre år, men temat är långt ifrån enkelt.

Redan omslaget signalerar att något är annorlunda. Bland rosaröda lövkronor och kritritade stammar syns insekter i rörelse. De har inte inväntat berättelsens början. De är där från första stund, som en påminnelse om att naturen inte alltid är den trygga plats som bilderböcker ofta framställer den som.

I handlingen möter läsaren duvan herr Darcy. Alla andra djur har gett sig av, men han försöker hålla fast vid sitt vanliga liv. Han plockar blommor, kokar te och borstar tänderna. Hans tillvaro skildras genom små vykortsliknande bilder, som om världen utanför inte angår honom. Men insekterna gnager på träden och skogen blir allt mer osäker. Till slut kan inte ens herr Darcy blunda för vad som händer.

Ett helt uppslag fylls av krälande insekter. De beskrivs lika intensivt som myrorna under en stenplatta i en trädgård, eller gråsuggorna som myllrar i väg när man lyfter på en bräda. Boken fångar också dofter och ljud – hur insekterna luktar, hur de låter när de drar fram genom skogen och hur uppskattad tystnaden blir i herr Darcys hus.

Lian En Lins bilder växlar mellan hemmets platta ytor och skogens djup. Akvarellen har ibland runnit över bladet, vilket ger stammar i olika tjocklek, både nära och långt borta. Den lilla ekorren som herr Darcy räddar har en yvig svans och en personlighet som för tankarna till djuren i Benjamin Chauds böcker om den stora björnen. Det är barnets teckning, men med en medveten komposition som bär hela berättelsen.

Boken förstärker en tydlig trend inom svensk barnlitteratur. Lisen Adbåges ”Furan” och Emma Adbåges ”Naturen” har tidigare visat att växtligheten inte alltid är vår vän. ”Ett träd faller i skogen” går vidare i samma spår och låter insekterna bli de egentliga huvudpersonerna. Även internationellt har klimat- och miljöfrågor blivit allt vanligare i bilderboksutgivningen, men få böcker når så långt ner i åldrarna som denna.

För svenska läsare finns en konkret verklighetskoppling. Almsjukan har under decennier dödat stora delar av landets almbestånd, inte minst i stadsparker, kring kyrkor och på kyrkogårdar. Många märkte inte vad som hände förrän motorsågarna hördes på nära håll. Den typen av förändring ligger nära det som skildras i boken: en värld som sakta bryts ner, medan många försöker upprätthålla illusionen av att allt är som vanligt.

Det som gör ”Ett träd faller i skogen” ovanlig är att den inte erbjuder någon tröst i traditionell mening. Den visar inte hur insekterna skulle kunna stoppas, och den ger inga enkla svar. I stället ställer den läsaren inför det faktum att världen förändras, att inget är konstant och att det vi ser och upplever inte alltid kommer att se likadant ut imorgon. För en bilderbok med målgrupp från tre år är det ett ovanligt öppet och modigt slut.