Robyn fick sin megakonsert – men utan överraskningar

Robyns hemvändarkonsert på 3Arena är klanderfri, men saknar överraskningar. Det skriver DN:s recensent Vera von Otter efter en kväll som varade i en timme och fyrtiofem minuter. Popikonen har tillräckligt med hits för att fylla en sådan speltid, men enligt kritiken bjöd konserten på få ögonblick som lyfte utöver det väntade.

Konserten utgör en efterlängtad återkomst för den svenska stjärnan, som under de senaste åren hållit en betydligt lägre profil än under sin storhetstid. Robyn slog igenom redan på 1990-talet med låtar som ”Show Me Love” och ”Do You Really Want Me”, men det var under 2000-talet som hon etablerade sig som en globalt inflytelserik artist. Album som ”Robyn” från 2005 och ”Body Talk”-trilogin från 2010 cementerade hennes ställning, och låtar som ”Dancing On My Own” och ”With Every Heartbeat” blev moderna klassiker inom svensk pop och elektronisk dansmusik.

3Arena-konserten är en del av en turné som tagit henne genom Europa och Nordamerika, och hemvändningen har setts som en höjdpunkt för fansen. För många är det första gången på flera år de ser henne live. Robyns scenshow har länge varit känd för att kombinera intimitet med storslagenhet, och enligt recensionen höll kvällen den höga standarden. Von Otter beskriver genomförandet som oklanderligt – men efterlyser samtidigt det oförutsägbara. Hon konstaterar att konserten, trots hantverksskickligheten, inte bjuder på några överraskningar.

Invändningen speglar en bredare diskussion inom musikvärlden. I en tid där nostalgiturnéer och återföreningar blivit en allt viktigare del av branschens affärsmodell, ställs etablerade artister inför förväntningen att ständigt överraska. Sociala medier har skapat en kultur där varje framträdande ska vara ett evenemang i sig. För en artist som Robyn, som alltid värnat om integritet och konstnärligt djup, blir det en svår balansgång. Ibland räcker det att göra det hon gör bättre än de flesta – men publiken vill ändå ha mer.

Robyns särställning inom svensk musik kan knappast överskattas. Hon var en av de första svenska artisterna att slå igenom internationellt på sina egna villkor, utan att kompromissa med sitt uttryck. Hennes karriär har blivit en förebild för en yngre generation artister som Tove Lo och Zara Larsson, men också för internationella akter som Lorde och Charli XCX. Hennes inflytande sträcker sig från pop till experimentell elektronisk musik, och hon har ofta beskrivits som en brobyggare mellan mainstream och underground.

Att hon väljer att göra en hemvändarkonsert i Stockholm är därför inte bara en kväll för fansen. Det är också en markering av att hon fortfarande hör hemma i den svenska musikscenen. Samtidigt aktualiserar turnén frågan om hur en artist förhåller sig till sin egen historia. Robyn har varit sparsam med sina framträdanden och noga med att inte reducera sig själv till en retroakt. Men den sparsamheten höjer förväntningarna när hon väl kliver upp på scenen.

Konsertens längd – en timme och fyrtiofem minuter – vittnar om den bredd hon byggt upp genom tre decennier. Från tonårspopen på 1990-talet till de mer nedtonade elektroniska utflykterna under senare år. Att fylla en stor arena med uteslutande välkända låtar är få artister förunnat, och Robyn behövde varken gästartister eller covers för att hålla publiken engagerad.

I ett större perspektiv är kvällen också en påminnelse om liveframträdandenas ekonomiska betydelse. Streaming har urholkat värdet av inspelad musik, och konserter är i dag den viktigaste inkomstkällan för de flesta artister. Robyns turnéer är kända för att vara välproducerade och kostsamma att genomföra, men publiken har strömmat till. Även under den här turnén har biljetterna sålts slut på flera orter.

Von Otters omdöme om att konserten är ”klanderfri” kan i recensionssammanhang läsas som både beröm och kritik. Perfektion kan upplevas som distanserad, och när en artist gång på gång levererat starka ögonblick blir jämförelsen med det bästa man sett ofrånkomlig. Robyns hemvändarkonsert lämnar en önskan om mer – vilket kanske är det bästa betyget en artist kan få. Nu återstår att se om hon tar den kritiken till sig och vågar släppa taget när turnén nästa gång når Sverige.